Blandade känslor om abort
Jag förstår dig.
Jag fick veta för 1v sedan att jag var gravid, oplanerat... Började med glädje, chock, panik... Vi har varit tillsammans en kort tid och bor inte på samma adress ännu. Gav beskedet till papoan som även han blev chockad men som självklart tyckte att vi skulle behålla. Jag har gråtit i timtal! För att sedan känna mig som på moln. Vi har pratat om att skaffa barn, men inte redan nu. Beslutet har landat i att vi ska behålla och lösa allt det praktiska. Nu nör chocken lagt sig så känns det bara heeelt fantastiskt. Vi har inga ekonomiska svårigheter. Men barn sedan tidigare i andra förhållanden som kommer att påverkas av detta.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag genomförde en abort. Jag är så glad och fast vid vårt beslut att behålla.
Hur tror du att du kommer att må efter aborten? Du har ca 7 månader att förbereda nu.. Har ni jobb, familj och släkt som stöttar?