Blandade känslor om abort

Hej LillaM!
Ett barn behöver inte så mycket till en början vare sig när det kommer till plats eller prylar. Prylarna är för övrigt billigare än vad du kanske kan tänka dig. Vi till exempel har en spjälsäng med madrass som lades ut som bortskänkes i en grupp på facebook. Vagnen, som är en rejäl och fin Emmaljunga, kostade 700 kronor på blocket (och det finns billigare!). Leksaker och mat behöver man inte köpa till barnet de första månaderna ifall man ammar. Har man inte plats med spjälsäng så har man kanske plats i sin egna säng osv 
Det enda barnet behöver egentligen i början och ett bra tag framöver är en famn som håller om det. Resten brukar ha en tendens att lösa sig! 

Jag förstår att du är rädd och orolig. Jag blev oplanerat gravid när jag var 20 år. Jag hade inget jobb och jag hade det heller inte gott ställt psykiskt. Jag var deprimerad. Pappan sa att han skulle stötta mig oavsett beslut men han sa att han helst ville att jag skulle göra abort. Så jag bokade tid hos kurator för att prata om abort men när jag kom dit så konstaterade hon ganska snabbt att jag inte ville ta bort barnet. Och det hade hon rätt i - det ville jag inte!

Nu är det barnet 13 år och vilken värdefull och vacker, bitvis jobbig, resa vi har haft! Två yngre syskon har hon också fått. Vad det gäller ekonomi så är vi inte välbärgade direkt men jag har jobb och depressionen har jag blivit frisk från! 

Tänk på att er ekonomi högst sannolikt kommer att ändras över tid. Ekonomi har en tendens att göra det. Ibland har man bättre ställt och ibland har man det sämre ställt, så är det här i livet typ. Även när man föder barn lite oväntat :) 

Stor kram!