Omöjligt att tycka om någon av motsatt kön utan att bli kär och svartsjuk?

Hej, undrar hur ni andra har det med vänskapsförhållanden och andra icke-sexuella kontakter med personer av motsatt kön? Personer som ni respekterar, tycker om och ser upp till. Kan ni hålla det på den nivån, eller smyger det sig ofta in andra känslor i bilden?

För mig är detta nästan omöjligt. Nu har det hänt igen, och denna gången är det dummare än någonsin på grund av att jag inte ens känner mannen annat än från nätet. Det handlar om en man som är en auktoritet inom min hobby, men som inte är känd för den stora allmänheten. Jag har sett alla youtubefilmer som han har producerat om hobbyn, i vilka han även själv medverkar, och jag har diskuterat med honom (ganska strikt bara om vår hobby, men ibland har han skojat lite med mig mer personligt och då har hjärtat slagit extraslag...) på ett hobbyforum. I verkligheten har jag bara sett honom en gång, när han demonstrerade en sak för en folkmassa... jag gick inte fram. Så han har inte sett mig. 

Jag har nu åter lyckats bli förälskad fast jag vet att han har familj. Jag förgiftar min hjärna med att kolla på Youtubefilmerrna, och förundras över hur snygg och cool och manlig han är, och att läsa på forumet och gotta mig i hur kunnig han är inte bara inom vårt gemensamma intresse utan även rent allmänt, hur intelligent han är, hur mycket humor han har, hur bra han är på att uttrycka sig, hur smidigt han bemöter uppstickare och "vänder" dem så att de börjar tycka som han allihop efter att ha varit kritiska, o.s.v..

...och jag går in på hans och hans frus Facebook-konton och plågar mig med att se bilderna på hans vackra fru (tio år yngre än jag, smalare än jag, långt blont hår, klädsam solbränna och dessutom sjuksköterska - som jag alltid önskat att jag hade pluggat till medan det fortfarande var någon idé) och de båda barnen. (Naturligtvis en flicka och en pojke, blonda, käcka och söta... Själv har jag inga barn, och nu är det för sent.) Huset, trädgården, båten. Jag fattar också att folk lägger ut det som är fint och att de inte behöver vara så där lyckliga i verkligheten, men det blir som ett gift i alla fall.

Vad gör man? Slutar helt och hållet att kommunicera med människor av motsatt kön, så att det inte alltid ska bli så här?