Jag vill ligga med min kollega, är gift

Eftersom jag inte sökt efter det, utan det bara vuxit fram så ja..det känns som tortyr. Jag vill inte såra min man. Jag vill bara vara JAG och få leva ut det här. Men det är klart att det inte bara är jag i det här....

Vår kärlek räcker till flera barn, obegränsat och
lika mkt. Men man får bara vara kär i en person...fan..

Har du varit med om något liknande?

Tack! Jag hade ju önskat att han frågade mig OM han skulle känna att nåt är konstigt / jag beter mig annorlunda, men han är lik dig - han har aldrig varit svartsjuk och jag misstänker att han tänker som du, att han inte vill framstå som det heller. Men jag ska försöka ta till mig det du skriver, och får se om jag tar upp något själv. Jag vet bara inte vad jag ska säga, känns som upplagt för att göra honom ledsen fast han inte behöver bli det. Att han typ men vad vill du säga med det här, att du umgås för mycket och gillar kollegan, vad ska jag göra med informationen liksom. Men jag ska vetkligen fundera mer på om jag ska ta upp nåt.

Ja, det brukar väl tyvärr vara så. Att hålla hennes man utanför ger henne makt att sätta gränserna som det passar för tillfället och enbart gå efter sitt eget hjärta. Den makten vill hon givevis inte förlora så då håller hon sin man utanför och rättfärdigar det med att hon bara "skyddar" honom.... klassistkt.

Den andra typiska varianten är att man pratar med sin man men råkar bara nämna att det finns någon annan med i bilden och nämner bara sitt missnöje över förhållandet, vilket leder till att hennes man gör allt för att behaga henne och rädda förhållandet utan att ha bilden klar för sig. På så sätt kan hon njuta av det bästa av bägge världar och få massvist med bekräftelse hemma och pirr och spänning vid sidan av.

Givetvis vill man inte se det som manipulation utan lägger ett romantiskt skimmer över dethela för att få det at låta vackrare än det är, allt man gör gör man bara av ren kärlek och välvilja.

Inte undar på att såna här karuseller kan snurra i åratal, för alla handlingar och självlögner sätts altdig på prov annat än i ens eget huvud. Man agerar som åklagare, advokat och domare år sig själv och resultatet blir därefter.

Ja, så kan det vara men om hon behöver en förevändning ut ur relationen så är det väl kanske på tiden att hon gör det istället för att mata sin man med halvsanningar? 

Klart att mannen inte kommer bli glad över att frun är kåt på någon annan men då vet han åtminstone vad han har att förhålla sig till och får också vara med att säga sitt om vad de ska göra av deras relation. Istället som nu där han bara fått halva bilden och tror att problemen enbart hänger på han och hans fru utan att veta att det finns en annan man med i bilden som är det roten till problemen.

På vilket sätt menar du att föra sin man bakom ljuset och köra med halvsanningar är detsamma som att göra rätt? Rätt för vem? Henne eller hennes man? Tror du hennes man skulle hålla med om det?

På vilket sätt skulle att få redan på halva sanningen vara bra för honom? Att TS tjänar på det kan man förstå. Men på vilket sätt tjänar han på bli förd bakom ljuset? Vi kan spekulera vilt kring det, men faktum är att den ende som kan avgöra det är han själv. Och som det är nu så får han inte chansen att göra det utan beslutet har tagits åt honom av TS.

Vad han ska göra är upp till honom att avgöra men då vet han åtminstone ATT det finns en annan man med i bilden och kan förhålla sig till det.

Vadå "ska hanteras för sig", problemet ÄR att TS blivit kåt / kär i en annan man och det påverkar deras gemensamma relation i allra högsta grad. Tredje part ÄR redan involverad för det är han som är roten till TS problem. Vad hjälper det att snacka om allt annat UTOM grundproblemet? 

Ja, han vill nog veta, de vill de allra flesta. Vem är du, jag eller TS att avgöra vad som är bäst för honom? Det borde han väl veta bäst själv? Är det är ok att idiotförklara människor och gå mot deras vilja för att man själv anser sig veta bättre än dem? 

Jag ser att många av er tycker att jag ska diskutera det med min man, men nej, i det läget jag är i nu ser jag det inte som rätt väg. JAG måste hantera detta. Om det påverkar hur jag är mot min man eller känner för honom, eller jag går över gränsen - då kan jag se det. Men inte nu. Och eg finns det inget som säger att min kollega skulle gå över gränsen bara för att jag skulle få för mig det. Vi har som sagt fortfarande inte rört varann eller sagt något rakt ut. Det är inte som att han väntar på ett - nu kör vi! - då hade han också varit framfusigare/tydligare vid det här laget.

Och jag blev inte intresserad av denna man för att jag har det dåligt hemma. Vi fann varann genom att vi umgicks på jobbet och fann att vi tyckte om att vara med varann och har sjukt kul ihop. Men som sagt - jag sökte inte efter nåt. Och återigen - vi har inte gjort nåt.

Känslor försvinner inte av sig själv bara för att man vill det, det vet ni också. Men jag kämpar för att lägga dem åt sidan och låta tiden gå så att det går över. Tro mig, jag jobbar på det.

Jag kan i.a.f. erkänna mina fel och brister vilket jag inte sett någonstans att du gjort.
Jag skyller heller inte ifrån mig på en annan människa utan konstaterar bara att hans inställning tog musten ur min föreställningsvärld om hur dessa situationer ofta slutar. Därav min hårdare ton vid nästa inlägg

Allt detta är ju OT och jag skulle gärna önska dig välkommen tillbaka i tråden...Men tyvärr. Att gå i polemik med dig ger mig inget.

Tack. Jag börjar undra hur otydlig jag är, tycker att jag svarat på vissa saker till samma personer hur många ggr som helst snart.