Som jag såg en annan skriva - härda ut. Du älskar och vill leva med din man. Håll fast i det. Det du känner är en spännande tillflykt i det vardagliga. Det kommer passera. Kanske om ett halvår, kanske om 1,5 år.
Håll masken, håll ut. När det svalnar med kollegan kommer du vara mer nöjd med dig själv, och har inte gjort bort dig, varken på hemmafronten eller på jobbet.
Ja, det gör jag. Men nu ska jag aktivt försöka låta bli.
Idag när vi hade möte han och jag tog han upp kommande firmafesten (som han själv tagit upp flera ggr tidigare) . Han sa nu att han inte visste om ens skulle gå / om han orkade och kollade noga på mig och jag gissar att han ville ha en reaktion fr mig typ ?jo men snälla!?. Men jag sa bara ?låt bli då? och pratade vidare om annat. Jag tänker att det ändå är ETT steg i rätt riktning.
Jag tror inte att min man skulle uppskatta det nej. Men han skulle uppskatta om ett sånt samtal ledde till att vi la ner nåt innan det startade.
Tack. Och jag vet innerst inne att du har helt rätt i det. Jag vill egentligen att det ska släppa / sluta kännas.
Status quo. Egentligen som sist jag skrev. Eller kanske lite sämre. Vi har fortfarande inte gjort nåt. Men nu är det tredje gången på två veckor vi bokar ett konferensrum längre än vi behöver uttalat bara för att kunna sitta och snacka bara vi (torsdag denna vecka). Vi har dock haft mkt på jobbet bägge två däremellan så inte hörts så mkt utöver det. Men aaaaaaa. Jag vet vad jag borde göra (klippa helt), men uppenbarligen trivs jag för bra i hans sällskap för att göra det, än.
Du sa vad jag inte vågade men så uppfattade jag det också och då är det kört.
TS hur tror du att din man skulle reagera om du berättade för honom att du fått starka känslor för kollegan?
Skulle det bli kris och katastrof hemma?
Om du tror att det skulle bli det... Varför vill du ta det ett steg längre och prata med kollegan?
Du inser väl att du sjunker djupare in i en oärlighet mot din man?
Du kommer gå runt med hemligheter som din man kanske skulle bli sårad av om han fick veta.
Ditt samvete kommer lastas mer än nu.
Fundera lite på det bara...
Håller med Tecum, om att det inte borde vara nödvändigt att ta detta med din man. Varför göra honom ledsen och dra in ett svart orosmoln över er familj, om du nu kan tygla dig?
Du behöver ta tag i det, genom att avvärja kollegan, utan att uttala något för kollegan. Kollegan ska bara se vinken som att du anser annat vara viktigare än att ni hänger.
3 veckor ifrån, låter bra, men det är inte så lång tid. Inte tillräckligt om du fortfarande tänker på kollegan i tid och otid.
Att bli kvitt en förälskelse kan ta upp mot 2 år.
Kan du inte leta efter saker som skulle irritera dig i ett förhållande med kollega? Om du ser fel o brister kanske det går lättare att avvärja?
Jag råder dig heller inte att ta det med mannen.
Jag tänker att det gäller att hålla ut och låta känslorna för kollegan dö med tiden.
Kanske ge dig själv en klapp på axeln varje gång du gör något som motverkar att ni får extra tid tillsammans.
Leta fel hos kollegan, som du skulle störa dig på.
3 veckors semester kommer inte att döda känslorna nej, men det är såklart bra att du får kvalitetstid med mannen. Men jobba långsamt, utan att varken prata med kollegan eller mannen. Jag tror att du kan stå på dig, om du börjar att dra ner på social tid med kollegan på jobbet nu.
Herregud..Ni låter som ni kommunicerar med en viljelös bimbo!!
Jag lovar er..det är det sista ts är.
Det är en intelligent kvinna som vet precis vad hon lägger i potten.
Förresten ts..kul det här. Nästan Göteborgshumor..Känner mig hemma
Nej, inget min man tagit upp. Vi har det bra. Nu ska det bli bättre.
Hej TS
Man skall väl inte dra historier från sitt eget liv för att råda andra, men whatever.... några ord inför veckan som kommer.
För 8 år sedan var jag i samma situation som du. Nyss börjat ett nytt jobb och efter några månader kom en kvinna tillbaka från sin mammaledighet och vi började jobba ihop.
Insåg efter ett tag att jag saknade henne när jag inte var på jobbet, började få mycket starka känslor för henne. Misstänkte att hon nog kände nåt för mig också.
På det var det småbarn hemma och de riktigt jobbiga åren med lite sömn och inte så mycket man & hustru.... lätt att tappa fotfästet....
Efter ca 6 månader kulminerade det under en företagsfest. Efter en intensiv stund på dansgolvet fick jag ett förslag om att hoppa in i en taxi, hem till ett hus utan man och barn.
En Tipping-point om någonsin i livet.
Jag stod och tvekade under vad som kände som de längsta sekunderna i mitt liv, men jag valde att inte hoppa in. Evigt tacksam för det idag, annars vet jag inte hur mitt liv sett ut.
Veckorna som följde på jobbet blev jobbiga. Slutade med att hon sade upp sig efter någon månad och bytte jobb, hon kunde inte vara kvar och nära mig enligt henne.
Men nu till poängen. Jag springer till och från på denna kvinna några gånger per år, ibland säger vi bara hej, ibland stannar vi och växlar några ord.
..och TS, det har gått åtta år, åtta långa år, och fortfarande varje gång jag träffar henne pirrar det till och jag känner att de gamla fantasierna som legat begravda kommer tillbaka.
Vad jag vill ha sagt med detta (och detta kommer du nog inte att gilla) är att för att du skall lyckas distansera dig till denna mannen, som du uppenbarligen är, åtminstone lite, förälskad i, kommer innebära att du behöver undvika honom på daglig basis, veckobasis etc.
Du behöver helt enkelt hitta andra arbetsuppgifter där ni inte behöver interagera. Så länge ni ses kommer fantasierna att matas, med risk för att de växer igen.
Att tro att ni skall kunna jobba ihop och ha nåt slags vänskapsförhållande blir nog mycket svårt, med tanke på att det nog är båda som har känslor för varann.
För att parafrasera mäklar-jargongen, det viktigaste är "distance, distance, distance"
Lycka till i veckan nu.