Jag vill ligga med min kollega, är gift

Ang. ditt inlägg tänker jag att man sannolikt omedvetet kommunicerar det man gjort till den andre. I slutänden går det ut över relationen och förstör sannolikt en del av den, även om ens hemlighet inte avslöjas direkt. Därtill finns det även något som heter moral. Att handla rätt inför sig själv, är det något du har reflekterat över? Om du var säker på att inte åka fast av att begå ett brott som skadar någon annan, skulle du då välja att utföra det?

Hej!

Jag tänkte komma med några synpunkter kring ditt inlägg.

Du har ansvar för dina handlingar och du har hela tiden valt att upprätthålla den här spänningen mellan er. Du har gjort tusentals val när du kunnat avspisa, undvika eller ta bort spänningen i ert möte, men du har valt att inte göra så. Att du nästan hamnat i en situation där du oåterkalleligen dras till denna man, är helt och hållet på din egen förskyllan. Du har valt att ta dessa steg mot att vara otrogen mot din man. Ett stort svek mot både din man och dina barn, och säkerligen också mot dig själv och din egen moraliska kompass. Du skriver att du inte vill det här. Men faktum är att du har låtit det hända. Det är ingen annan än du som har valt att tänka alla dessa tusen små tankar som har lett dig fram till där du är idag. Ta ansvar och inse att du faktiskt väljer själv!

Du uppvisar också en väldigt oreflekterad och omogen syn på olika saker och ting. T.ex. så pratar du om att ligga med honom för att "få det ur världen". Du blir bara mer insyltat känslomässigt och fysiskt, ju mer du närmar dig honom. Det är ingalunda något du kan göra, och sedan backa tillbaka och fortsätta med ditt liv. Dina känslor för denna man kommer inte att minska i och med att du har sex med honom, utan tvärtom.

När det sedan gäller din fråga nr 2, så är det självklart att han känner likadant för dig. Det har han icke-verbalt kommunicerat till dig, så det finns ingen chans att du har missuppfattat det när det har gått så långt som det har gjort.

Om du vill rädda din och din mans relation, så har du två huvudsakliga val.

1. Berätta allt för din man. Om du gör detta innan du har varit fysiskt otrogen, så finns det en stor möjlighet att ni kan gå vidare tillsammans stärkta i det här. Givetvis kommer han inte bli glad, men med tiden kommer han att kunna smälta detta - och det skulle kunna leda till en konstruktiv diskussion om hur ni båda kan börja hitta tillbaka till varandra och vad det är som fattats i er relation, som gjort att något sådant här kunnat hända. Och om du ville hitta en knapp att trycka på för att din attraktion till den andra mannen skulle försvinna, så är det detta. Jag försäkrar att dina känslor för den andre mannen till 70% har byggts upp av hemlighetsmakeriet kring detta. När du avslöjar dina känslor för din man, kommer dina känslor till den andre inte finnas kvar, eller med en väldigt reducerad styrka. (Detta säger samtidigt något om hur uppblåst era (din och älskarens) romantiska känslor är, och hur illa underbyggt ert passionerade förhållande är med viktiga bitar som vänskap, omtanke och reflektion).

2. Men eftersom du troligen, likt majoriteten av personer i din situation, inte vågar stå för dina känslor och vara sann mot din partner, återstår alternativ två. Detta är att avprogrammera dig själv. Du har som sagt valt att tänka på den här mannen, istället för att slå bort tankarna om dig och honom som orimliga. Nu när du har byggt upp denna spänning mellan er, är det svårt att gå tillbaka, men det går. Sluta aktivt att tänka på honom romantiskt och sexuellt. Förbjud hans inträde i dina tankar. Börja istället fokusera på din man och vad som är fel med er relation. Börja prata med din man om hur ni kan hitta tillbaka till varandra, försök att hitta tid för romantiska stunder och deklarera din kärlek till honom. Förpassa din kollega tillbaka till skuggorna där han hör hemma. Tänk bort honom ur ditt liv, för att rädda dig och din relation från ditt livs största misstag.

Men hela ditt inlägg skriker att du inte vill det här. Du vill så gärna förstöra för dig själv, dina barn och din man, och även den här andra mannens fru och ev. barn. Allt detta för ditt eget egos skull, och för din egna uppblåsta känslors skull. Ja, det är tyvärr helt upp till dig att bestämma hur du vill agera.

Jag tror dessutom inte på dig när du säger att det inte är något fel på er relation. Du är på vippen att vara otrogen, och du har inte berättat om dina känslor för honom. Redan där ser jag ett stort svek. Att du sviker honom genom att ha tagit dig ända hit känslomässigt, gör att relationen inte är hel. Och att du är på väg att fortsätta svika honom i ännu högre grad och t.o.m. vill det - säger mig att ni har ett stort problem i er kommunikation och respekt inför varandra.

Mitt råd är du börjar ta ansvar för vad du håller på med och bryt med den andra mannen. Det är aldrig värt att vara otrogen mot någon man älskar. Det förstör  100 gånger mer än vad man får ut av det.

Jag kommer att tänka på 100-åringen som rökt hela sitt liv och därför påstår att rökning är bra för hälsan. Att du har kvar din partner är inget bevis för att otrohet är en bra sak för relationer, och inte heller för att just din relation har gått fri från skada av ditt beteende. Att en relation blir skadad behöver inte innebära skilsmässa, det kan betyda avstånd och brist på närhet. Att ljuga för väldigt sällan ett par närmare varandra som t.ex. ärlighet kan göra.

Så du kunde inte förstå den här liknelsen? Att bryta mot lagen behöver inte vara lika fruktansvärt som att svika en närstående. Ett moraliskt brott är inte samma som ett juridiskt brott - men det finns ändå likheter.

Bekväm inställning du har mot dig själv. D.v.s. att du var otrogen är inget brott mot din moral, du har inte gjort något fel och ingen har skadats eftersom ingen har fått veta. Jag har förståelse för den som faller för frestelsen att vara otrogen - men jag har väldigt lite förståelse för den som är otrogen och som hävdar att den handlat moraliskt rätt. Det är lika galet som att påstå att det är fint att skratta åt någon som sitter i rullstol, eller att det är toppen att sparka på en uteliggare.

Du som människa borde förstå att du svikit en annan medmänniska och därmed gjort något fult, oavsett om denna har vetskap om detta svek eller ej. Vi har alla ett ansvar att ta hand om varandra, och när det gäller nära relationer finns där ett utökat ansvar. Det är inte rätt att missbruka andras vänskap och kärlek!

Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.
* En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.
* Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.
* Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.
etc, etc...

Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".

När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.

Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör. 

Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.

Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.

Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!

Poängen med att berätta för din man om dina känslor är att stoppa dig från att göra något du kommer att ångra. Det är rätt på flera sätt, t.ex. att det är riktigt att du vänder dig till honom när du har problem med relationen, för din lust för andra män är givetvis ett problem i er relation. Ett annat skäl som jag redan nämnt är att det mycket sannolikt tar bort spänningen från relationen med den här andra.

Du resonerar enligt mig helt galet. Du tänker att du borde berätta för din man efter att du varit otrogen men inte innan. Hur går det ihop? Det är ju bättre att berätta innan eftersom då har ni ju bra chanser att hitta en lösning på det innan det går för långt. Efter en ev. otrohet kommer givetvis er relation bli väldigt skadad för flera år framåt. 

Jag misstänker att dina ord i ovanstående inlägg kommer från den fega delen inom dig, som inte vill stå för dina handlingar och tankar och känslor, och framförallt för ditt ansvar gentemot den du har valt att bilda familj och samliv med. Jag förstår om du inte vill berätta, och att det är en väldigt jobbig sak - men det jag noterar här är att du ljuger för dig själv om orsaken till det, och det är inte ok. Så om du inte vill berätta, säg det, men erkänn då samtidigt att du vägrar för att du är för feg att stå för det du har gjort och/eller fortfarande har en önskan om att ha sex med den andra.

En annan falsk sak som du framför är att det "bara" har hänt saker i ditt huvud. Du fattar väl att du har gått väldigt långt i otroheten genom att kära ner dig i en annan man? Vakna! Du har gått fram till klippkanten och står där med ena foten och dinglar och sedan säger du att det inte är någon panik för du har inte ramlat ner än. Du är på vippen att gå hela vägen i en otrohetsaffär, men vägrar se det, och vägrar ta ansvar för det. Du behöver skåda sanningen i ansiktet innan det är för sent!

Visst är det bra att du har startat tråden och försöker reflektera, men du behöver även tillerkänna ansvar för vad du sysslar med, och släcka den där kåtheten för den andra mannen inom dig som hotar din framtida lycka med din man.

Ge upp killen, och börja gå i parterapi med din man och jobba med era problem istället på ett mer konstruktivt sätt! (Ja, ni har ett problem om du har varit så attraherad av en annan man som du uppgett)

Låt inte tiden utvisa något, utan föregå tiden och bestäm själv vad du vill göra. Om du tänker "jag får se", kommer sannolikt dina känslor ta överhanden förr eller senare och sedan gör du något du får ångra och drar på dig ett riktigt elände. 

Genom att vara aktiv och bestämma dig, låter du den logiska sidan av dig vinna över dina känslor, och det är något du vinner på långsiktigt!

För länge sedan när jag var på väg att bli kär i en tjej, berättade jag det för min fru. Det gjorde det betydligt lättare för mig att hålla känslorna borta. Senare gjorde min fru samma sak med en annan man som hon kände attraktion för. Ingen av oss har varit otrogna och vi har en väldigt ärliga mot varandra och har en öppen kommunikation mellan oss.

Att vara ärlig med känslor är bra - och jag tror de flesta människor inser att det är naturligt att bli attraherad av andra. Säkert blir din man också det, och visst vore det väl bra om han berättade det om han såg en risk för att något annars skulle kunna inträffa?

Jag undrar vilken del i dig det är som argumenterar för att inte berätta. Är det delen inom dig som fortfarande har ett hopp om att få till det med den andra? Eller är det ditt logiska jag, den del som fattar beslut utifrån fördelar och nackdelar?

Jag tänker att du inte ska lita helt och fullt på ditt eget omdöme, utan tänka efter noga och för dig själv ifrågasätta alla beslut där den här attraktionen kan komma in och ställa till det i ditt beslutstänkande. 

Ett ytterligare problem med att inte berätta och att du tar hand om dina självförvållande problem utan inblandning är också att du:
1. Bygger upp en spänning/hemlighet
2. Fortsätter möjliggöra för din fantasi och sinne att se otroheten som en möjlighet.

Men visst, om du inte vill berätta - låt detta bli en sista nödlösning, när inget annat fungerar. Men då tycker jag att du har ett extra ansvar för att agera, och släcka ut honom ur ditt känsloliv och kasta ut honom från dina tankar! Och då tycker jag att du ska börja agera nu.

Det är väl inga otrogna som har sex med "alla män". Det jag menar är att eftersom du blivit så attraherad av den här personen finns det många frågor att få svar på senare som berör din och din mans relation, t.ex.
* Vad i er kommunikation har brustit i och med att du gått så långt och närmat dig den här mannen i dina tankar och i ditt hjärta?
* Vilka brister i er relation har gjort att du vänt dig till en annan, och vad är det du fått ut av den andre som du inte tyckt dig kunna få i din relation?
* Vill du fortsätta i er relation, eller behöver du avsluta och söka efter någon annan partner?
* Hur ska ni utveckla er relation så den blir så fulländig och kärleksfull att en liknande stark attraktion inte blir till ett hot för den igen?

Om du hade haft full fokus på din man och din relation - hade du kanske inte ens slängt en blick åt den andre mannen. Efter att du försökt att akut lösa situationen du nu är i, behöver du fundera på varför den uppstod. 

Jag tänker att du fortsätter att bygga upp spänning mellan er, genom ditt beteende och ovilja att inse vad du gör.

Så länge som du lägger fokus på honom, och försöker både att ha kakan och äta den, kommer du fortsätta din färd mot en fullbordad fysisk otrohet.

Genom att spekulera kring vad du ska säga till honom och att försöka berätta saker om dina känslor för honom, gör du saken värre och riskerar att öka spänningen mellan er.

Det enda vettiga för dig att göra i denna situation är att STOPPA! Detta betyder att du helt släcker ditt hopp om att det ska bli något med den andra och vänder ditt fokus mot din man. Du kanske behöver säga något till den andre, men då handlar det om kyliga och korta instruktioner utan invecklade förklaringar och framförallt utan att berätta om dina eller era känslor.

Om du söker efter ett sätt att ta bort spänningen mellan er, behöver du berätta för din man, inte din älskare.

Deklarera kort att du inte ser vitsen med att ha dessa möten när de inte är arbetsrelaterade och säg också något om att du behöver komma hem till din man. I varje konversation du har med honom, försök få in din man i konversationen. Gör gärna insinuationer om sexet du och din man kommer att ha, eller berätta att du ska åka hem och få en kram av din man, etc. "Nu ska jag hem och ha en mysig fredagkväll med Hans, så får vi se om det händer något spännande ikväll..hehehe..." el. liknande.

Att börja prata om hur starka dina känslor har blivit för den andre är det sämsta du kan göra om du inte vill hamna i säng med honom.

Men ärligt talat så tror jag inte att du kommer att klara av att inte vara otrogen. Du har fått många råd i tråden om vilka steg du behöver ta, men du har inte vidtagit några åtgärder i den riktningen. Jag tror att din förälskelse och kåthet för den här mannen vinner över din moral och att du kommer förstöra för dig själv och din nuvarande relations framtid. Jag tror också att du kommer att lyckas övertala dig själv om att det du gör är något fint och berikande, istället för det smutsiga och tarvliga förräderi det faktiskt är.

Jag hoppas att du i handling kan visa att jag har fel!

Jag vill inte vara taskig, och jag kände inte till det här med fikat, men min upplevelse från din konversation i tråden hittills är att du inte tycks ta till dig råden i tråden. Men jag hoppas ju att du kan bevisa för mig att jag har fel!

Jag ser det som att du har ett medvetet eller omedvetet motstånd mot att släcka ner honom i ditt inre! Du vill ha honom kvar litegrann, verkar det som, bli av med honom på "ett snällt sätt". Men det funkar inte, du behöver markera avstånd och absolut inte prata om känslor.

Jag tycker inte att du ska säga att ni ska "sluta", eftersom det då avslöjar dina känslor för honom, och då leder det i fel riktning. Visa honom på andra sätt att du inte är intresserad. Ta gärna till dig rådet att ofta prata om din man i hans närhet. Andra saker kan t.ex. vara: Skratta inte åt hans skämt. Le inte åt honom. Var kort, koncis och affärsmässig. Berätta inte om dina känslor. Klä dig inte fint, titta gärna bort, se ointresserad ut, lyssna inte på honom, fråga honom gärna: "Ursäkta, vad sade du?" som om du inte hade hört vad han nyss sa... etc, etc... 

Det här handlar om att markera på ett tydligt sätt att du har tagit avstånd från honom och romansen. Du kan vara mer trevlig när du har kommit på säkrare mark om ett antal veckor när du känner att du har kontroll på dig och din förälskelse.

Samtidigt så behöver du skifta ditt fokus till din man! Om du inte vill berätta om din förälskelse, så kanske du kan säga något om att du vill försöka införa mer  romans i ert förhållande. Du kan lägga mycket tid på att skapa romantiska stunder. Köpa presenter, köpa ljus och baka och överraska honom på romantiskt fika, och vad du nu kan komma på. Fokusera på din man, samtidigt som du håller din älskare kort.

Det är svårt att generalisera, men jag tror att polyamorösa/polygama förhållanden där man får känslor för varandra i längden är skadliga för de flesta personer. Jag tror att svartsjuka är ett universellt drag hos människor och om man har en mycket nära person som man älskar på djupet är med någon annan så sårar det en. Misstankar föds lätt om den andres känslor, och det skapar misstänksamhet. I längden blir detta destruktivt.

Visst kan det finnas känslomässigt avstängda personer som "klarar" sådana förhållanden, men dessa personer har antagligen någon form av störning. 

Jag tror samtidigt att det funkar bättre med swingers-par, som har en trygg tillit hos en person, men som sedan kan gå ut och ha ytliga, tillfälliga sexuella relationer med andra. Det är den känslomässiga exklusiviteten som krävs i majoriteten av relationer tror jag.

Men visst, alla människor har rätt att välja sitt liv, så det är inget att säga om så länge alla är öppna om vad de gör - men jag tror ändå att ett val att ha flera djupt känslomässiga relationer sårar.

Sedan är du givetvis ute och cyklar när du pratar om det här i ett otrohets-sammanhang. Oavsett vad man tycker om polyamorösa relationer, är det givetvis djupt moraliskt fel att gå bakom någon annans rygg. Det föder så många problem och ditt resonemang låter därför i sammanhanget som en dålig ursäkt för att inte ta ansvar för sina handlingar. Men alla människor har ansvar för sina handlingar gentemot andra oavsett hur kåta de har varit. 

På samma sätt som man inte moraliskt får svika ett löfte till en person om trohet för att man är kåt, får man inte sno en dyr telefon i en affär för att man fick lust att ha den. Den enkla logiken kommer man inte ifrån, även om man gärna vill försöka rättfärdiga ens egna handlingar med bortförklaringar som dina.

Hej TS!

Är det inte dags för beslut? Du skriver att du tar till dig av råd här, men det är ju lätt att ta till sig av råd som är i linje med det man själv känner och vill, och ignorera råd som kanske är svåra, men bättre, inte sant?

Jag undrar vilken mer information du behöver för att kunna ta beslut? Det har gått en hel del tid nu, och du har ju i princip alla fakta på bordet. 

Jag tänker att du kanske känner lust till den här mannen och att det troligen är drivkraften för att välja honom. Han är säkert bra på vissa sätt som din man inte är, men samtidigt saknar han säkert också vissa egenskaper som din man har.

Så du har lust i ena vågskålen. I andra vågskålen har du din man, er relation som ni har byggt upp och skapat, och dina barns önskan av att leva med båda sina föräldrar samtidigt, etc.

Är det så svårt att välja vilken av dessa du ska satsa på? Väljer du din man, behöver du fjärma dig från kollegan, och väljer du kollegan behöver du separera med din man.

Om du inte väljer men har all information som behövs för att välja - vad säger det om dig? Vilken moralisk kompass följer du när du skapar kaos hos både kollegan och din man och dina barn, genom att vara kvar i gråzonen? Ju längre du dröjer med att välja desto större sorg och besvikelse skapar du hos den/de du slutligen kommer att svika.

Hur kan du leva med dig själv, när du väljer att inte ta beslut?