I exakt samma sits som du. Har inte gjort det och fått ur det ur systemet utan kontrollerar mig när vi ses.
Jag har frågat hur han känner och det har visat sig vara besvarat.
Jag tänker att vi kommer komma över detta båda 2.
Kan du inte berätta för honom hur du känner och säga att du inte vill att det blir något för du vill inte riskera förstöra något med din familj?
Spelar det någon roll vad han tänker? Vad kommer du göra med den informationen isf?
TS.
Jag tror att jag sitter i lite samma båt men på annat sätt. Jag har en kollega som jag inte riktigt vet var jag har. Vi har haft tät kontakt på Sms under snart sex månader. För tre och en halv månad sedan hamnade vi i samma säng en gång. Jag har sjukt nog ingen ånger. Bra sex och vi insåg att vi nog delar en dirty-ådra som vi inte får utlopp för hemma. Mitt äktenskap är ingen höjdare. Jag tar inget ansvar för hans äktenskap. Han pendlar mellan att säga att han är jättelycklig samt att prata snusk med mig. Han vill bevisligen ha kakan och äta den. Jag gillar tidsfördrivet och uppmärksamheten.
I dagsläget vet jag inte var vi har varandra. Vi jobbar jävligt bra ihop. Får mycket bra saker gjorda men det finns en spänning i luften mellan varven. Tidvis är det bättre, ibland tror jag att det bara är i mitt huvud och sen kommer det dagar när han kallar mig både sexig och snygg.
Det är både det bästa och värsta jag vet just nu med att gå till jobbet. Vissa dagar vill jag bara lämna allt, byta jobb och aldrig komma tillbaka. Andra dagar vill jag bara att han ska svepa iväg mig, berätta att han är hysteriskt förälskad i mig, och att han vill ha mig. Kaos i hjärnan kan man säga och det har det vakt på flera sätt länge nu.
Tror du att ni kommer kunna vara vänner ts?
Jag tror det. Men jag vet inte hur det skulle bli om nån av oss bytte jobb, om vi helt skulle bryta då eller hålla kontakt på nåt vis.
I helgen skickade han grejer på insta. Jag svarade faktiskt inte. Det har jag i stort sett alltid gjort annars.
Ja, eller inte bryta. Men skapa än mer distans. Vi tog dock en fika idag, jag känner inget behov av att bryta helt - vi är ju bra vänner - men jag suddar bort en del av den kanske tveksamma kontakten. Inte att vi skriver nåt särskilt, men den intensiva kontakten är väl det jag menar, att bryta det.
Hur går det själv?
Många män skulle nog se en illavarslande symbolik i berättelser om sånt beteende. Det går ju lite över gränsen för vad som är normalt även mellan riktigt goda kollegor.
Vad tror du själv är anledningen till att din man inte verkar att göra någon större affär av dina berättelser? Tror han på ditt i och för sig helt korrekta påstående att ni är "bra vänner"? Bryr han sig eller bryr han sig inte? Vill eller vågar han inte fråga mer eller är det en stilltigande accept av en crush?
Om ni inte längre har gemensamt ansvarsområde men ändå fortsätter att ses till lunch på tu mans hand, kommer du också att berätta det för din (kanske) hårt prövade man?
Hej!
Här är det bra. Hur är det själv? Vi varken hänger eller hörs, inget alls på fritiden. Sprang på varann av en slump i veckan då båda var på kontoret utan att vi visste om det (sitter ju hemma mest). Tog en snabb kaffe i köket då bara. Vi hörs typ 1 gång varannan vecka på skype, inte mer. Så läget är tvärlugnt.
Till alla som inte orkar läsa allt i denna tråd men undrar från trådstart till nu - Det går att stå på ruinens brant men välja att backa. :)
Bara ligg med den ni har en cruch på så ni får ut det ur systemet.
För mig märkte jag att han hade en liten snopp sen tog kärleken slut på någon tiodels sekund. Gick från en fuktig regnskog till den torraste av öknar. Sen började jag uppskatta jag vad jag redan har.