Jag vill ligga med min kollega, är gift

Lite häftigt det där med känslor. Någon tog en bild av hjärnan på en person som var passionerat förälskad. Senare en bild på någon som älskade. Det visar sig att hjärnan reagerade på olika ställen. Vilket betyder att man kan älska någon och samtidigt uppleva passion. Därför har evolutionen hjälp oss att reda ut vad som är konstruktivt och icke. Detta för att samhället skall fungera. Och för att vi som en liten beståndsdel "familjen" skall fungera någorlunda. Varför? jo för att våra barn som ju skall föra våra gener vidare måste få växa upp i lugn och ro. Oro skapar oroliga barn. Men det ställs då krav på oss som föräldrar. Vi måste under en period tänka mer på våra närmaste och mindre på egna behov.

Om du då plötsligt drabbas av passionen. Vad händer då. Som du. Jo då prövas vår förmåga att hantera våra starka känslor. När du läser inläggen i den här tråden så ser du hur olika människor ser på ovanstående. En del ser bar till sina egna behov. Kör på.??? Andra är lite mer försiktiga. Men fler  av dem är negativa och ser svårigheter. Mycket beroende på den empatiska förmågan hos enskilda individer.
Tänk dig att du skulle träffa mannen och ha sex med honom. Hur skulle du se på dig själv efteråt? Det är den stora frågan. Har du lite av självrespekt skulle du inte må så bra, Har du uns av respekt för dina närmaste skulle du må skit.

Men skulle ingen komma på dig och du har vad vi kallar nyttomoral skulle du säkert göra om det.För då fanns ju bara den kortsiktiga positiva förstärkningen.
Varför förändra ett vinnande koncept.
Är du någorlunda rättstänkande så skulle du vara mindre av det efteråt. Du har redan passerat gränser för vad som är ok i ett förhållande. Och du kommer att var en annan människa om det är första gången du sviker dina närmaste.
Och vem vill egentligen vara eller vara tillsammans med en svikare.

Man kan inte styra sina känslor sägs det. Men du gör det varje dag. Du berättar inte för din man för att du är rädd för konsekvenserna. RÄDSLA ja. Du styr.
Vad skulle hända om ditt barn bröt armen och måste åka till akuten samma tid du bestämt träff med din kollega. Du skulle naturligtvis åka med ditt barn till akuten. Eller? Du fattar ett beslut.
Vad du gör är att kalkylera. För och emot. Du är mycket medveten om det du tänker och vika beslut du skall fatta. Vad du gör är att spela ett spel med dina nära som insats. Och du vet det.

Jag har följt tråden och haft mardrömmar om att träffa en kvinna som dig.
Tänk att jag lever i ett förhållande där jag är ganska lycklig och tror att familjen har det bra. Men under ytan så är min partner upptagen med en annan man.
Hon är en bra skådespelare och spelar ett spel hemma. När vi älskar tänker hon på den andra mannen. Och när vi myser längtar hon bort till den andra.
Barnen tror att det sker är verkligt. Om de är så gamla.
Framförallt tror jag att min fru skulle berätta för mig om hon hade andra tankar.
För i min värld så grundas kärlek av ömsesidighet och tillit.

Men vi har inte samma syn på kärlek och förhållanden du och jag.
Jag upprepar igen att du inte gjort något som helst för att sätta stopp på den process du startat. Du lever ett undvikande.
Och allt snack om hur komplicerat allt är hjälper dig med det.
 Det du kan göra om du respekterar din familj och vill ha en fortsatt bra relation till dem är att berätta för din man och eventuellt gå i terapi tillsammans.
Och jag tror du skulle få en helvetes bra självkänsla om du gjorde det.
Och den kvinna skulle jag göra allt att få vara tillsammans med.

Ja du 6a på. En intressant teori att utebliven sex i en relation förorsakar depression. Vore bra med en forskningsstudie. Det betyder ju att världens alla munkar och nunnor är svårt deprimerade.Och alla andra som inte tycker att sex är det viktigaste man vet.
Sedan att polyförhållanden skulle vara det som passar människor bäst. Då hade evolutionen sett till att det blev så. Dessutom är faktiskt de flesta däggdjur monogama. Alltså ingen lösning för alla.
Jag tror du har varit i dåliga förhållanden. Jag blir väldigt misstänksam när människor kommer dragandes med äganderätt. Som vore det något man kräver. I mina förhållande har det varit så att man har en överenskommelse. Och det är lite knepigt att gå in i en överenskommelse för att sedan kräva att få bryta den med motiveringen att man inte kan äga varandra.
Och hur gör vi med barnen om jag plötsligt få för mig att mina barn inte äger mig då jag vill ha andra.En löjlig liknelse kanske men den har bäring om jag vill dra det till sin spets som du gör. Eller äger man sina barn och tvärtom.
Jag vet inte vilken utbildning du har. Men nyare forskning visar att människor med egentlig depression ofta har en stor sårbarhet. Man säger tom att 40 procent av orsaken  är biologisk. Och en sårbar människa behöver stor trygghet och starka strukturer kring sig. Jag tror inte de mår så bra av att vandra från famn till famn.
Däremot finns det som försöker hantera ångest med sex. Eftersom sex ofta ger snabb positiv förstärkning men ofta dåliga långsiktiga konsekvenser.
Därför vore det intressant om i en sån här tråd kunde göra en beteendeanalys av alla de som alltid måste ha sex till varje pris. Undrar vad vi skulle hitta då. Kanske slippa all pseudopsykologiska förklaringar som människor kommer med.

Och TS fortsätt vela så kanske vi kan slå Mickes rekord i trådlängd.

Du håller fortfarande på och funderar kring vad du skall göra.
Några tankar. Du pratar mycket om dina starka känslor du inte kan komma förbi.
Men jag tror att det är tankar du föder som skapar dessa känslor.

Tänk dig att när du såg denna kollega så skapade du ett scenario. Som i en film. Du tänker dig vad som skulle kunna hända. Och väcker en massa känslor som du njuter av. Någon sa att det är som att ha ett monster inom sig. Men det överlever inte om du matar det. Och det är vad du gör hela tiden.

Vänd på scenariot. Du får reda på att kollegan har syfilis som inte går att bota. Skulle din film få en annan vändning då? Eller skulle dina starka känslor vara kvar.
Möjligen som sjuksköterska då.

Eller tänk dig att kollegan verkligen skulle berätta att han är förälskad i dig och ville att ni skulle åka på en tjänsteresa tillsammans och antyda att ni skulle bo i samma rum. Dagen ni skall åka blir ditt barn svårt sjuk och behöver åka till akuten.
Om det handlar om starka känslor du är drabbad av skulle du be din man åka med barnet till akuten och följa med kollegan. Känslorna är ju så starka att du inte kan hantera dem. Det har du ju sagt flera ggr.

Nej du. Jag tror du njuter av denna film. Så mycket att du skulle vilja förverkliga den. Men påstå inte att det inte är genomtänkt. Du beter dig tom som om du skulle kunna lägga din man och dina barn i potten för att få ett lyckligt slut på filmen.

Annars skulle du för länge sedan ha gjort det som många säger åt dig att göra.
Ex låt din man läsa vad du skrivit här och ta det där ifrån. Verkligheten skulle få dig att förstå vad du riskerar.
Jag undrar vem din man älskar. För när ni pratar med varandras så tror han du är en annan. För han vet ju inte vem du egentligen är.
Ett av det viktigaste beståndsdelarna i kärlek är ju ömsesidighet. Stämmer det på det sätt du älskar din man????

Dessutom du har chans att knäcka Mickes rekord om du fortsätter som du gör nu.
Alltid något.

Ja du Diversefierat. Skulle du vilja vara i hennes man situation. Att känna att man inte få var med och planera sitt eget liv. Att tro att den man lever med känner som jag. Men han vet ju inte säger många. Just det tänk så förödmjukande det är. Att den man älskar mest i världen hellre skriver till andra än väljer att gå till mig.
Den man varit ihop med i många år. Och har barn med. Tror du inte att han känner på sig att något är fel. Men kan inte säga något för det är ju bara en känsla.

Du säger att det inte är lätt. Jag har arbetat med par som hamnat i den här situationen. Och någon lärde mig att det är viktigt att våga trycka på de blåmärken som finns. För det gör ont med förändring. Det är först när ett par vågar vara ärliga mot varandra som det sker bra saker. Och man måste sluta mata monstret.
Vad TS gör nu är att kamma hem kortvariga förstärkningar. Men de följs nästan alltid av långsiktiga förluster. Så det är ganska lätt att veta vad som för framåt men det gör oftast fruktansvärt ont att våga göra det.

Många här har givit TS många bra förslag. Vad är ditt? Eller är du bara en gråterska?
Och TS. Micke är en man som skrev hur han blev utsatt för en massa psykologiska förnedrande övergrepp av sin fru. Du är inte där än. Och tro mig du vill inte hamna där.

Du skall ha all heder för ditt beslut. Du hade ett otroligt svårt val att göra och du gick emot det du kallar känslan. Hoppas nu att du är stark nog att hålla fast vi det beslutet.
För hela historien säger något om dig. Vi hamnar inte i dessa situationer utan vidare. Och du är inte ensam. Men det är en lång diskussion.

Men vad du gjorde i mina ögon var att inte ta den snabba lustfyllda vägen. Utan du väljer att se framåt och förstå vad det skulle kosta dig. Långsiktig konsekvens.
Jag har svårt för förklaringen att det är en känsla som inte går att hantera. I så fall vore du livsfarlig. Möjligen fanns där ett behov du inte visste du hade. Som du sedan skapade ett scenario om. Och som framkallade känslan.
Kanske behövde du inte mer än just förälskelsen. Praktiken bruka ju ofta ha en mer avkylande effekt. 
Men åk nu till Bali med dina nära. Och ett trix kan vara att se tillbaka till den tid du träffade din man och försöka åter kalla de känslor du hade då. Och uppleva de explosioner av känslor du hade. Då är det helt ok att skapa scenarion med starka känslor. Kanske i värsta fall försöka tänka dig 10 år framåt med din kollega. Han kanske inte är lika rolig då.

Det är väl så Anonym 45.Har man större delen av sitt känsloliv placerat i underlivet finns ju inga problem. Det är bara att köra på . Eller?

Ja du TS du är fortfarande i farten. Tänk dig att det här handlar inte om din man. Inte heller om din kollega. Utan det här handlar om dig. Om din oförmåga att stänga alla dörrar. Och det beror på att du inte vill. Du har inte gett upp. Du fortsätter med ditt resonemang som nu varit i snart ett år?  Att du inte gjort något betyder inte att du inte vill. Så du har inte rört på dig nämnvärt.
Det är inte ovanligt när det gäller människor med självskadeproblem eller missbruk.
Man vill inte stänga alla dörrar. För det kan ju finnas en möjlighet att både kunna ha kakan och äta upp den. Att skylla på hormoner hoppas jag du inte gör.
Alla människor har starka känslor. Därför måste vi lära oss att reglera dem. Att inte låta dem bestämma. Det måste finnas en balans mellan förnuft och känsla.

Så vad du skall göra är att ta ett snack med dig själv. Sedan bestämma vad som är bäst för dig och köra det spåret full ut. Tänk igenom vad du vill vara för människa. Om hur du skall behålla din självrespekt. Och hur du vill att dina närmaste skall se på dig. Att fortsätta det här dubbelspåret leder ingenstans.
Att berätta för din man skulle kunna få dig att tänka om då du kommer att märka vad det kostar. Men ytterst handlar det om dig.
Jag menar att du skall kunna arbeta sida vid sida med den här mannen utan att passera en gräns. Men då måste du acceptera fakta och släppa den lilla tjejen som så gärna vill bli sedd. För om du inte gör det kommer det att finnas många attraktiva kollegor att förälska sig i.

Det är svårt att prata med dig om varför du hamnat i den här situationen. För det är ju det som är intressant. Din förklaring är starka känslor du inte kan stå emot.
Men känslor är ju kopplade till olika situationer. Något triggar igång känslor. Det är ju inte så att känslor är som satelliter som plötsligt slår ner på en. Nej de har ju en bestämt bana. Så när du träffade din kollega så fanns det behov som triggade igång känslan. Man kan säga att de fanns latent eller har uppstått med tiden.
Du har bara inte varit medveten om dem.Så man kan säga att din kollega var som ett stimuli som träffade ditt behov. Och med dålig impulskontroll så sitter man där. Lite tröttsamt att stanna vid att det var känslor som blev för starka. Känslor fungerar inte så.

Det kan vara ditt förhållande. Eller ouppfyllda behov sedan tidigare. Eller så enkelt som behov av positiv förstärkning. Eller ett självskadebeteende vilket jag inte tror eller hoppas på. Det kan finnas många olika orsaker till att man hamnar i situationer som riskerar att rasera familj och en själv.
Lite märkligt är det att du så notoriskt hävdar att det inte har med familjen att göra.
Den dörren stängde du snabbt. För snabbt??

Men när jag läser om dina veckorapporter finns ett mönster som finns hos beroenden. Du har klarat en vecka utan att missbruka. Bra.
Så det handlar inte om enbart kättja. För då skulle du ha bytt fokus för länge sedan.
En liten elak tanke tränger sig på. Kanske är det så att det också känns lite bra att få uppmärksamhet i en sådan här tråd, Eller??

Det märkliga är att väldigt många som skriver här resonerar som dig. Man träffar någon och det uppstår känslor som man tom vill ska leda till sex.
Och alla säger med en mun att det inte finns någon förklaring. Det bar blev så.
Men de flesta brukar efter ett tag medge att det kanske inte var så bra i det stora hela. Det fanns någon slags förklaring.
Men inte för dig. Det bara hände visserligen efter ett tag. Vilket innebar att du hade gott om tid att fundera. Men du bara lät det gå. För det kändes så.
Antingen har du ingen koll alls eller så vill du inte prata om det.

Som du kanske vet har alla känslor en funktion. De ger oss motiv till att göra saker.
Ofta saker som har en förklaring. Ilska är ett skydd mot ett hot. Kärlek får oss att bli aktiva i förhållande till den vi är förälskad i. Skam får oss att stanna upp och ändra beteende, sorg får oss eftertänksamma och bearbeta. OSV.

Jag tror att det är så att du inte vill släppa din kollega. Och dessutom vill du inte veta varför.
Din tråd har vad jag förstår blivit lite av en TV serie. Många följer den och vill veta vad som händer. Själv är jag inte så intresserad av sådana. Framför allt inte sådana som är lite enahanda och  okomplicerade. Så jag lämnar tråden och kollar vad Netflix har att erbjuda.

Jag tror alla som deltagit i denna tråd tyckt att det vore helt ok för TS att ligga med sin kollega om hon först pratat med sin man.
Det är alltså inte sexet som är problemet.
Läser man tråden kan deltagarna  delas upp i två riktningar. Den ena som tycker det är ok att ligga eller annat med andra bakom ryggen på sin partner.
Den andra som vill att man skall prata med sin partner när man blir förälskad i någon annan.
Maria och hennes likar har en livsfilosofi som är helt ok tills den krockar med verkligheten dvs hennes man. Så jag kan förstå dem. De  har det ju bra med sina ligg. Hur deras partner känner vet vi ju inte annat än med vår egen fantasi och empatiska förmåga.
Erfarenhetsmannen håller tydligen med. Men det är ju ganska skumt att han säger att han inte skulle bry sig om hans fru gjorde något. Då kan han väl lika bra säga det till henne. Vilket skulle underlätta. Men  kanske känner han inte sin fru tillräckligt!!
En del pratar om gråskalor. Andra om hur svårt det kan vara att avstå. Starka känslor? Men har man inte framlob tillräckligt för att kunna hantera starka känslor så är man kanske farlig för sin omgivning.
Ett annat argument är ju"mänskligt".Man vill jämföra oss med djur som inte kan avstå. Då har man inte hört talas om cortex. En fantastisk del av hjärnan.
Läste något intressant i DN här om dagen. Någon beskrev otro som kärlek utan hjärta. Att kärlek blev ett sätt att tillfredställa belöningssystemet i hjärnan.
Och det kan ju förklara att så många som bedrar sin partner säger sig älska sin densamma.

Ni håller fortfarande på och förstärker den här kvinnans behov av uppmärksamhet.
De är ju egentligen ganska enkelt. Hur många skulle vilja ha en relation med en partner som under flera års tid går och är kåt på en annan??
Alla kan vi hamna i situationer som innebär starka känslor. Vi hanterar det och går vidare. Men att arbeta hårt för att göda känslan är ju udda.
TS har fått så många infallsvinklar under den här tråden men sitter i samma position som i första inlägget.Kan inte ha alla hästar hemma. Eller så vet hon precis hur hon skall upprätthålla intresset för sin person. Inte friskt det heller.

Så den här tråden är fortfarande igång. Teflonkvinnan har sina veckovisa rapporter till  sina följare. Märkligt att det har inte utvecklats sedan sidan 2. Detta för att teflonkvinnan inte vill det. Varför teflon? Jo för att allt hon inte vill höra bara studsar tillbaka. Dom det kommer något inlägg från någon som är eller vill vara otrogen så blir hon väldigt mjuk i rösten. Och vill ha mera.
Sedan finns ju följare som Tecum som i alla trådar han/hon tycker i, tycker ungefär samma saker. Jag såg Modyssons nya serie Gösta igår och tänkte då på  Tecums hållning när det gäller människor som är otrogna. Är han/hon månne förebilden.
 
Jag skiter egentligen i vilket. Men min fundering är att hur kan en kvinna sitta i över ett år och berätta för hela Sverige hur hon så gärna vill fortsätta kontakten med en man hon arbetar med men inte säga ett dugg till den hon påstår att hon älskar.
Nu påstår hon att hon berättat för sin man om sin förälskelse i kollegan.
Förhoppningsvis har hon då visat honom tråden. Eller??
Och vad har människor för liv som vill ha rapporter  av teflonkvinnan varje vecka.
Och du Man lägg ner. Det blir ganska tjatigt och du talar hela tiden för teflonöron.