Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vi stannar i korridoren och hälsar artigt på varandra. Allt väl? Du säger att det är mycket nu och att det vore skönt med ledigt. Jag nickar ler och håller med, frågar dig hur din dag varit och du säger att den var som vanligt. Men du har den där blicken och dina ljusbruna ögon är vackrare än ädelstenar. Jag vill skippa allt snack om väder och jobb och fråga dig rakt ut.

Varför jag tänker på dig konstant?

Varför gör du mig så varm?

Varför slår mitt hjärta så hårt att jag kan räkna hjärtslagen när du går förbi?

Jag måste veta om du ser mig eller om jag bara är en i mängden för dig

Dagarna går och blir till veckor som blir till år

Men jag kommer aldrig fråga dig vad du heter jag kommer aldrig be dig om ditt nummer och jag kommer aldrig få några svar. För jag står här i bakgrunden och beundrar dig varje dag.

Vet redan allt om dig och men känner inte dig.

Känner inte dig men känner så mycket för dig.

Hur kan detta vara så fel när det känns så rätt. Blandade känslor pumpas runt i mig lust, ångest, lycka, värme, kyla, tankar och drömmar som bara finns i mig. Men dom finns.

Jag är väldigt upptagen. Inte hon sen en tid tillbaka.

Men hon förstår nog, hon verkar så intelligent. Jag rodnar, tappar bort mig, säger korkade saker och hon gör likadant. Kanske för att jag gör henne obekväm eller för att hon känner något hon med. Så pinsamt och jobbigt men vill ändå vara i hennes närhet. . Vi ler mot varandra och byter långa blickar på gränsen till tydligt. Men på insidan stormar det. Känner mig som Forest Gump om hon var Jenny.

Vi har pratat en jag har aldrig tagit steget att fråga henne om hon vill ta en kaffe eller lunch. Det är en så bisarr situation och jag är kluven. Eftersom hela min kropp säger att hon är den rätta. Och jag vet man får inte ha såna känslor när man är upptagen.

Den vackraste kärleken är nog den som aldrig når mer än till förälskelsen. "Afzelius" Och i mitt fall stämmer nog det.

Jag är väldigt upptagen. Inte hon sen en tid tillbaka.

Men hon förstår nog, hon verkar så intelligent. Jag rodnar, tappar bort mig, säger korkade saker och hon gör likadant. Kanske för att jag gör henne obekväm eller för att hon känner något hon med. Så pinsamt och jobbigt men vill ändå vara i hennes närhet. . Vi ler mot varandra och byter långa blickar på gränsen till tydligt. Men på insidan stormar det. Känner mig som Forest Gump om hon var Jenny.

Vi har pratat en jag har aldrig tagit steget att fråga henne om hon vill ta en kaffe eller lunch. Det är en så bisarr situation och jag är kluven. Eftersom hela min kropp säger att hon är den rätta. Och jag vet man får inte ha såna känslor när man är upptagen.

Den vackraste kärleken är nog den som aldrig når mer än till förälskelsen. "Afzelius" Och i mitt fall stämmer nog det.

Oj! Jag är verkligen kluven just nu. Vet inte hur jag skall stå ut längre. Skall jag säga något eller bara låtsas som ingenting. Har gått lång tid nu efter helger och ledigheter men kan fortfarande inte få henne ur mina tankar. Tror inte detta handlar om sex, visst är hon fin och attraktiv men är så mycket djupare nere i henne än bara en fysisk attraktion. Jag är galen jag vet, behöver prata med någon eller bara sluta känna och tänka. Detta tar upp för mycket av mitt liv.

Men du vet det här är inte mitt fel eller någon annans heller. Inget hjälper

Hej.

Jag har bara läst Ts inlägg men även det tog sin tid. Gudars skymning vilken lång tråd!

Känns som att du valt att sitta lungt i båten. Skriva av dig och tänka till innan du går till handling. Du resonerar angående huruvida du gör rätt mot dig själv och din familj utifrån ditt eget hjärta. Men det är bara du som vet vad som är rätt och fel för dig och det beslut du tar eller inte tar kommer alltid resultera i en konsekvens, det är priset av att bli född.

Det märkliga i din historia och som jag delar med dig i min, är att vara älskad och att älska. Men ändå vilja mer, att utifrån de samvetsbetingade normer inte våga utforska den där känsla som hela ens väsen darrar av. Och som drar en till en individ som en magnet.

Jag saknade det med min nuvarande. Vi hade inte den där förälskelsen, åtrån, galen i dig känslan att bygga på. Som jag känner för HENNE. Utan mer en trygg vänskap och attraktion som blev ett väldigt långt förhållande istället. Detta har fått mig att att vilja testa och vilja lära känna min förälskelse mer. Men energin mellan oss är så påtaglig att det blir svårt att kommunicera. Jag är igentligen väldigt framåt och social men med henne och bara henne är jag nervös och fåordig.

Så därför undrar jag om du hade samma förälskelse känslor för din nuvarande man, som för din kollega?

Ok ja det gör väl saken lite enklare. Iom att du känner en förälskelse och pirr för din nuvarande man också. Så ger kanske inte Pelle dig något nytt, något du aldrig känt med någon annan förut?