Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vi stannar i korridoren och hälsar artigt på varandra. Allt väl? Du säger att det är mycket nu och att det vore skönt med ledigt. Jag nickar ler och håller med, frågar dig hur din dag varit och du säger att den var som vanligt. Men du har den där blicken och dina ljusbruna ögon är vackrare än ädelstenar. Jag vill skippa allt snack om väder och jobb och fråga dig rakt ut.

Varför jag tänker på dig konstant?

Varför gör du mig så varm?

Varför slår mitt hjärta så hårt att jag kan räkna hjärtslagen när du går förbi?

Jag måste veta om du ser mig eller om jag bara är en i mängden för dig

Dagarna går och blir till veckor som blir till år

Men jag kommer aldrig fråga dig vad du heter jag kommer aldrig be dig om ditt nummer och jag kommer aldrig få några svar. För jag står här i bakgrunden och beundrar dig varje dag.

Vet redan allt om dig och men känner inte dig.

Känner inte dig men känner så mycket för dig.

Hur kan detta vara så fel när det känns så rätt. Blandade känslor pumpas runt i mig lust, ångest, lycka, värme, kyla, tankar och drömmar som bara finns i mig. Men dom finns.

Oj! Jag är verkligen kluven just nu. Vet inte hur jag skall stå ut längre. Skall jag säga något eller bara låtsas som ingenting. Har gått lång tid nu efter helger och ledigheter men kan fortfarande inte få henne ur mina tankar. Tror inte detta handlar om sex, visst är hon fin och attraktiv men är så mycket djupare nere i henne än bara en fysisk attraktion. Jag är galen jag vet, behöver prata med någon eller bara sluta känna och tänka. Detta tar upp för mycket av mitt liv.

Men du vet det här är inte mitt fel eller någon annans heller. Inget hjälper

Tror du att vi rört varann?

Och tror du inte att jag redan skulle hittat på ett lyckligt slut på allt det här för längesen om det hade varit min mening? Än att fortsatt ta skit folk skriver? Det hade väl varit betydligt lättare än att säga som det är. Av nån jäkla anledning svarar jag fortfarande tålmodigt på era frågor. Sen är det upp till er när ni inte vill vara med längre. Jag slutar ju inte leva för det - och jag vet ju vad som händer.

Som jag sade i en annan tråd: Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Alltså det din man överhuvudtaget inte känner till, inte ens misstänker, mår han givetvis inte dåligt av.

Men detta självfallet under förutsättning att man själv kan hantera det på ett sådant sätt, både känslomässigt och rent praktiskt, att det inte påverkar någonting i övrigt. Och givetvis under förutsättning att ens partner under inga som helst omständigheter vet något, någonsin.

Under dessa omständigheter så gäller alltså sanningen att det man inte vet mår man inte dåligt av.

Då behöver det där med otrohet och eventuella konsekvenser inte vara så himla dramatiskt. Man kan ändå aldrig äga en annan människa och man kan inte heller hindra sin partner från att vara otrogen. 

Hur som helst, särskilt ovanligt är det ju inte med otrohet.

OBS: Jag har aldrig sagt att otrohet är något bra och det är inget jag rekommenderar. Om man kan undvika det så är det nog oftast både bäst och enklast.

Men om man kan sköta det på sådant sätt att man inte blir avslöjad så behöver det ju inte alls medföra några dramatiska konsekvenser, eller överhuvudtaget några som helst konsekvenser för någon annan än en själv. Strikt egoistiskt för en själv kan det ju självfallet medföra mycket positiva konsekvenser...