Inlägg från: Anonym (Villmenfårinte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Plupp73 skrev 2018-11-07 22:24:08 följande:

    Min allra bästa vän har ett i grunden bra äktenskap, och i mitt tycke en fantastisk man. De har varit gifta i +20 år, ihop i nästan 30 år.

    Ändå började hon flirta med en kollega. De klickade verkligen, och han fick henne att se andra sidor hos sig själv än hon sett med sin man. De såg till att jobba ihop, tog extrapass osv. Tillslut blev flirten en vedertagen "sanning" på jobbet. Det var så uppenbart. Hon blev hög av honom och av dem, hon kunde, men ville inte sluta. Tillslut hade hon mist kontrollen, och hon blev förälskad på riktigt i honom - och började tänka på att lämna man och barn för honom.

    Men hon blev feg, klarade inte att möta makens och familjens besvikelse. Tillslut drog den andre mannen sig bort från deras magiska glasbubbla, troligen ledsen. Gick tillbaka till den fru han lämnat.

    Hon lever kvar med sin man, men kan fortfarande idag storgråta över att hon saknar sin kollega, deras samtal och allt hon var med honom.

    Snälla, se nu till att inte hamna där!


    Tack för att du delar den historien. Jag vill ju inte hamna där.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Sad) skrev 2018-11-07 23:44:28 följande:

    Har din man märkt något, tycker att det verkar lysa igenom att du går lite på moln?

    Det verkar som du befinner dej på ett sluttande plan som blir brantare o brantare och risken är att du ramlar dit.

    Du skrev att det inte var aktuellt att lämna din man, vad sker om du ligger med den andre?

    Tycker att du ska berätta för din man att du har starka känslor för den andre, men att det inte har hänt något.

    Kan kanske vara så att han "bestämmer" hur ert förhållande ska bli i framtiden, kan inte vara kul att vara/bli den andra mannen på listan.

    Om du ligger med den andre hoppas att du har gjort slut med din man innan, antar att han är värd det innan du sviker honom.


    Ja, det känns som om att jag är på ett sluttande plan. Min man har märkt att jag är mer tystlåten än vanligt, och det är ju för att så mycket tankar snurrar. Jag vaknar vid 05 på morgnarna etc. Jag inser ju mer och mer att jag inte har samvetet att leva med om jag skulle göra nåt, om det är såhär redan nu.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Plupp73 skrev 2018-11-08 07:21:28 följande:

    Problemet är att du inte tar ansvar för situationen. Om du blir upptäckt kan allting du haft rinna dig ur händerna inom loppet av en sekund.

    Jag får påminna min bästa vän regelbundet fortfarande om att inte försätta sig i situationer där hon blir ensam med den andre mannen. De har fortfarande en del med varandra att göra avs jobbet. Idag väljer hon bort alla tillfällen som innebär möten på enskilt rum osv, men det smärtar en del. Hon älskar sin man.


    Jag håller med. Jag borde ta ansvar och förflytta mig från situationen.

    Vi möttes vid kaffemaskinen nu. Han pratade i tel men pekade och undrade om vi skulle sätta oss, jag tog en kaffe och skakade på huvudet och gick. Myrsteg.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Inga bekymmer skrev 2018-11-08 11:15:15 följande:

    Bra! Fortsätt så och utsätt dig INTE för situationer eller sammanhang där du kan komma att falla och gå helt emot dina egna principer. Kom ihåg som sagt att fantasin är mycket bättre än det blir i verkligheten!


    Det är nog sant att fantasin i 9 fall av 10 är bättre. Han kom förbi nyss och vi kollade på en jobbgrej som jag bad honom fixa. Han frågade med ett leende om vi skulle boka upp ett rum när vi kan bägge två och ha möte om det som i förrigår? (Det är inget vi behöver ha möte om). Jag sa att jag mailar det till honom istället. AAAAAAAA. Jag vill ju. Men jag sa ändå nej.

    Nu sitter han i kurs resten av dagen och imorgon. Nog också bra då det minimerar kontakten.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Kirenaj68 skrev 2018-11-08 13:19:58 följande:

    Du nämnde om en firmafest. Två val där. Antingen utebli eller håll dig till alkoholfritt under hela festen. Du går på en väldigt skör lina nu........


    Jag vet att jag går på en skör lina. Men ju mer jag tänker på just firmafesten så är det inte den stora festen jag är orolig för. Det är han och jag på tu man hand jag är orolig för. Och vi kommer inte vara det på den festen.
    Inga bekymmer skrev 2018-11-08 13:43:24 följande:

    Jag förstår att du vill för att du attraheras galet mkt, att han gör dig glad och allt det där, men känner du inte lite mindre dåligt samvete när du börjat sätta gränser som du verkat göra nu iaf?

    Såvida du efter 14 år inte har ett sexliv som inte utvecklats alls.. Så lär det stämma iaf! Sen menar jag att i fantasin så kommer det ju aldrig komma fram, men i ditt fall så tror jag att det kommer göra det om du förverkligar den.. Och då följer ju ganska mkt kaos, olycka, sårade partners och barn som kommer må dåligt och känna av krisen och att allt inte står rätt till mellan mamma och pappa! Och i värsta tänkbara scenario för dig och dina barn så har de snart två hem att pendla mellan och en mamma med riktigt dåligt samvete och en pappa som kanske knappt orkar hålla ihop pga alla sårade känslor och det enorma sveket som det är.


    Än känns det bara jobbigt att inse att vi inte borde hänga alls, hur kul vi än har ihop, tills/om det här svalnar. Men lite bra att jag sa nej, absolut.

    Sexlivet hemma är bra och varierat, så det är inte det.

    Just nu är jag mer rädd att min man ska hitta den här tråden och läsa allt...
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Kirenaj68 skrev 2018-11-08 15:21:58 följande:

    TS. I din ts bad du om konstruktiva råd. Det har du fått i mängder. Men varje gång  är det en ny grej. Vill inte, kan inte, är rädd för, längtar så o.s.v. Den här tråden går nu bara i cirklar. Din kollega är vuxen och får ta ansvaret för sin familj, men du är ju på det klara med att du skulle svika din familj rejält och du ligger med honom. Vad mer är det vi ska säga egentligen? 


    Klart det går i cirklar efter så många inlägg/svar...ni behöver inte säga något mer om ni inte vill. Jag är tacksam för de svar och allt konstruktivt jag fått. För er är det ju över - jag är fortfarande mitt i det hela. Men självklart behöver ingen svara mer om en inte vill.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2018-11-08 15:43:58 följande:

    Passa dig så du inte blir anklagad för att vara otrevlig och att det är önskvärt att du lämnar tråden när du säger så.

    Det blev jag för ung 100 inlägg sedan då jag också blev frustrerad av att ts inte tog åt sig något av kritiken utan bara körde med "Jag vill...Kan inte kontrollera",

    och hela tiden tar det till nästa nivå i det sluttande planet.

    Då är det som att slå huvudet i en stenvägg och då får man kanske räkna med hårda och syniska kommentarer.

    Ts vill ha konstruktiva råd som "Hur hade du känt om din man gjort likadant" o.s.v.

    Men dom råden hjälper inte..Varje vettig människa blir ledsen och känner sig sviken i en relation dom tror är bra, och som visar sig vara motsatsen. Det tror jag gäller även ts.


    Men kan du bara lägga ner. Jag har inte ens skrivit / svarat ?jag kan inte kontrollera? NÅNSTANS som invändning när jag fått konstruktiva råd. INGENSTANS i denna tråd. Jag är väldigt medveten om mitt eget ansvar i detta och har aldrig skyllt på att det bara händer etc. Och hur kan du säga att det inte hjälper? Läser du öht vad jag skriver?!

    Idag har jag sagt nej till både kaffe och möte.

    Du ÄR bara otrevlig, till skillnad från många andra i den här tråden.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Kirenaj68 skrev 2018-11-08 17:57:57 följande:

    Ursäkta felskrivningen. Autokorrigeringen spelar en spratt ibland. Jag menade så klart att du sviker din familj OM du ligger med honom och inget annat. Att sedan mer eller mindre skylla på insändarna för att tråden går i cirklar är felaktigt. Det är du som styr tråden med dina svar. Kom ihåg det. Dags att ta sig i kragen på riktigt nu och komma till ett beslut. Vilket inte borde vara så svårt. Du vet ju själv innerst inne vad som är det rätta att göra och du vet också vad du riskerar om du och kollegan löper lina ut: Två förstörda familjer. Vill du verkligen ha det på ditt samvete? För jag utgår ifrån att du har ett. 


    Du missförstod mig nog - jag menade inte alls att skylla på insändarna, bara förklara att det är klart att det är klart att det går i cirklar (det är just det det gör hos mig, om och om igen). Jag vet innerst inne vad som är rätt och fel, och vad vi båda riskerar. Jag kan bara inte se klart. Jag har ingen annan att skylla än mig själv.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (been therer) skrev 2018-11-08 18:07:50 följande:

    Är kille

    Råkade för samma sak, jag kände att det fanns risk. Höll mig undan så gott jag kunde men när hon tog initiativet, så var det kört.

    6 månader av helvete och det mest underbara jag vart med om följde.

    Vi är båda kvar i våra respektive relation mest tackvare att hon bytte jobb. Annars vet jag inte hur det hade slutat.

    Vi gjorde mkt som i efterhand känns som ren galenskap. 

    Kan säga att relationen hemma efter det är inte samma längre. Inget är som förr.

    Det började som ett prassel, äventyr etc, men känslorna kom och det fanns inget stopp. och jag tror vi båda önskar att det aldrig hade hänt.

    Vi har fortfarande kontakt men ses inte längre.

     


    Känslorna för mig är redan här. Jag inser det. Men jag ser ju själv att det du beskriver är vägen som väntar om jag inte klarar dra i bromsen innan. Inget blir annars som förr. Jag vet inte ens om det kan bli som förr redan nu. Hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle sätta mig i den här situationen.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (been therer) skrev 2018-11-08 18:07:50 följande:

    Är kille

    Råkade för samma sak, jag kände att det fanns risk. Höll mig undan så gott jag kunde men när hon tog initiativet, så var det kört.

    6 månader av helvete och det mest underbara jag vart med om följde.

    Vi är båda kvar i våra respektive relation mest tackvare att hon bytte jobb. Annars vet jag inte hur det hade slutat.

    Vi gjorde mkt som i efterhand känns som ren galenskap. 

    Kan säga att relationen hemma efter det är inte samma längre. Inget är som förr.

    Det började som ett prassel, äventyr etc, men känslorna kom och det fanns inget stopp. och jag tror vi båda önskar att det aldrig hade hänt.

    Vi har fortfarande kontakt men ses inte längre.

     


    Får jag fråga hur det gick till när ni gick över gränsen? Och hur lyckades ni få ett slut på det mer konkret?
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift