Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Sön 14 okt 2018 21:26 Läst 61755 gånger Totalt 2667 svar
    Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Visa endast
    Sön 14 okt 2018 21:26 -12 +2

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:04 #180 +1
    Anonym (Peter Gabriel.) skrev 2018-10-16 20:46:48 följande:

    Tänker du på honom mest hela tiden?


    Ja, det gör jag. Men nu ska jag aktivt försöka låta bli.

    Idag när vi hade möte han och jag tog han upp kommande firmafesten (som han själv tagit upp flera ggr tidigare) . Han sa nu att han inte visste om ens skulle gå / om han orkade och kollade noga på mig och jag gissar att han ville ha en reaktion fr mig typ ?jo men snälla!?. Men jag sa bara ?låt bli då? och pratade vidare om annat. Jag tänker att det ändå är ETT steg i rätt riktning.
  • Anonym (man)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:26 #181
    Anonym (felix) skrev 2018-10-16 20:13:48 följande:

    Tycker det är lite löjligt av TS att låtsas som att hon inte vet hennes känslor är besvarade av kollegan. Naturligtvis vet båda parter att vad dom håller på med inte längre kan kallas flirt, utan att dom klart har passerat gränsen till otrohet som än så länge är emotionell men som båda parter vet kommer att sluta med sex. Det är ett långt pirrande förspel dom håller på med. Tycker också att det är lätt att förutsäga vad kollegan kommer att säga om han blir konfronterad med TS känslor för honom. Han kommer att komma med ett dubbelt budskap, som säger att hans familj är det viktigaste och att han inte vill riskera något, samtidigt som att sänder ut en inbjudan till mera intimitet i en obestämd framtid. 


    Håller med, klart som fan at hon vet, men hon sätter upp ett stort skådespel för sitt samvete och tar det ett steg närmare åt gången för sen när det väl händer kan hon skylla det på att "det bara hände" och att hon inte på något sätt såg till att det hände ett litet steg i taget och intala sig själv att hon verkligen gjort allt för att förhindra det.
  • Anonym (Gör inget)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:28 #182
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-16 21:04:29 följande:

    Ja, det gör jag. Men nu ska jag aktivt försöka låta bli.

    Idag när vi hade möte han och jag tog han upp kommande firmafesten (som han själv tagit upp flera ggr tidigare) . Han sa nu att han inte visste om ens skulle gå / om han orkade och kollade noga på mig och jag gissar att han ville ha en reaktion fr mig typ ?jo men snälla!?. Men jag sa bara ?låt bli då? och pratade vidare om annat. Jag tänker att det ändå är ETT steg i rätt riktning.


    Mycket bra steg i rätt riktning! Ditt undermedvetna söker spänning. När förälskelsen passerat kommer du känna dig stolt över att du inte gjorde något dumt. Kanske släpper intresset för dig först, och då kommer hans försök på gensvar kännas som åh nej alltså... och nästan irritera. Kanske känns långt dit, men plötsligt släpper förälskelsen/sinnesförvirringen.

    För kanske redan nu, vet du att din man är överlägset den du skulle välja utifrån hans kvaliteter.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:30 #183
    Anonym (man) skrev 2018-10-16 21:26:14 följande:

    Håller med, klart som fan at hon vet, men hon sätter upp ett stort skådespel för sitt samvete och tar det ett steg närmare åt gången för sen när det väl händer kan hon skylla det på att "det bara hände" och att hon inte på något sätt såg till att det hände ett litet steg i taget och intala sig själv att hon verkligen gjort allt för att förhindra det.


    Läser du ens vad jag skriver?! Hur har jag tagit det ett steg närmre idag t.ex? Se mitt inlägg ovan detta. Och läs igen vad som står i TS en gång till.

    Jag rådfrågar här för att jag ÄR rädd att jag är på väg över gränsen, men jag har inte gått över nån än. Nej, jag har inte gjort allt för att förhindra det, det står ingenstans och det har jag inte påstått. Men jag inser att jag nog måste det.
  • Anonym (man)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:31 #184
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-16 20:22:00 följande:
    Men vi har inte sagt något rakt ut, nån av oss. Jag kan inte med 100% säkerhet veta vad han tänker - vi har inte sagt att vi gillar varann eller vad vi vill, varken han eller jag. Men stämningen i rummet är det som talar. Men vi har inte sagt nåt och inte rört varann, inte ens en kram. Så nej, jag anser inte att jag passerat gränsen för otrohet för det. Att jag här väljer att tänka högt är för att få hjälp att reda ut mina förvirrade tankar. Jag vill inte att han ska lämna sin familj heller. Jag är bara förälskad i en man jag inte får, samtidigt som jag älskar min man. Jag begär inte att nån ska förstå, jag berättar bara vad jag känner.

    Men du nog rätt i att risken är att stämningen byggs upp mer om någon av oss sätter ord på det.
    Men kom igen nu, vi är alla vuxna här TS, och de flesta av oss har upplevt försälskelser. Du vet lika bra som någon av oss att din besatthet aldrig hade vuxit sig till såna enorma proportioner om du inte hade fått någon som helst gensvar på dina känslor. Det enda som inte  hänt än är att ni sagt det rakt ut men du vet att det är besvarat och det är anledningen till dina funderaingar till att prata med honom om det för tänk... då kan det du längtar efter bara råka hända,`eller åtminstone vara ett steg närmare, men oj vad synd om det skulle hända, eller hur?
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:32 #185
    Anonym (Gör inget) skrev 2018-10-16 21:28:22 följande:

    Mycket bra steg i rätt riktning! Ditt undermedvetna söker spänning. När förälskelsen passerat kommer du känna dig stolt över att du inte gjorde något dumt. Kanske släpper intresset för dig först, och då kommer hans försök på gensvar kännas som åh nej alltså... och nästan irritera. Kanske känns långt dit, men plötsligt släpper förälskelsen/sinnesförvirringen.

    För kanske redan nu, vet du att din man är överlägset den du skulle välja utifrån hans kvaliteter.


    Tack. Och jag vet innerst inne att du har helt rätt i det. Jag vill egentligen att det ska släppa / sluta kännas.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:34 #186
    Anonym (man) skrev 2018-10-16 21:31:31 följande:

    Men kom igen nu, vi är alla vuxna här TS, och de flesta av oss har upplevt försälskelser. Du vet lika bra som någon av oss att din besatthet aldrig hade vuxit sig till såna enorma proportioner om du inte hade fått någon som helst gensvar på dina känslor. Det enda som inte  hänt än är att ni sagt det rakt ut men du vet att det är besvarat och det är anledningen till dina funderaingar till att prata med honom om det för tänk... då kan det du längtar efter bara råka hända,`eller åtminstone vara ett steg närmare, men oj vad synd om det skulle hända, eller hur?


    Ja, så talar djävulen på min axel. Men förnuftet säger det rakt motsatta.
  • Anonym (man)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:35 #187
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-10-16 21:30:30 följande:
    Läser du ens vad jag skriver?! Hur har jag tagit det ett steg närmre idag t.ex? Se mitt inlägg ovan detta. Och läs igen vad som står i TS en gång till.

    Jag rådfrågar här för att jag ÄR rädd att jag är på väg över gränsen, men jag har inte gått över nån än. Nej, jag har inte gjort allt för att förhindra det, det står ingenstans och det har jag inte påstått. Men jag inser att jag nog måste det.
    Läser du vad jag skriver?, jag har inte skrivit att du tagit det ett steg närmare jag skriver att andledningen till att du vill prata med honom om dina känslor förmodligen är att du gärna vill att det ska komma ett steg närmare.

    Ja du rådfrågar och du får svar, att snacka med kollegan om hur ni känner för varandra ÄR att ta det ett steg närmare och det tror jag att du vet. Såg att du aldriig svarade på frågan om vad du tror att din man skulle tycka om att du sitter och diskuetar med en kollega om hur kåta ni är på varandra? Där har du svaret på om det är en bra eller dålig idé.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:37 #188
    Anonym (man) skrev 2018-10-16 21:35:58 följande:

    Läser du vad jag skriver?, jag har inte skrivit att du tagit det ett steg närmare jag skriver att andledningen till att du vill prata med honom om dina känslor förmodligen är att du gärna vill att det ska komma ett steg närmare.

    Ja du rådfrågar och du får svar, att snacka med kollegan om hur ni känner för varandra ÄR att ta det ett steg närmare och det tror jag att du vet. Såg att du aldriig svarade på frågan om vad du tror att din man skulle tycka om att du sitter och diskuetar med en kollega om hur kåta ni är på varandra? Där har du svaret på om det är en bra eller dålig idé.


    Jag tror inte att min man skulle uppskatta det nej. Men han skulle uppskatta om ett sånt samtal ledde till att vi la ner nåt innan det startade.
  • Anonym (man)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2018 21:44 #189
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-10-16 20:18:38 följande:
    Det är du som är larvig och uppträder fruktansvärt tarvligt när du dömer en annan person som du inte ens känner. 

    Du påstod och förutsatte att TS faktiskt skulle fucka upp sin familj.
    Om du hade pratat om TS vilja så hade det varit en helt annan sak, liksom om du på ett vettigt sätt redogör för att det enligt din uppfattning finns en risk.

    Men fortfarande anser jag att du är skyldig TS och alla andra, i denna tråden och i alla andra sammanhang, att skilja på sak och person.
    Du har ingen som helst rätt att gå till personangrepp!

    Jag har ingenstans ursäktat otrohet.
    Jag har bara redogjort för vad som är sant och med verkligheten överensstämmande.
    Men att du och andra tillåter era känslor att skapa en katastrof bara för att TS eller någon annan kanske känner sig dragen till, känner lust eller kanske tom vill vara otrogen, har ju ingenting att göra med vad som faktiskt har hänt!
    Vem är du att fördöma någon för att hon känner sig sugen att vara otrogen?
    Du uppför dig ju som att hon faktiskt redan skulle ha varit otrogen.
    Och du uttalar dig på så sätt som om det i så fall var du som var drabbad av hennes otrohet.
    Hur f_n tänker du människa?

    Förklara gärna så att jag med förstånd som en fiskmås kan förstå (så kanske du själv också klarar av att förstå?):
    Vad är det som faktiskt är så fruktansvärt allvarligt för dig med att TS vill/har lust att vara otrogen?
    Att du får någon sorts känslomässig kortslutning verkar ju tydligt, men vad beror det på att du tillåter dig känna så? Vad menar du att hon faktiskt har gjort för fel och hur drabbar det dig?
    På vilket sätt anser du att hennes/lust vilja motiverar att du tycker du har rätt att gå till personangrepp mot henne?
    Mmm men om du läser TS inlägg så ser du kanske att hon skriver att hon vill bli ifrågasatt "det du kallar för dömd" för att kanske komma på bättre tankar. Så du kan droppa din "knight in shining armor" spel, för ingen går på den. Framför allt inte när du sitter och propagerar för att TS ska riskera att fimpa sitt förhållande och fucka upp livet för sina barn för några knull.

    Jag menar, att råda någon till något så urbota korkat är ju knappast empatiskt varken mot henne själv eller hennes man och barn. Man kan ju nästa tro att du bakom dina fina ord och "knight in shining armour" fasad vill både TS och hennes familj illa. Varför annars sitta och råda henne att göra något som riskerar att göra dem alla illa?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll