Jag vill ligga med min kollega, är gift

Ynkligt av dig inte våga erkänna att det faktiskt är sakfel av dig, när jag har bevisat det. Ibland kan vi alla göra fel sas i hastigt mod. Då är det motiverat att man medger sitt fel. Helst även att man rättar sig och när man är så kaxig som du, om man är karl nog, så bör man också be om ursäkt för sitt fel.

Visa sakligt var jag skulle ha propagerat för otrohet och att jag skulle ha rekommenderat det.
Visa exakt vilka positiva delar jag har lagt fram,
och visa att detta skulle väga tyngre än mina exakta citat!

Jag tror utan minsta tvekan att TS är kapabel.
Men det sätt DU uttrycker dig på visar inte alls att du skulle anse henne kapabel i dina ögon.
Men oavsett vad du eller jag anser om detta så har jag, liksom du och alla, full rätt att ha en åsikt om hur jag anser att du uttrycker dig i tråden.
Jag tycker med fog att du uppför dig vidrigt, både mot TS och mot andra.

Du medger din egen känslomässiga kortslutning, men vad är din egen förklaring till att du tillåter dig känna så? 
Vad menar du att TS faktiskt har begått för allvarligt fel och hur drabbar det dig?
På vilket sätt anser du att hennes/lust vilja motiverar att du tycker du har rätt att gå till personangrepp mot henne?

Mycket klokt av dig! På det sättet som du förhåller dig så kan det nog tillföra en del positivt i hemmet, tex att ni får ett mer aktivt sexliv, eftersom du som du skrev, rider på vågen av kåtket. Men hade du hoppat i säng med de personer du blir lite tillfälligt förälskad i, så hade det inte tillfört något positivt för din långa relation. Otroligt att vissa inte förstår det destruktiva i detta om man vill ha en långvarig exklusiv relation. Talar då främst om den mannen som ploppar upp i varenda liknande tråd på sistone och uppmuntrar folk att va otrogna för det man inte vet har man inte ont av och...

Här är en människa som var rakryggad nog att bryta upp och starta om med sin nya förälskelse, som kan vara ett alternativ.

Men när tom HON ångrar sitt val borde det väl vara en väckarklocka... Eller?

All heder till henne, hon saknar inte empati i alla fall...

Jag höll på som du i ett tag. Känslorna var enbart att jag ville ligga med honom. Kände att jag var TVUNGEN att ligga med honom!!!

Jag fick 2 chanser men fegade ur. Istället började vi smyga runt på jobb, kyssas i smyg. Inte mer.

Det blev sen att vi möttes utanför ICA på kvällen när vi skulle handla och satt i bilen och prata och höll varann i handen.

Så höll vi på i ett år.

Tillslut var det inte bara att ?få det ur systemet?, utan jag VILLE HA hela honom!!

Från början var jag helt jävla kåt och ville bara ligga med honom sen skulle jag sluta träffa honom.

Men desto mer vi umgicks så gick det över till att vi blev kära i varann.

Tja man kan ju kanske tycka att de var otrogna innan de bröt med sina respektive men om man nu blir upp över öronen kär i någon är det ju rakryggat enligt mig att göra slut istället för att fortsätta bakom ryggen på sin partner.

Hans ex är helt förstörd och mitt ex med.

Men herregud. Läs vad jag svarat på det ni skriver. Ni kan INTE påstå att jag BARA lyssnar på nån som säger ja. Ta mina kommentarer och läs dem samlat så ser ni attdet inte alls är så.

Just nu tänker jag på den andra när jag onanerar. Men inte när jag har sex med min man.

Just nu känns det som att min man kan få ett frikort bara jag får detta...

Ok. Vi har fortfarande inte sagt nåt om nåt. Men idag skrev han till mig på eftm ?har inte vi ett skitviktigt möte nu i tre timmar?? och så bokade han upp ett konfa-rum. Vi hade inget att ha möte om. Sen har vi suttit där en timme nu på eftm och bara snackat och tagit en kaffe. Bara pratat om väder och vind, men ändå.

Jag tror inte jag behöver undra mer om han också är ute på hal is. Vem gör så annars??

Nu måste jag fan ta mig i kragen och undvika honom om inte det här ska gå åt helvete. Oavsett om vi inte sa nåt om nåt så är det för nära. För mkt hal is.

Fyfan. Stålbad. (Nej det är inte synd om mig.)

Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?

Tiden får utvisa hur det blir.

Ja, jag förstår att du har en annan uppfattning än jag om det allra mesta! Det är klart att det finns en massa olika scenarior och att det finns finns grader av allt.. Jag dömer inte alla som varit otrogna som dåliga och elaka människor, men jag tror inte att man är i bra kontakt med sina känslor och har ett helt fungerande samvete om man gör en sådan sak utan att det märks att något är fel och utan att man själv mår dåligt av vad man har gjort. Att några klarar av att gå vidare efter en tid är en annan sak.

Och jag utgick i mitt resonemang ifrån att RISKEN FINNS att partnern skulle fatta misstankar och kunna börja ställa frågor. Och då om ditt argument - det man inte vet har man inte ont av-ska hålla, så måste den som varit otrogen KUNNA ljuga och manipulera och göra det för att misstanken och känslan av oro ska släppa för den andra. Annars kommer nämligen den som varit otrogen med stor sannolikhet avslöja sig då. Jag menade alltså inte att så många är mästare på att ljuga och manipulera, utan att det krävs att man är bra på det om dina argument ska hålla OM partnern får en känsla av att nåt är fel. Problemet med ditt resonemang är ju att du redan på förhand har ett facit på hur det kommer gå. Det har man inte. TS kan def inte vara säker på att hennes man INTE kommer upptäcka otroheten.