Jag vill ligga med min kollega, är gift

Jag förstår inte vitsen med att riskera göra din man orolig och ledsen? Vill du att han ska börja uppvakta dig igen, alltså spela ut männen mot varann? Eller ska han göra jobbet åt dig och försöka hindra att ni träffas?

Jag tycker att du ska sköta det själv, alltså trappa ner kontakterna med den andre. Om du talar om det för din man och han inte reagerar som du förväntat eller hoppas kan du ta det som en förevändning att trappa upp med den andre istället, "buhu, min man förstår mig inte". Det som hänt eller kan hända är helt ditt ansvar och det är du som ska reda ut det!

Var nog lite otydlig inser jag.

Att bara prata med din man hjälper naturligtvis inte.

Den andra komponenten är ju din kollega och så länge detta är en hemlighet så tror jag pirret fortsätter och därmed kommer du att fortsätta mata de känslor du har.....då är det stor risk att du trillar dit.

Får känslan av att det är han som är drivande och du bara låter dig svepas med?

Visa att DU har en vilja. DU är inte skyldig att rådfråga honom om nått för att få slut på detta. Det är DU som skall bestämma din och din familjs framtid.

Avveckla intima möten med kollegan nu de sista veckorna innan er semester, ta sedan ett samtal med din man, säg bara vad du anser behövs sägas (du har faktiskt inte gjort nåt än). Tar du bort hemlighetsmakeriet så tror jag pirret försvinner.

 

TS. Hoppas du haft en bra dag på jobbet.

Helt rätt..Håller med.

Ts, vill du inte svara på hur din kompis reagerade när du delade med dig av ditt dilemma??

Jag är inte elak nu... men tycker du verkligen det var rätt person att tala med om dina problem/lust.

Vad jag förstår visste du inte om deras otrohet. Men allvarligt, man kan ju inte ta råd av någon som löser sina egna relationsproblem med ons. Eller tänker jag helt fel nu ?

Hon försökte alltså trots sina erfarenheter inte avstyra det du är på väg in i utan bara råder dig att åka till Bali för att tänka och komma bort ett tag ???

Det är ju bra att dom går på terapi för att lösa sina problem...och det är väl det rådet hon skulle gett dig också om hon tänkt till lite..

"Sök en bra terapeut och tala med honom om dina tankar. Gå inte över gränsen för risken finns att du får ett helvete om du gör det."

Ts..Jag är ledsen att behöva säga detta, men..Du lever i en villfarelse att du skall klara av detta på egen hand utan terapi. Du tar heller inte till dig för fem öre vad folk råder dig till i tråden. 

Personligen tror jag inte att du kommer att kunna motstå kollegan, utan hela den här sorgliga historien kommer att sluta med katastrof för din familj, och kom ihåg då, att det är ditt fel.

Säg nu inte att du visst tar till dig råd här. Du har en förmåga att säga "Ja jag vet att ni har rätt, bla bla. men sen gör du precis på det sättet som du blivit varnad att göra. Ser du inte det själv ?

Ett uppehåll på Bali kommer inte heller att hjälpa dig att komma bort från dina lustar till kollegan. Du har redan redovisat att det inte hjälper. Redan i #5 hoppades du att 5-6 veckors semester skulle göra att du inte hade sådana känslor för kollegan längre...Det sket sig, och dina känslor bara stegrades när du började jobba igen.

Hur kan du då tro att 3 veckor på Bali skulle kunna ändra det ?

Ibland funderar jag på om du är ett troll, och att "Moralgubben" har rätt i att du försöker slå "Mickes" rekord.

Jag kan bara hoppas på att det är så, och att det inte ligger 14 års "lyckligt äktenskap" med två barn i potten.

Är det inte bara bäst att göra slut med din man, trots att du påstår att du älskar honom...Det är ju inte så.

Hade du gjort det hade du struntat i kollegan även om du känt attraktion till honom.

Alternativet som jag ser det är att ta upp med partnern (Inte kollegan..Att prata med honom skulle vara spiken i kistan) att ni har problem..sätta er ner och prata om det..Så som du håller på nu är ohållbart för både dig och din man.

Du kan vara övertygad om att han känner något är fel. Och att inte tala om vad som gjort att du är annorlunda är nästan...lika stor tortyr som att berätta om hur du känner.

Du har ju fått berättat för dig av trådmotsvarigheten, hur jävligt det är att stå på andra sidan och inte veta vad som är på gång, bara att något är fel.

Säg nu inte att jag är elak utan ta till dig och fundera lite på vad jag skriver för en gång skull.

Hej TS

Tyckte nog att du ändrade ton i och med den bekymrade mannen i den andra tråden. Du fick ju lite ont i hjärtat/ångest när du omsatte det till din man och affär så tre veckor på Bali kan inte göra saken värre. Kom bara hem med en plan på HUR du avslutar, inte om och inga men.

Hoppas veckan varit bra hittills.

Låter ju bra om man bara pratar känslor, du KÄNDE att du gick därifrån med en annan KÄNSLA än vad du hade innan.... men om vi ser det ifrån vad du GJORDE så gjorde du raka motsatsen till vad du sagt att du skulle göra... du skulle ju inte prata om din känslor med honom eller hur? Du var ju själv med på att det inte var en bra idé men ändå var det precis det du GJORDE.

Så nej TS, du är inte det minsta övertygande, för du GÖR hela tiden saker du själv sagt att du INTE skulle göra. Vilket bevisar att det är inte ditt förnuft som styr utan dina känslor.

Om vi säger såhär, du har sagt att du inte ska ligga med honom men vad är det som säger att du inte kommer GÖRA det och sen gå därifrån med en hel annan KÄNSLA än vad du hade innan? Du har ju gång på gång brutit mot vad du sagt att du INTE skulle göra.

Ja, ts..Nu kommer du med säkerhet att få en massa glada tillrop och klappar på axeln.

Faktum är att jag inte tycker du är förtjänt av det...ÄN...

Det enda som hänt är att du tog det ett steg längre genom att ta ut det utanför kontoret. Vad du kände när du åkte därifrån ändras från dag till dag.

Varför tar ni inte in på ett hotell nästa gång så ni får "jobba ostört"

Men jag som arbetsgivare tycker också ni är arbetstidstjuvar som någon nämnde tidigare. Det är fan inte ok det heller..!!

Nu kanske jag är lite elak..:)

Tror det blir tungt känslomässigt när känslorna blir förankrade i nuet. Kan förstå vad du menar.

Det är bara att ta det därifrån och "återgå" till vardagen och se det som en erfarenhet.