Jag vill ligga med min kollega, är gift

Vi har fortfarande inte gjort eller sagt nåt. Men det går sådär..vi hörs nog lite för ofta. Även om det bara är att vi skickar roliga memes eller liknande så är det ändå kontakt. Innan skickade vi aldrig nåt efter arbetstid, det gör vi nu. Vi hörs via instagram, känns bättre än sms. Nu var han ledig förra veckan (skitjobbigt!!) och vi hördes ändå pga jobbrelaterade saker men jag stålsatte mig efter det och tänkte att jag måste sluta om jag ska få honom ur huvudet - och vi har inte hörts sedan i onsdags. Idag gick jag en långpromenad och kan inte annat än att tänka på honom. Fan alltså. Vill inget annat än höra av mig, men låter bli. Sen när jag kom hem hade jag ett meddelande på insta från honom. En rolig bild (som vi brukar) men hjärtat hoppade till. Han hörde av sig. Vad betyder det? Betyder det ens nåt? Varför hör han av sig på en söndag? Tänker han som jag?

Fan det här äter upp mig snart. Jag måste veta vad han tänker. Bensin på elden.

Spelar det någon roll vad han tänker? Vad kommer du göra med den informationen isf?

Jag tänker såhär: Om han verkligen inte tänker samma så borde det vara lättare för mig att släppa, att han då kan ta ner mig på jorden igen och det här fortare går över.

Men OM han tänker samma blir det ju livsfarligt att fråga. Därför törs jag inte fråga.

Om din avsikt inte är att lämna din man, så måste du släppa taget om kollegan. Det finns ingen anledning att ta reda på om där finns något mellan er eller inte. Hur har du tänkt att agera på den vetskspen? Tro mig, jag vet i allra högsta grad exakt vad du går igenom. Skillnaden är att jag lämnar mitt äktenskap. Jag och en kollega till mig har ungefär samma relation till varandra som du beskriver relationen till din kollega. Känslorna jag har för honom går bortom allt jag varit med om. Jag vet faktiskt inte hur jag ska fortsätta att hantera det. Just nu äter det upp mig.

Jag vet att jag måste släppa taget om honom. Jag vet, men jag tänker på honom hela tiden. Jag känner ju att det här inte går åt rätt håll. Men jag känner att jag verkligen behöver veta om han känner samma eller ej. Att bara få veta.

Har du och kollegan pratat om det?

Frågan är vad du tänker göra om han säger att han delar dina känslor, vad är du beredd att göra då? Jag ifrågasätter dig på inga vis, men det kan vara bra att ta reda på vad man är beredd att göra när man får sitt svar. Jag berättade för min kollega. Jag klarade inte av att bära på det längre. Detta var över ett år sedan. Han sade då att hans känslor för mig är starka, men kanske inte så att det räcker hela vägen. Under den tiden som varit så har vi på många sätt bara kommit närmre varandra. Vi har inte pratat om det igen. Det hänger outtalade saker i luften. Kemin som finns emellan oss går inte att mista sig på. Jag misstänker att han faktiskt känner som jag, men att han inte är beredd på att göra något åt det. Jag har kommit till en punkt där jag måste sätta stopp. Om det inte finns förutsättningar för ett vi, så måste vi släppa taget om varandra. Det gör förtvivlat ont att tänka så, men jag måste gå vidare i mitt liv. Jag vet faktiskt inte hur han kommer att reagera på det samtalet.

Jag vet att jag måste släppa taget om honom. Jag vet, men jag tänker på honom hela tiden. Jag känner ju att det här inte går åt rätt håll. Men jag känner att jag verkligen behöver veta om han känner samma eller ej. Att bara få veta.

Har du och kollegan pratat om det?Usch vad jobbigt. Har ni nånsin gjort något du och kollegan, eller bara pratat?

Men ja - det är just det som stoppar mig från att prata med honom. Tänk om han tänker samma - hur fan ska jag/vi kunna låta bli då? Det är jag rädd för (samtidigt som den drlen av mig som vill, skulle jubla. Den förnuftiga delen, not so much). Jag vet inte om jag klarar att stå emot honom, det känns inte så.

Men tänk om han INTE känner så och det går över

Jag VILL inte lämna min man. Men jag fattar inte hur jag ska kunna släppa den här mannen.

Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.
* En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.
* Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.
* Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.
etc, etc...

Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".

När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.

Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör. 

Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.

Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.

Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!

Vi har inget gjort. Det enda vi gjort är att klätt av varandra med våra blickar! Sinnessjukt jobbigt när vi helt förlorar oss i varandras blickar. Jag tror att han just nu inte vet var han har mig och jag vet inte var jag har honom heller och andra sidan. Att berätta om sina känslor är en sak, men att också berätta vad man faktiskt vill är en helt annan sak. Jag tror att han tänkt att mina känslor kanske ska gå över och av den anledningen aktat sig för att agera. När jag berättade för honom att jag nu lämnar mitt äktenskap, har vår relation förändrats, egentligen varken till det bättre eller sämre, bara annorlunda. Jag lämnar inte min man på grund av honom, vilket är ytterligare en sak jag behöver berätta för honom.

Det är svårt för mig, eftersom jag verkligen vill vara med honom på riktigt. Jag är inte ute efter en tillfällig relation, jag vill leva med honom. Det kommer smärta mig oerhört om det är så att han definitivt säger att det aldrig kan bli något. Därför drar jag mig för samtalet, av rädslan att stå utan honom helt och hållet. Men jag kan inte heller leva med detta, att leva för de stunder vi har tillsammans, för att i samma stund som vi skiljs åt känna en avgrundsdjup saknad. Jag behöver ta reda på vad hans avsikt är med att finnas där vid mig på det sätt han gör. Jag uppfattar det inte som att han enbart är ute efter min bekräftelse, där finns något helt annat än så. Måste samla mod för det där samtalet!

Livet är fullt med dilemman och val man utsätts för. Det går naturligtvis inte att veta vad som är rätt eller fel i förväg. Det kan gälla en flytt, byta jobb och mycket annat.

Jag har också känt lust till andra kvinnor ibland, men låtit det bli en fantasi. Jag tror att det är bäst.

Allt blir vardag även med den nya partnern. Fantasin är alltid bättre än verkligheten.

Jag tror att något saknas i ditt liv och förhållande. Det har varit så för mig de gånger jag känt lust och nyfikenhet på andra kvinnor. Jag var ung när jag träffade barnens mamma 21 år och hade inte så stor erfarenhet av sex och förhållanden. Efter 12 år skiljdes vi då HON var otrogen trots att hon var mer erfaren sexuellt än jag var.

Jag inser idag att vi aldrig borde blivit tillsammans kände faktiskt så tidigt i förhållandet. Idag 16 år senare har jag ett 12 årigt förhållande och har aldrig känt mig lockad till någon annan kvinna.

Granska ditt liv analysera dig själv och vad du saknar och varför du känner dig lockad är du lycklig nöjd med ditt liv? Fundera på vad du förlorar om det avslöjas vad du håller på med. Kan ju vara så att du omedvetet vill lämna din kan och din flirt är vägen ut.