Jag vill ligga med min kollega, är gift
Anonym (FYI) skrev 2018-12-07 17:07:43 följande:
Snarare "Wrong people, Wrong timing
Inlägg från: Anonym (Villmenfårinte)
|
-
Jag tror definitivt att vi skulle ha något om vi båda var singlar och livet var annorlunda - så nej, jag håller inte med om wrong people. Men fel timing - ja på alla sätt och vis.
-
Därför att jag inte känslomässigt var redo att bryta innan dess, hur mycket logiken än sa det. Men att jag gått runt med en klump i magen sedan jag sa ja till det mötet. För att den dåliga eftersmaken kom redan när jag sa ja. Jag kände själv att vi förklär en dejt. Och att det direkt efter landat i att nej, jag kan inte göra det här. Trots att det var som vilket samtal som helst som vi brukar ha så var känslan som sagt ledsamhet när jag gick. Allt är annorlunda i tanken än i fantasin, och nu gick jag över min gräns för hur långt jag kan ta det här i verkligheten.Anonym (man) skrev 2018-12-07 17:13:30 följande:
ok, ni pratade inte känslor... men varför gick du dit öht när du själv sagt att du skulle undvika ensammöten med honom och när du på förväg redan VISSTE att ni skulle göra annat än jobba?
Ert "möte" låter mer som en dejt / träff än ett möte för ni visste ju båda två redan innan att ni skulle göra annat än att jobba.
Om du hela tiden gör saker du sagt att du inte skulle göra och som du själv sagt att du förstår är dumt, vad är det som talar för att du inte kommer ligga med honom?
-
Vi kommer inte ha några konferenser eller övernattningar ihop så vi kommer inte hamna i den situationen.Anonym (Orolig man) skrev 2018-12-07 17:25:05 följande:
TS, vet inte om jag skall bli ledsen eller besviken på dig.
Du verkar vara både intelligent och driven, säkert jäkligt duktig på det du jobbar med, MEN, du fattar hela tiden egoistiska och/eller ologiska beslut
Om du inte är världens bästa skådespelerska eller din man är extremt okänslig på att läsa av sin fru/partner sedan 14 år tillbaka så MÅSTE han ju vid detta laget fattat att nåt är konstigt!
Kan dock tänka mig att han tänker "snart semester, inte ställa till något nu och förstöra stämningen"
Sanningen är ju att en annan man, långsamt och metodiskt, förför hans fru, bara väntandes på nästa tjänsteresa eller konferens med övernattning.
Tror inte du längre behöver tveka på vad kollegan egentligen vill. Han är smart och väntar bara på rätt tillfälle. Listig jävel, han har ditt fulla förtroende nu känns det som han långsamt pushar det mot slutmålet.
Jag hoppas ditt senaste inlägg om dina känslor är ett slutgiltigt steg, för jag lider så med din man.
Jag förstår att du tycker synd om min man. Det gör jag med. J -
Men det är mina KÄNSLOR som styrt vad jag GJORT. Och nu har jag landat i en insikt som säger hit men inte längre. Efter det för några dagar sedan har vi ju inte GJORT något eller haft något mer möte?! Så det jag håller med om är - upp till bevis.Anonym (man) skrev 2018-12-07 17:40:30 följande:
Och nu drar du igång med att snacka känslor igen, jag pratar om vad du GÖR inte vad du känner, vi vet redan vad du känner... frågan är varför du GÖR saker du sagt att du inte skulle GÖRA och hur du menar att vi ska tro på dig att du inte kommer ligga med kollegan när du hela tiden GÖR raka motsatsen till det du säger och hela tiden tar det ett steg närmare?
Tror du din man kommer bry sig om vad du KÄNDE när han fått reda på att du knullat kollegan? Tror du dina barn kommer bry sig när de pendlar mellan två hem?
Dina känslor är säkert skitviktiga för DIG men betyder inte ett skit för din omgivning, för dem är det vad du GÖR som räknas. Är det inte dags att du börjar GÖRA rätt saker istället för bara prata känslor att GÖRA fel saker? Det är inte dina känslor som kommer sabba ditt förhållande, det är dina HANDLINGAR.
-
Ni verkar ju redan ha bestämt er att det kommer att gå åt helvete, trots att jag säger att jag (äntligen) tagit ett beslut. Som känns tungt, men rätt och som jag självklart hoppas ska stå sig.
Men det spelar ingen roll. Ni har redan bestämt er. Då säger vi väl så. Jag ville bara uppdatera er som ?följt? vad som hänt under dessa månader men jag ser ingen mening att göra det längre. Tack till alla er som gett input under tiden! Några av er har verkligen hjälpt mig. Så tack, och hej. -
Hej.
Jag har inte bestämt om jag kommer uppdatera här mer framöver, men bestämde men iaf för att säga nåt då fler av er undrat.
Resan med familjen har gjort gott. Jag kan dock inte säga att jag helt kommit över tankarna på min kollega, men allt känns lättare. Men jo, vi har fikat på tu man hand sen jag kom tillbaka. Men tiden ifrån gjorde också att vi vande oss vid att inte höras lika mkt, och vi hörs inte lika intensivt som innan jag åkte heller upplever jag. Men vi skämtar och skrattar fortfarande. Och hängde rätt länge och snackade idag, men det kändes bra - som två vänner som hänger. Kanske vi båda har fått tänka lite under några veckor? Jag känner mig starkare, och än mer säker på att jag bestämt mig för att nej, detta får stanna som en fantasi. En härlig sådan ska gudarna veta, men likväl en fantasi. -
Tack! Jag vill också ha ett lyckligt slut. (Det är tur att han inte gjort några närmanden under dessa månader, för då vet jag inte vart jag hade stått.)Anonym (Ingen kul jul igen) skrev 2019-01-10 21:01:58 följande:
Hej TS
Kul att höra av dig igen. Härligt att ni haft det bra på Bali och att du fått tid att refelktera. Som jag skrev så hoppades jag och trodde på att du satt ner foten efter daten och hoppas att det blir så nu.
Ja vi är många som engagerat oss i dig - känns som sagt märkligt och ovant för mig iaf jag brukar inte bry mig så jag vill nog höra det "lyckliga slutet" om jag får bestämma.
Med det sagt.
Känslan av att vara nedstämd / lite ledsen har suttit i sen innan resan, när jag landade i beslutet att låta bli. Den känslan sitter i än. Allt detta har varit och är en process. Men att den känslan av ledsamhet suttit - och sitter i än - tyder för mig just på att jag faktiskt HAR bestämt mig och jag nu tillåter mig - hur sjukt det än kan låta - att sörja något som aldrig blev. Och hålla det till det enda det får vara - en fantasi.
Wish me luck! -
Nej, inget min man tagit upp. Vi har det bra. Nu ska det bli bättre.Anonym (Ingen kul jul igen) skrev 2019-01-10 21:58:16 följande:
Låter bra det fortsätt så. Hemma leker lyckan som tidigare och inga misstankar pga nedstämdheten?
-
Jag tror inte att han kommer att göra det, lägga in en högre växel. Han har också hållt sig rätt tyst när jag varit borta och inte föreslagit massa möten nu när jag varit tillbaka heller, även om han kommer förbi mitt skrivbord etc som vanligt och vi tagit nån kaffe ihop. Så nej, kanske har vi båda fått tänka till lite mer? Men ja - skulle han göra det (börja flirta seriöst / öppet) så är det klart att det blir jobbigt, men ju mer tiden går desto starkare känner jag mig är jag övertygad om. Ansvaret är bara mitt för hur jag isåfall bemöter det.Anonym (Avdramatisera) skrev 2019-01-14 18:03:23 följande:
Skönt att du har landat lite och faktiskt fattat ett beslut. Jag skulle nog tro att du kommer få det tufft framöver när kollegan lägger i nästa växel och kopplar på den stora förförarcharmen men jag hoppas att du känner dig stark vid dessa tillfällen.
Jag önskar också dig lycka till och hoppas att allt går bra för dig och familjen
Tack för lycka till! -
Skulle jag, efter att nu landat i beslutet att låta bli, ändå känna att jag inte klarar det så ja - då måste jag bryta helt med honom, ev byta jobb. Men i dagsläget är det inget jag kommer att göra. Vi jobbar som sagt inte på samma avdelning och klarar jag inte av att bara vara vän / det blir för jobbigt så får jag helt bryta / byta bort det vi jobbar med gemensamt / tänka om. Men jag har ju tagit beslutet nu. Och byta jobb löser ju inte problemet om jag verklugen inte skulle kunna stå emot - eftersom vi har / haft kontakt via instagram / sms så skulle vi ju ändå kunna hålla kontakten om det var så. Som sagt, det är inte heller som att han står och flirtar / gör närmanden på det viset heller. Jag får helt enkelt ta det för vad det är, en fantasi. Och låta bli något mer än så.Astons skrev 2019-01-14 19:13:45 följande:
Å ena sidan växer vi upp med ett moralpaket som grundar sig i religionen och som förbjuder oss från att avvika från denna vedertagna bana. Å andra sidan har vi en biologisk instinkt som tvärtemot denna predikan vill låta oss uträtta våra fundamentala behov.
Det enda som avgör vad som är sanning är det egna samvetet, och kontrollen över hjärnan och instinkten. Det finns inget rätt eller fel ur den bemärkelsen att svaret är en absolut sanning utan det är helt och hållet upp till var person att avgöra.
Vi är inte mer än atomer, molekyler, celler, vävnad och kroppar. Ur stjärnor vi föds och åter dör. Klarar ditt samvete av att ta steget vidare är det ett val, klarar det inte av det är det ett annat val. Gör det som gör dig lyckligast, för det är den enda parametern som betyder nåt.
Du verkar införstått med detta och väldigt rationell som person samtidigt som du kämpar med dina känslor och insikter. Är du övertygad om valet att inte ta steget vidare bör du också vidta åtgärder som inte leder till ?otrohet?.
Den absolut viktigaste valet här är att byta jobb. Det finns inga genvägar eller bättre lösningar än att du distanserar dig. Att byta jobb tillåter dig att göra det.
Annars är det en tidsfråga innan behovet övervinner logiken och du ger efter för känslorna. Föreställ dig en situation med alkohol och aw/tjänsteresa/konferens. Alla dessa situationer kan leda till att du tar steget vidare.
Fråga dig själv; hur övertygad är du att du kommer att klara av detta om du fortsätter vara kvar på samma arbetsplats? Har du vidtagit alla åtgärder i din makt att inte hamna i en situation som du ångrar?