• Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Sön 14 okt 2018 21:26
    81973 visningar
    2871 svar
    -16 +3
    2871
    81973

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Sön 4 nov 2018 22:49
    Anonym (Göran) skrev 2018-11-04 21:48:25 följande:

    Livet är fullt med dilemman och val man utsätts för. Det går naturligtvis inte att veta vad som är rätt eller fel i förväg. Det kan gälla en flytt, byta jobb och mycket annat.

    Jag har också känt lust till andra kvinnor ibland, men låtit det bli en fantasi. Jag tror att det är bäst.

    Allt blir vardag även med den nya partnern. Fantasin är alltid bättre än verkligheten.

    Jag tror att något saknas i ditt liv och förhållande. Det har varit så för mig de gånger jag känt lust och nyfikenhet på andra kvinnor. Jag var ung när jag träffade barnens mamma 21 år och hade inte så stor erfarenhet av sex och förhållanden. Efter 12 år skiljdes vi då HON var otrogen trots att hon var mer erfaren sexuellt än jag var.

    Jag inser idag att vi aldrig borde blivit tillsammans kände faktiskt så tidigt i förhållandet. Idag 16 år senare har jag ett 12 årigt förhållande och har aldrig känt mig lockad till någon annan kvinna.

    Granska ditt liv analysera dig själv och vad du saknar och varför du känner dig lockad är du lycklig nöjd med ditt liv? Fundera på vad du förlorar om det avslöjas vad du håller på med. Kan ju vara så att du omedvetet vill lämna din kan och din flirt är vägen ut.


    Jag har verkligen försökt känna efter, och jag saknar egentligen ingenting. Jag har som sagt, innan den här mannen, inte ens varit nära. Jag älskar min man. Det är just den här personen och känslor som vuxit fram. Vi har så sinnessjukt kul ihop, och jag trodde aldrig att det skulle leda till en sån attraktion. Men det är ju mitt fel om vi tar det vidare, det vet jag. Och mitt fel att jag inte slutat skämta / flirta innan. Men det här är inte att jag vill lämna min man, det är det som känns så sjukt. För mig - inombords - är det två vitt skilda saker och olika känslor för två olika personer. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Sön 4 nov 2018 22:52
    jrockyracoon skrev 2018-11-04 21:15:43 följande:

    Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.

    * En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.

    * Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.

    * Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.

    etc, etc...

    Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".

    När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.

    Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör. 

    Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.

    Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.

    Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!


    Det du skriver är klokt. Och visst har du rätt i att det helt och fullt är mitt ansvar, och att det är jag själv som flyttar gränser liiite lite i taget och inbillar mig att det är ok. Och jag tänker ju om och om igen på hur det skulle vara att ha sex m honom etc - dvs fiktiva grejer som inte ens hänt som jag lägger tankar och känslor på.

    Jag vill inte, men det är precis såna här resonemang jag behöver höra. Så tack.
  • Anonym (Göran­)
    Sön 4 nov 2018 23:05

    Ibland kan man inte styra sina känslor. Tyvärr har jag gjort det för mycket i mitt liv iaf när det gäller kivinnor och känslorna för dem. Jag har varit hänsynstagande och inte velat såra någon.

    Man är ju alltid viktigast själv i sitt liv. Jag må ha ett gott samvete men har missa romanser och kanske roliga minnen. Det går aldrig att få tillbaka ungdomens tid då detta missades.

    Jag tror att det är värre att ångra det man inte gjorde än det man gjorde. Det kanske är så att din nyfikenhet stillas om du löper linan ut. Sen får du kanske dåligt samvete.

    Jag tror ändå att är man lycklig nöjd väcks inga lustar efter något annat. Nu har jag haft ett antal relationer och min sexuella nyfikenhet är stillad. Men visst har jag ånger för min blygsamhet och evigt hänsynstagande i min ungdom.

    Det är svårt att styra känslor om den man träffar nästan är elektrisk och utstrålar härliga vibbar. Men frågan är om det är värt ett äventyr. Tänk om det blir fantastiskt bästa sexet sen ska du leva med din man.

    Det bästa är kanske om du har detta äventyr och det inte alls blir så fantastiskt. Då kan släppa det och känna dig nöjd och du har din man kvar. Visserligen en hemlighet att leva med men då vet du.

  • Anonym (moral­gubben­.)
    Sön 4 nov 2018 23:30
    +1

    Man kan inte styra sina känslor sägs det. Men du gör det varje dag. Du berättar inte för din man för att du är rädd för konsekvenserna. RÄDSLA ja. Du styr.
    Vad skulle hända om ditt barn bröt armen och måste åka till akuten samma tid du bestämt träff med din kollega. Du skulle naturligtvis åka med ditt barn till akuten. Eller? Du fattar ett beslut.
    Vad du gör är att kalkylera. För och emot. Du är mycket medveten om det du tänker och vika beslut du skall fatta. Vad du gör är att spela ett spel med dina nära som insats. Och du vet det.

    Jag har följt tråden och haft mardrömmar om att träffa en kvinna som dig.
    Tänk att jag lever i ett förhållande där jag är ganska lycklig och tror att familjen har det bra. Men under ytan så är min partner upptagen med en annan man.
    Hon är en bra skådespelare och spelar ett spel hemma. När vi älskar tänker hon på den andra mannen. Och när vi myser längtar hon bort till den andra.
    Barnen tror att det sker är verkligt. Om de är så gamla.
    Framförallt tror jag att min fru skulle berätta för mig om hon hade andra tankar.
    För i min värld så grundas kärlek av ömsesidighet och tillit.

    Men vi har inte samma syn på kärlek och förhållanden du och jag.
    Jag upprepar igen att du inte gjort något som helst för att sätta stopp på den process du startat. Du lever ett undvikande.
    Och allt snack om hur komplicerat allt är hjälper dig med det.
     Det du kan göra om du respekterar din familj och vill ha en fortsatt bra relation till dem är att berätta för din man och eventuellt gå i terapi tillsammans.
    Och jag tror du skulle få en helvetes bra självkänsla om du gjorde det.
    Och den kvinna skulle jag göra allt att få vara tillsammans med.

  • Mån 5 nov 2018 00:04
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-04 22:52:19 följande:
    Det du skriver är klokt. Och visst har du rätt i att det helt och fullt är mitt ansvar, och att det är jag själv som flyttar gränser liiite lite i taget och inbillar mig att det är ok. Och jag tänker ju om och om igen på hur det skulle vara att ha sex m honom etc - dvs fiktiva grejer som inte ens hänt som jag lägger tankar och känslor på.

    Jag vill inte, men det är precis såna här resonemang jag behöver höra. Så tack.
    Jag hoppas bara att du tar till dig resonemangen på riktigt också. Det är ju trots allt ett fortsatt lyckligt liv med man och barn som ligger i potten.....
  • Anonym (Lukas­.)
    Mån 5 nov 2018 00:19
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-04 18:30:07 följande:
    Vi har fortfarande inte gjort eller sagt nåt. Men det går sådär..vi hörs nog lite för ofta. Även om det bara är att vi skickar roliga memes eller liknande så är det ändå kontakt. Innan skickade vi aldrig nåt efter arbetstid, det gör vi nu. Vi hörs via instagram, känns bättre än sms. Nu var han ledig förra veckan (skitjobbigt!!) och vi hördes ändå pga jobbrelaterade saker men jag stålsatte mig efter det och tänkte att jag måste sluta om jag ska få honom ur huvudet - och vi har inte hörts sedan i onsdags. Idag gick jag en långpromenad och kan inte annat än att tänka på honom. Fan alltså. Vill inget annat än höra av mig, men låter bli. Sen när jag kom hem hade jag ett meddelande på insta från honom. En rolig bild (som vi brukar) men hjärtat hoppade till. Han hörde av sig. Vad betyder det? Betyder det ens nåt? Varför hör han av sig på en söndag? Tänker han som jag?

    Fan det här äter upp mig snart. Jag måste veta vad han tänker. Bensin på elden.
    Du får väl helt enkelt fråga honom då. Du behöver inte göra det öga mot öga. Skicka ett mess och beskriv din situation och dina känslor. 
  • Mån 5 nov 2018 05:18
    jrockyracoon skrev 2018-11-04 21:15:43 följande:

    Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.

    * En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.

    * Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.

    * Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.

    etc, etc...

    Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".

    När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.

    Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör. 

    Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.

    Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.

    Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!


    Så bra skrivet! Detta TS är det du verkligen borde ta till dig och då särskilt den biten om att berätta för din man. Visst skulle han bli sårad, men om han liksom du också upplever att ni faktiskt har ett bra och lyckligt förhållande ihop så skulle han nog ändå tycka och tänka att du är värd att kämpas för. I synnerhet om du berättar nu innan det går ännu längre... Svårare att hantera om den mentala otroheten även blir fysisk, vilket den kommer bli inom kort om du fortsätter föda dina känslor för den andra förbjudna mannen. Sannolikt, så skulle du i det långa loppet växa både i dina egna ögon och i din mans ögon om du gör det rätta och berättar för din man. Som moralgubben skrev, den personen som är så ärlig och rakryggad att den gör det valet i en situation som din, en sådan person skulle man göra allt för att få leva med. Du har chansen här att vara den. Så, vad väljer du?
  • Mån 5 nov 2018 06:50

    Sluta göra en så stor grej av det.

    Prata med din man. Behöver inte berätta exakt hur mycket du och kollegan pratat men prata med honom om hur du känner.

    Han har garanterat kännt lust för andra under 14 år.

    Varför göra saker mer komplicerade än dom är? Dela allt med varandra så händer det bra saker. Oftast släpper lusten och förälskelsen och du och din man kommer närmare varandra och kan använda den lusten mot varandra ist.

    Kanske tycker inte han att det är ett problem om du skulle göra verklighet av det ?

    Men prata med varandra!

    Att trycka undan saker kommer förstärka känslor och skapa distans mellan er och är du otrogen så blir distansen ännu större

  • Mån 5 nov 2018 07:03
    Anonym (Göran) skrev 2018-11-04 23:05:19 följande:

    Ibland kan man inte styra sina känslor. Tyvärr har jag gjort det för mycket i mitt liv iaf när det gäller kivinnor och känslorna för dem. Jag har varit hänsynstagande och inte velat såra någon.

    Man är ju alltid viktigast själv i sitt liv. Jag må ha ett gott samvete men har missa romanser och kanske roliga minnen. Det går aldrig att få tillbaka ungdomens tid då detta missades.

    Jag tror att det är värre att ångra det man inte gjorde än det man gjorde. Det kanske är så att din nyfikenhet stillas om du löper linan ut. Sen får du kanske dåligt samvete.

    Jag tror ändå att är man lycklig nöjd väcks inga lustar efter något annat. Nu har jag haft ett antal relationer och min sexuella nyfikenhet är stillad. Men visst har jag ånger för min blygsamhet och evigt hänsynstagande i min ungdom.

    Det är svårt att styra känslor om den man träffar nästan är elektrisk och utstrålar härliga vibbar. Men frågan är om det är värt ett äventyr. Tänk om det blir fantastiskt bästa sexet sen ska du leva med din man.

    Det bästa är kanske om du har detta äventyr och det inte alls blir så fantastiskt. Då kan släppa det och känna dig nöjd och du har din man kvar. Visserligen en hemlighet att leva med men då vet du.


    Du motsäger dig själv en del. Du skrev saker i ditt första inlägg som går rätt så tvärtemot vad du skriver i det här... Man kan visst styra över sina känslor om man vill, inte till 100 procent förstås men man kan välja att föda en känsla och få den att växa, eller att inte föda den och få den att minska. Du skriver själv att du ångrar att du styrt dig själv och dina känslor så mycket att du missat roliga minnen och romanser under dina ungdomsår. Det är inte så svårt att föreställa sig att du ångrar det, eftersom din fd fru gjorde valet att ljuga för dig och bedra dig, när du å din sida gjort aktiva bra val för att inte svika henne på ett sådant sätt. Du var som du säger dessutom väldigt ung när när ni blev tillsammans och känslan av att ha missat saker lär väl ha växt när ditt ex kastade bort många år som du troget satsat på henne?

    Huruvida man ångrar saker man inte gjort mer än saker man gjort, beror helt på vilka saker det handlar om och hur resultatet av ens val blir. Ponera att TS löper linan ut och att hennes man får veta detta. TS man väljer då att lämna henne, men TS älskare vill inte leva med henne heller, för det blev inte så bra som de trott/känt innan de kände varandra på riktigt... eller just det TS vill ju fortsätta leva med sin man..

    TS får leva med barnen varannan vecka och de veckor hon inte har sina barn känner hon kanske en enorm saknad efter dem. Samtidigt minns hon det liv hon hade med mannen som hon i flera inlägg nu sagt att hon faktiskt älskar och iaf fram tills nu känt sig lycklig med. Tror du på fullaste allvar att hon i så fall skulle ångra sig mer om hon inte löper linan ut?

    Ponera nu att TS istället bestämmer sig för att röra om lite i grytan därhemma genom att rakryggat och ärligt bekänna och berätta att det finns en annan man som hon fått starka känslor för. Det blir lite jobbigt en tid och äktenskapet krisar.. Men TS och mannen är överens om att deras liv tillsammans är värt en hel del så de tar sig igenom detta och kommer starkare tillsammans ut med en nyförälskelse dem emellan. Förhållandet växer och blir starkare. Tror du då att TS kommer ångra sig hela livet att hon inte tog chansen att vara otrogen?
  • Mån 5 nov 2018 08:46
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2018-11-04 18:30:07 följande:

    Vi har fortfarande inte gjort eller sagt nåt. Men det går sådär..vi hörs nog lite för ofta. Även om det bara är att vi skickar roliga memes eller liknande så är det ändå kontakt. Innan skickade vi aldrig nåt efter arbetstid, det gör vi nu. Vi hörs via instagram, känns bättre än sms. Nu var han ledig förra veckan (skitjobbigt!!) och vi hördes ändå pga jobbrelaterade saker men jag stålsatte mig efter det och tänkte att jag måste sluta om jag ska få honom ur huvudet - och vi har inte hörts sedan i onsdags. Idag gick jag en långpromenad och kan inte annat än att tänka på honom. Fan alltså. Vill inget annat än höra av mig, men låter bli. Sen när jag kom hem hade jag ett meddelande på insta från honom. En rolig bild (som vi brukar) men hjärtat hoppade till. Han hörde av sig. Vad betyder det? Betyder det ens nåt? Varför hör han av sig på en söndag? Tänker han som jag?

    Fan det här äter upp mig snart. Jag måste veta vad han tänker. Bensin på elden.


    Vad smart av er att ni hörs på instagram och inte via meddelanden eller messenger som vore mer normalt om man inte har saker att dölja. Såklart mycket mindre risk att ens partner råkar se något meddelande och fattar misstankar om

    att något inte står rätt till med insta. Vem av er började höra av sig på instagram? Jag antar att ni inte skickade alla era meddelanden där från allra första början..
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...