• Anonym (Villm­enfåri­nte)
    Sön 14 okt 2018 21:26
    81968 visningar
    2871 svar
    -16 +3
    2871
    81968

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Avdra­matise­ra)
    Mån 5 nov 2018 10:45

    Jag tror, som många andra har skrivit, att en stor del av det hela är att det är din och kollegans hemlighet. Du skulle nog till att börja med berätta för din man att du finner en annan man attraktiv och ta saker och ting därefter. Du behöver inte berätta om sexuella fantasier osv.

    Det skulle få dig att må bättre, ta udden av flirten lite grann då jag är övertygad om att det inte skulle kännas lika spännande längre.

    Hemma blir det nog lite, minst sagt, ansträngt ett tag men om du och din man älskar varandra och det ni har tillsammans kommer ni reda ut det.

    Alla som har varit i förhållanden under lång tid finner väl förr eller senare en annan människa attraktiv.

    Men otrohet eller att fortsätta att smyga och ge bränsle åt det du känner för kollegan kommer aldrig föra något gott med sig.

    Lycka till!

  • Anonym (Clair­e)
    Mån 5 nov 2018 11:20
    +1

    Jag tycker då till skillnad från en del andra, att du INTE ska berätta för din partner om känslorna.

    Har personligen då och då någon "crush" på någon i min omgivning. Jag fantiserar aldrig om att ta det vidare, men låter gärna känslorna förgylla min vardag - för det gör de, om man inte gör dem till ett problem. Jag VET också att känslorna i sig är harmlösa och inte skadar mitt förhållande, som jag värdesätter väldigt högt. Däremot vet jag inte att de inte skulle skada min partner om han kände till det. Jag vet inte heller hur jag själv skulle reagera (känslomässigt) på en sådan nyhet, att min partner var sexuellt attraherad av en kollega på jobbet.

    Föredrar därför att varken känna till det om honom, eller dela mina egna känslor med honom. Ett annat förhållande kanske präglas av en större öppenhet och att man verkligen delar ALLT med varandra, men jag gillar att ha ett litet hörn av mig själv som är helt och hållet mitt eget.

  • Anonym (Erfar­enhetj­agvet)
    Mån 5 nov 2018 14:43
    Anonym (Göran) skrev 2018-11-04 23:05:19 följande:

    Ibland kan man inte styra sina känslor. Tyvärr har jag gjort det för mycket i mitt liv iaf när det gäller kivinnor och känslorna för dem. Jag har varit hänsynstagande och inte velat såra någon.

    Man är ju alltid viktigast själv i sitt liv. Jag må ha ett gott samvete men har missa romanser och kanske roliga minnen. Det går aldrig att få tillbaka ungdomens tid då detta missades.

    Jag tror att det är värre att ångra det man inte gjorde än det man gjorde. Det kanske är så att din nyfikenhet stillas om du löper linan ut. Sen får du kanske dåligt samvete.

    Jag tror ändå att är man lycklig nöjd väcks inga lustar efter något annat. Nu har jag haft ett antal relationer och min sexuella nyfikenhet är stillad. Men visst har jag ånger för min blygsamhet och evigt hänsynstagande i min ungdom.

    Det är svårt att styra känslor om den man träffar nästan är elektrisk och utstrålar härliga vibbar. Men frågan är om det är värt ett äventyr. Tänk om det blir fantastiskt bästa sexet sen ska du leva med din man.

    ?Ja om det blir bästa sexet, då kan du aldrig återgå till din man och ha ert vanliga sexliv igen. Du kommer bara vilja ha mer och mer. Passionerat sex är fantastisk och faktiskt lite som en drog. Tro mig, för jag vet. Om du har sex med denna så kommer du få känslor. Förälskelsen blir ju bättre och man vill inte sluta där. Utan att få suga musten ur varandra.??????

    Det bästa är kanske om du har detta äventyr och det inte alls blir så fantastiskt. Då kan släppa det och känna dig nöjd och du har din man kvar. Visserligen en hemlighet att leva med men då vet du.


    Det är ingen liten hemlighet för en relation och hur blir det efter kan man radera och släppa då?
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Mån 5 nov 2018 14:47

    Jag håller med föregående och tycker inte att du TS ska berätta för din partner. Åtminstone inte som någon självklarhet och inte utan att noga väga alternativen mot varandra och verkligen överväga alla följder med dess fördelar och nackdelar.

    Min bedömning är att många som skriver i denna och i andra trådar som handlar om s k otrohet tillåter sig själva att styras helt av deras egna känslor.
    Förmodligen är de så svartsjuka och avundsjuka att de har ett behov försöka försäkra sig om att deras egen partner alltid skulle berätta allt för dem. Därför ställer de alltid och generellt detta krav även på andra.


    Även i andra trådar har jag funderat kring detta ämne.
    Vad är egentligen svartsjuka och avundsjuka? 
    Det är ju bara känslor, eller hur?
    Varför tillåter sig så många att styras så av sina känslor att de blir så extremt svartsjuka, avundsjuka och/eller missunnsamma?

    Jag tycker det är intressant att resonera runt frågan och jag undrar fortfarande så där i största allmänhet: 
    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 
    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?


    Och om jag aldrig får reda på det: 
    Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?


    På dessa mina funderingar har ingen hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.

  • Anonym (Erfar­enhetj­agvet)
    Mån 5 nov 2018 15:08
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-05 14:47:58 följande:

    Jag håller med föregående och tycker inte att du TS ska berätta för din partner. Åtminstone inte som någon självklarhet och inte utan att noga väga alternativen mot varandra och verkligen överväga alla följder med dess fördelar och nackdelar.

    Min bedömning är att många som skriver i denna och i andra trådar som handlar om s k otrohet tillåter sig själva att styras helt av deras egna känslor.

    Förmodligen är de så svartsjuka och avundsjuka att de har ett behov försöka försäkra sig om att deras egen partner alltid skulle berätta allt för dem. Därför ställer de alltid och generellt detta krav även på andra.

    Även i andra trådar har jag funderat kring detta ämne.

    Vad är egentligen svartsjuka och avundsjuka? Det är ju bara känslor, eller hur?Varför tillåter sig så många att styras så av sina känslor att de blir så extremt svartsjuka, avundsjuka och/eller missunnsamma?Jag tycker det är intressant att resonera runt frågan och jag undrar fortfarande så där i största allmänhet: 

    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 

    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?

    ??ja så här tror jag det är??

    ?Att en tillfällig sexuell upplevelse, är svår att glömma om man inte upplever samma sexuella njutning hemma. Vem säger då att man inte söker sig dit igen. Då saknar personen förmodligen något i sin relation, som hon söker utanför. Att den ömsesidiga kärleken skulle bli starkare tror jag är skitsnack, är man en empatisk person så behandlar man andra som man själv vill bli behandlad, med respekt och hänsyn. Om jag vet att det jag gör sårar någon så tar jag inte hänsyn till dennes känslor. ??

    Alltså påverkar det min egen person i slutändan!

    Och om jag aldrig får reda på det: 

    Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?På dessa mina funderingar har ingen hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.


  • Anonym (Hyggl­o)
    Mån 5 nov 2018 15:28
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-05 14:47:58 följande:

    Jag håller med föregående och tycker inte att du TS ska berätta för din partner. Åtminstone inte som någon självklarhet och inte utan att noga väga alternativen mot varandra och verkligen överväga alla följder med dess fördelar och nackdelar.

    Min bedömning är att många som skriver i denna och i andra trådar som handlar om s k otrohet tillåter sig själva att styras helt av deras egna känslor.

    Förmodligen är de så svartsjuka och avundsjuka att de har ett behov försöka försäkra sig om att deras egen partner alltid skulle berätta allt för dem. Därför ställer de alltid och generellt detta krav även på andra.

    Även i andra trådar har jag funderat kring detta ämne.

    Vad är egentligen svartsjuka och avundsjuka? Det är ju bara känslor, eller hur?Varför tillåter sig så många att styras så av sina känslor att de blir så extremt svartsjuka, avundsjuka och/eller missunnsamma?Jag tycker det är intressant att resonera runt frågan och jag undrar fortfarande så där i största allmänhet: 

    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 

    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?

    Och om jag aldrig får reda på det: 

    Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?På dessa mina funderingar har ingen hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.


    Du menar att jag ska "unna" min partner lite glädje sidan om vår relation? Ingen avundsjuka eller svartsjuka....

    Men hur är det med partnerns samvete? Tänker de: "härligt detta. Och ingen vet något"..?

    Har läst en del trådar och de som ligger sidan om verkar inte bekymra sig efteråt. Kanske skillnad om det är återkommande eller en gång.

    Väldigt nyfiken på detta. Har haft otrogna pojkvänner men mer de som ligger runt när tillfälle ges. Så det är ju en annan grej. Gjorde slut hursomhelst.
  • Mån 5 nov 2018 15:36
    Anonym (Claire) skrev 2018-11-05 11:20:51 följande:

    Jag tycker då till skillnad från en del andra, att du INTE ska berätta för din partner om känslorna.

    Har personligen då och då någon "crush" på någon i min omgivning. Jag fantiserar aldrig om att ta det vidare, men låter gärna känslorna förgylla min vardag - för det gör de, om man inte gör dem till ett problem. Jag VET också att känslorna i sig är harmlösa och inte skadar mitt förhållande, som jag värdesätter väldigt högt. Däremot vet jag inte att de inte skulle skada min partner om han kände till det. Jag vet inte heller hur jag själv skulle reagera (känslomässigt) på en sådan nyhet, att min partner var sexuellt attraherad av en kollega på jobbet.

    Föredrar därför att varken känna till det om honom, eller dela mina egna känslor med honom. Ett annat förhållande kanske präglas av en större öppenhet och att man verkligen delar ALLT med varandra, men jag gillar att ha ett litet hörn av mig själv som är helt och hållet mitt eget.


    Men du kan omöjligt jämföra dig och TS här så rakt av. Det verkar som du inte funderar på att föda sådana tankar så till den grad som TS gjort, eftersom du värdesätter ditt förhållande högt. Du kanske inte riskerar att förloras så mycket i känslorna att du funderar på att hoppa i säng med dina små flörtar? Dina känslor kanske så långt varit harmlösa men TS känslor är INTE det. Stor skillnad!
  • Anonym (Man med egen erfare­nhet)
    Mån 5 nov 2018 15:40

    ja så här tror jag det är 
    Att en tillfällig sexuell upplevelse, är svår att glömma om man inte upplever samma sexuella njutning hemma. Vem säger då att man inte söker sig dit igen. Då saknar personen förmodligen något i sin relation, som hon söker utanför. Att den ömsesidiga kärleken skulle bli starkare tror jag är skitsnack, är man en empatisk person så behandlar man andra som man själv vill bli behandlad, med respekt och hänsyn. Om jag vet att det jag gör sårar någon så tar jag inte hänsyn till dennes känslor. ??

    Alltså påverkar det min egen person i slutändan! 


    Ja, för dig kan den kanske vara svårt att glömma.
    Men för mig och för många andra kan det vara fullt möjligt att gå vidare utan att det påverkar oss överhuvudtaget, annat än att vi bär på ett glatt och inspirerande minne som hjälper oss i förhållandet och i vardagen när vi väljer att gå vidare.

    Ja, det kan hända att du, jag eller någon annan söker sig dit igen.
    Men vad betyder det för ditt svar på mina tidigare ställda funderingar?

    Ja, självfallet erbjuder den nya tillfälliga partnern något annat och något som man saknar i sitt förhållande.
    Men det är ju exakt samma sak som med väldigt många andra accepterade aktiviteter man väljer att göra.
    Många tar en AW med polarna för att slippa från vardagen och sitt förhållande en liten stund. Eller spelar golf, går till hästarna, danskurs, fiskar, eller vad man nu hittar på...
    (Det är exempel på några olika aktiviteter, men ingen jämförelse i övrigt mellan sex och andra aktiviteter!)

    I mitt resonemang har jag förutsatt att i detta exempel så påverkas inte den ömsesidiga kärleken, och det kan tom vara så att den blir starkare.
    Eller är det din uppfattning att detta alltid är omöjligt och helt uteslutet att det skulle kunna inträffa?

    Ditt resonemang om empatisk, hur man behandlar varandra, respekt, hänsyn etc är helt rimligt, åtminstone för dig och troligen för många andra.
    Men det måste ju inte vara så för alla, i varje upptänklig situation och under alla tänkbara omständigheter, eller hur?

    Jag tycker att du beskriver dina känslor ganska väl och hur du själv känner för frågan. Men vet du varför du väljer att tillåta dig själv att känna så här? Du tillåter det påverka din egen person i slutändan, men innebär det att alla andra också måste känna som du?

    Och om du ser på det rent faktabaserat,
    Om allt annat i förhållandet är lika före och efter, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan?

  • Anonym (Avdra­matise­ra)
    Mån 5 nov 2018 15:43
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-05 14:47:58 följande:

    Jag håller med föregående och tycker inte att du TS ska berätta för din partner. Åtminstone inte som någon självklarhet och inte utan att noga väga alternativen mot varandra och verkligen överväga alla följder med dess fördelar och nackdelar.

    Min bedömning är att många som skriver i denna och i andra trådar som handlar om s k otrohet tillåter sig själva att styras helt av deras egna känslor.

    Förmodligen är de så svartsjuka och avundsjuka att de har ett behov försöka försäkra sig om att deras egen partner alltid skulle berätta allt för dem. Därför ställer de alltid och generellt detta krav även på andra.

    Även i andra trådar har jag funderat kring detta ämne.

    Vad är egentligen svartsjuka och avundsjuka? Det är ju bara känslor, eller hur?Varför tillåter sig så många att styras så av sina känslor att de blir så extremt svartsjuka, avundsjuka och/eller missunnsamma?Jag tycker det är intressant att resonera runt frågan och jag undrar fortfarande så där i största allmänhet: 

    Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 

    Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?

    Och om jag aldrig får reda på det: 

    Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?På dessa mina funderingar har ingen hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.


    Jag tror inte det har med svartsjuka, avundsjuka eller något liknande att göra att man är emot otrohet. Det har med moral, värderingar och erfarenheter att göra.

    Kommer det aldrig fram, vilket det dock oftast gör, för det är få som kan gå med en sån hemlighet utan att det märks på något sätt förr eller senare, så får det kanske inga negativa konsekvenser, men bara kanske eftersom det likaväl skulle kunna leda till att hon minskar sitt intresse för sin man.
  • Mån 5 nov 2018 15:49
    Anonym (Hygglo) skrev 2018-11-05 15:28:01 följande:

    Du menar att jag ska "unna" min partner lite glädje sidan om vår relation? Ingen avundsjuka eller svartsjuka....

    Men hur är det med partnerns samvete? Tänker de: "härligt detta. Och ingen vet något"..?

    Har läst en del trådar och de som ligger sidan om verkar inte bekymra sig efteråt. Kanske skillnad om det är återkommande eller en gång.

    Väldigt nyfiken på detta. Har haft otrogna pojkvänner men mer de som ligger runt när tillfälle ges. Så det är ju en annan grej. Gjorde slut hursomhelst.


    Om man har lätt för att stänga av sina känslor så är det också lätt att förtränga det dåliga samvetet som nog ofta finns nånstans långt därinne.. Det tror jag är en stor anledning att de säger sig slippa må dåligt över deras egna ruttna svek. De som är otrogna har ju massa ursäkter och i deras huvuden logiska förklaringar/orsaker till sitt beteende. Saker som de intalar sig själva. Har tom hört folk som menar att de gör det för barnens bästa, för hela familjens välmående.. Den logiken går ej ihop i en frisk persons huvud, men är man tillräckligt känslostörd och avtrubbad så...
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...