Jag vill ligga med min kollega, är gift

ja så här tror jag det är Att en tillfällig sexuell upplevelse, är svår att glömma om man inte upplever samma sexuella njutning hemma. Vem säger då att man inte söker sig dit igen. Då saknar personen förmodligen något i sin relation, som hon söker utanför. Att den ömsesidiga kärleken skulle bli starkare tror jag är skitsnack, är man en empatisk person så behandlar man andra som man själv vill bli behandlad, med respekt och hänsyn. Om jag vet att det jag gör sårar någon så tar jag inte hänsyn till dennes känslor. ??Alltså påverkar det min egen person i slutändan! 

Ja, för dig kan den kanske vara svårt att glömma.

Men för mig och för många andra kan det vara fullt möjligt att gå vidare utan att det påverkar oss överhuvudtaget, annat än att vi bär på ett glatt och inspirerande minne som hjälper oss i förhållandet och i vardagen när vi väljer att gå vidare.

Ja, det kan hända att du, jag eller någon annan söker sig dit igen.

Men vad betyder det för ditt svar på mina tidigare ställda funderingar?

Ja, självfallet erbjuder den nya tillfälliga partnern något annat och något som man saknar i sitt förhållande.

Men det är ju exakt samma sak som med väldigt många andra accepterade aktiviteter man väljer att göra.

Många tar en AW med polarna för att slippa från vardagen och sitt förhållande en liten stund. Eller spelar golf, går till hästarna, danskurs, fiskar, eller vad man nu hittar på...

(Det är exempel på några olika aktiviteter, men ingen jämförelse i övrigt mellan sex och andra aktiviteter!)

I mitt resonemang har jag förutsatt att i detta exempel så påverkas inte den ömsesidiga kärleken, och det kan tom vara så att den blir starkare.

Eller är det din uppfattning att detta alltid är omöjligt och helt uteslutet att det skulle kunna inträffa?

Ditt resonemang om empatisk, hur man behandlar varandra, respekt, hänsyn etc är helt rimligt, åtminstone för dig och troligen för många andra.

Men det måste ju inte vara så för alla, i varje upptänklig situation och under alla tänkbara omständigheter, eller hur?

Jag tycker att du beskriver dina känslor ganska väl och hur du själv känner för frågan. Men vet du varför du väljer att tillåta dig själv att känna så här? Du tillåter det påverka din egen person i slutändan, men innebär det att alla andra också måste känna som du?

Och om du ser på det rent faktabaserat,

Om allt annat i förhållandet är lika före och efter, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan?

ja så här tror jag det är Att en tillfällig sexuell upplevelse, är svår att glömma om man inte upplever samma sexuella njutning hemma. Vem säger då att man inte söker sig dit igen. Då saknar personen förmodligen något i sin relation, som hon söker utanför. Att den ömsesidiga kärleken skulle bli starkare tror jag är skitsnack, är man en empatisk person så behandlar man andra som man själv vill bli behandlad, med respekt och hänsyn. Om jag vet att det jag gör sårar någon så tar jag inte hänsyn till dennes känslor. ??Alltså påverkar det min egen person i slutändan! 

Ja, för dig kan den kanske vara svårt att glömma.

Men för mig och för många andra kan det vara fullt möjligt att gå vidare utan att det påverkar oss överhuvudtaget, annat än att vi bär på ett glatt och inspirerande minne som hjälper oss i förhållandet och i vardagen när vi väljer att gå vidare.

Ja, det kan hända att du, jag eller någon annan söker sig dit igen.

Men vad betyder det för ditt svar på mina tidigare ställda funderingar?

Ja, självfallet erbjuder den nya tillfälliga partnern något annat och något som man saknar i sitt förhållande.

Men det är ju exakt samma sak som med väldigt många andra accepterade aktiviteter man väljer att göra.

Många tar en AW med polarna för att slippa från vardagen och sitt förhållande en liten stund. Eller spelar golf, går till hästarna, danskurs, fiskar, eller vad man nu hittar på...

(Det är exempel på några olika aktiviteter, men ingen jämförelse i övrigt mellan sex och andra aktiviteter!)

I mitt resonemang har jag förutsatt att i detta exempel så påverkas inte den ömsesidiga kärleken, och det kan tom vara så att den blir starkare.

Eller är det din uppfattning att detta alltid är omöjligt och helt uteslutet att det skulle kunna inträffa?

Ditt resonemang om empatisk, hur man behandlar varandra, respekt, hänsyn etc är helt rimligt, åtminstone för dig och troligen för många andra.

Men det måste ju inte vara så för alla, i varje upptänklig situation och under alla tänkbara omständigheter, eller hur?

Jag tycker att du beskriver dina känslor ganska väl och hur du själv känner för frågan. Men vet du varför du väljer att tillåta dig själv att känna så här? Du tillåter det påverka din egen person i slutändan, men innebär det att alla andra också måste känna som du?

Och om du ser på det rent faktabaserat,

Om allt annat i förhållandet är lika före och efter, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan?

Jag tycker inte att otrohet är en bra lösning, åtminstone inte rent generellt.

Men mitt argument håller verkligen! Nej.. det håller inte!

Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Om man inte vet och inte misstänker något så skapar det inga känslor, man känner inget svek.

(((- det du pratar om handlar mer om en bra relation där någon ?råkar? ta ett snesteg. Det handlar inte om TS som faktiskt känner en åtrå, lust och längtan till ngn annan man. Hon kommer antingen att bli förälskad i situationen och än mer förvirrad, eller också rinner romansen ut i sanden pga att det inte var vad hon tänkt sig. (Det handlar alltså inte om en tillfällighet, mer en noga planerad händelse ..för att få uppleva hett sex med en annan man än sin partner))

Undersökningar visar att det inte är särskilt ovanligt med en tillfällig sexuell relation utanför sitt fasta förhållande.

Det bör följaktligen innebära att många klarar av att bära på detta och bevara en hemlighet.

Men jag känner inte till hur alla lever, vilken personlighet de har och framförallt inte under vilka omständigheter de har valt att ha en tillfällig sexuell relation.

Du har säkert rätt gällande moral, värderingar och erfarenheter.

Men om händelsen nu sker, att partnern har en tillfällig sexuell förbindelse, trots att det var fel mot bakgrund av bl a moral och värderingar, och båda är överens om att det var fel.

Varför måste det innebära så dramatiska följder?

Jag menar att all denna dramatik, att de inblandade set till att det får dramatiska följder för deras förhållande, framförallt styrs av känslor som svartsjuka och avundsjuka. Eller menar tvärtom?

Om den ömsesidiga kärleken och allt annat är lika som innan "gärningen", varför då denna dramatik?

Hur vet du att det oftast kommer fram?

Hur kan du veta att det är få som kan gå med en sådan hemlighet?

Undersökningar visar att otrohet inte är särskilt ovanligt.

Det verkar vara mycket vanligare än enbart de fall som kommer fram.

Men de fall som inte kommer fram får vi ju aldrig reda på, eller hur? Och alla dessa fall får ju inga negativa konsekvenser.

Många har vittnat om att en tillfällig sexuell förbindelse i allmänhet inspirerar och ökar lusten och intresset för sex. Vilket medför ökad lust, intresse och aktivitet även i sitt fasta förhållande.

Alltså kan det leda till hon ÖKAR intresset för sin man!

En otrohet är dramatisk för att tilliten i ett förhållande krossas totalt. För att någon ska ha varit otrogen måste en gräns, som båda parter i förhållandet satt, överskridits. Alltså kan du inte längre lita på din partner. Enligt mig vill jag kunna lita på alla i min omgivning, vänner, släktingar, grannar men framförallt på min partner. Att någon har ett öppet förhållande för att det ger mer liv i den egna sängkammaren är inte otrohet.

För övrigt har jag svårt att se att man skulle kunna vara otrogen mot sin partner utan att det märks på något sätt om man verkligen älskar den. Möjligen med någon form av känslomässig störning.

ja så här tror jag det är Att en tillfällig sexuell upplevelse, är svår att glömma om man inte upplever samma sexuella njutning hemma. Vem säger då att man inte söker sig dit igen. Då saknar personen förmodligen något i sin relation, som hon söker utanför. Att den ömsesidiga kärleken skulle bli starkare tror jag är skitsnack, är man en empatisk person så behandlar man andra som man själv vill bli behandlad, med respekt och hänsyn. Om jag vet att det jag gör sårar någon så tar jag inte hänsyn till dennes känslor. ??Alltså påverkar det min egen person i slutändan! 

Ja, för dig kan den kanske vara svårt att glömma.

Men för mig och för många andra kan det vara fullt möjligt att gå vidare utan att det påverkar oss överhuvudtaget, annat än att vi bär på ett glatt och inspirerande minne som hjälper oss i förhållandet och i vardagen när vi väljer att gå vidare.

Ja, det kan hända att du, jag eller någon annan söker sig dit igen.

Men vad betyder det för ditt svar på mina tidigare ställda funderingar?

Ja, självfallet erbjuder den nya tillfälliga partnern något annat och något som man saknar i sitt förhållande.

Men det är ju exakt samma sak som med väldigt många andra accepterade aktiviteter man väljer att göra.

Många tar en AW med polarna för att slippa från vardagen och sitt förhållande en liten stund. Eller spelar golf, går till hästarna, danskurs, fiskar, eller vad man nu hittar på...

(Det är exempel på några olika aktiviteter, men ingen jämförelse i övrigt mellan sex och andra aktiviteter!)

I mitt resonemang har jag förutsatt att i detta exempel så påverkas inte den ömsesidiga kärleken, och det kan tom vara så att den blir starkare.

Eller är det din uppfattning att detta alltid är omöjligt och helt uteslutet att det skulle kunna inträffa?

Ditt resonemang om empatisk, hur man behandlar varandra, respekt, hänsyn etc är helt rimligt, åtminstone för dig och troligen för många andra.

Men det måste ju inte vara så för alla, i varje upptänklig situation och under alla tänkbara omständigheter, eller hur?

Jag tycker att du beskriver dina känslor ganska väl och hur du själv känner för frågan. Men vet du varför du väljer att tillåta dig själv att känna så här? Du tillåter det påverka din egen person i slutändan, men innebär det att alla andra också måste känna som du?

Och om du ser på det rent faktabaserat,

Om allt annat i förhållandet är lika före och efter, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan?

Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

Vill rådfråga:

1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

Tack!