Jag vill ligga med min kollega, är gift

Minst ett år sedan jag var inne på FL. Till min förvåning, också till lite nöje, verkar denna tråden fortfarande vara aktuell.

Rent generellt så är det ju läckert, spännande, kul och inspirerande med lite flirtande hit och dit. Ungefär som, eller något liknande, som TS har beskrivit i trådstarten och sedan i tråden. Vem har inte upplevt det? Eller vem skulle absolut neka till lite flirtande?

De som förfasar sig har ju egentligen inget att förfasas över, inget har ju hänt.

Det som eventuellt skulle kunna komma att hända är ju lite patetiskt att hålla på och kommentera för i praktiken har ju inget hänt.

Jämför t ex med att antisera om en annan person, det kan ju också vara läckert, spännande, kul och inspirerande. Är fantasier också något att förfasa sig över när inget i praktiken har hänt? Alla fantiserar väl? Åtminstone jag och alla tjejer och kvinnor jag känner fantiserar ibland.

Jag och de flesta jag känner har nog också flörtat lite någon gång, eller skulle önska att de fick bli lite flirtade med någon gång. 

Sedan handlar väl allt om gränsdragning. Men hittills tycker då inte jag att TS har gått över gränsen.

Jag brukar säga att gränsen går där jag själv skulle sätta den i en omvänd situation. Vad kan jag acceptera att min man gör? Jag själv ska ju inte gå längre än vad jag skulle klara att acceptera att min man skulle göra.

Med det menar jag inte att han ska fråga mig om lov eller att jag vill veta precis allt han gör. Jag frågar inte heller om lov eller berättar allt om någon flirtat med mig.

Att flirta och bli flirtad med, att bli uppmärksammad och få bekräftelse, tycker jag är läckert och inspirerande. Det smittar även av sig positivt på min och min mans relation.

Minst ett år sedan jag var inne på FL. Till min förvåning, också till lite nöje, verkar denna tråden fortfarande vara aktuell.

Rent generellt så är det ju läckert, spännande, kul och inspirerande med lite flirtande hit och dit. Ungefär som, eller något liknande, som TS har beskrivit i trådstarten och sedan i tråden. Vem har inte upplevt det? Eller vem skulle absolut neka till lite flirtande?
De som förfasar sig har ju egentligen inget att förfasas över, inget har ju hänt.
Det som eventuellt skulle kunna komma att hända är ju lite patetiskt att hålla på och kommentera för i praktiken har ju inget hänt.

Jämför t ex med att antisera om en annan person, det kan ju också vara läckert, spännande, kul och inspirerande. Är fantasier också något att förfasa sig över när inget i praktiken har hänt? Alla fantiserar väl? Åtminstone jag och alla tjejer och kvinnor jag känner fantiserar ibland.
Jag och de flesta jag känner har nog också flörtat lite någon gång, eller skulle önska att de fick bli lite flirtade med någon gång. 

Sedan handlar väl allt om gränsdragning. Men hittills tycker då inte jag att TS har gått över gränsen.
Jag brukar säga att gränsen går där jag själv skulle sätta den i en omvänd situation. Vad kan jag acceptera att min man gör? Jag själv ska ju inte gå längre än vad jag skulle klara att acceptera att min man skulle göra.
Med det menar jag inte att han ska fråga mig om lov eller att jag vill veta precis allt han gör. Jag frågar inte heller om lov eller berättar allt om någon flirtat med mig.

Att flirta och bli flirtad med, att bli uppmärksammad och få bekräftelse, tycker jag är läckert och inspirerande. Det smittar även av sig positivt på min och min mans relation.

De som förfasar sig har ju egentligen inget att förfasas över, inget har ju hänt.
Det som eventuellt skulle kunna komma att hända är ju lite patetiskt att hålla på och kommentera för i praktiken har ju inget hänt.

Hej.

Jag har bara läst Ts inlägg men även det tog sin tid. Gudars skymning vilken lång tråd!

Känns som att du valt att sitta lungt i båten. Skriva av dig och tänka till innan du går till handling. Du resonerar angående huruvida du gör rätt mot dig själv och din familj utifrån ditt eget hjärta. Men det är bara du som vet vad som är rätt och fel för dig och det beslut du tar eller inte tar kommer alltid resultera i en konsekvens, det är priset av att bli född.

Det märkliga i din historia och som jag delar med dig i min, är att vara älskad och att älska. Men ändå vilja mer, att utifrån de samvetsbetingade normer inte våga utforska den där känsla som hela ens väsen darrar av. Och som drar en till en individ som en magnet.

Jag saknade det med min nuvarande. Vi hade inte den där förälskelsen, åtrån, galen i dig känslan att bygga på. Som jag känner för HENNE. Utan mer en trygg vänskap och attraktion som blev ett väldigt långt förhållande istället. Detta har fått mig att att vilja testa och vilja lära känna min förälskelse mer. Men energin mellan oss är så påtaglig att det blir svårt att kommunicera. Jag är igentligen väldigt framåt och social men med henne och bara henne är jag nervös och fåordig.

Så därför undrar jag om du hade samma förälskelse känslor för din nuvarande man, som för din kollega?

Minst ett år sedan jag var inne på FL. Till min förvåning, också till lite nöje, verkar denna tråden fortfarande vara aktuell.

Rent generellt så är det ju läckert, spännande, kul och inspirerande med lite flirtande hit och dit. Ungefär som, eller något liknande, som TS har beskrivit i trådstarten och sedan i tråden. Vem har inte upplevt det? Eller vem skulle absolut neka till lite flirtande?
De som förfasar sig har ju egentligen inget att förfasas över, inget har ju hänt.
Det som eventuellt skulle kunna komma att hända är ju lite patetiskt att hålla på och kommentera för i praktiken har ju inget hänt.

Jämför t ex med att antisera om en annan person, det kan ju också vara läckert, spännande, kul och inspirerande. Är fantasier också något att förfasa sig över när inget i praktiken har hänt? Alla fantiserar väl? Åtminstone jag och alla tjejer och kvinnor jag känner fantiserar ibland.
Jag och de flesta jag känner har nog också flörtat lite någon gång, eller skulle önska att de fick bli lite flirtade med någon gång. 

Sedan handlar väl allt om gränsdragning. Men hittills tycker då inte jag att TS har gått över gränsen.
Jag brukar säga att gränsen går där jag själv skulle sätta den i en omvänd situation. Vad kan jag acceptera att min man gör? Jag själv ska ju inte gå längre än vad jag skulle klara att acceptera att min man skulle göra.
Med det menar jag inte att han ska fråga mig om lov eller att jag vill veta precis allt han gör. Jag frågar inte heller om lov eller berättar allt om någon flirtat med mig.

Att flirta och bli flirtad med, att bli uppmärksammad och få bekräftelse, tycker jag är läckert och inspirerande. Det smittar även av sig positivt på min och min mans relation.

Ett par frågor.

Är Pelle en uppgradering i förhållande till din man? På attraktivitetsskalan för det motsatta könet generelt.

Och om Pelle situationen blev drastiskt annorlunda, genom att Pelle skiljde sig och gjorde känslorna till dig till en medverkande orsak, skulle du överväga att göra detsamma?

Jag hade/har en stark förälskelse/kärlek till min man också, så inte riktigt samma för mig.