Jag vill ligga med min kollega, är gift

Tror det sista TS behöver är fler män inblandade. ;)

Jag har lärt mig något av inläggen i den här tråden: Män anser det vara en otphetsaffär om man flörtar med en man som förtar tillbaka och gör det under en period. Då har jag nu insatta att jag varit otrogen jämt och ständigt i 25 års tid.
Så här är en kvinnas perspektiv: Ända sedan jag varit 12 år har killar män och pojkar sprungit efter mig, vissa var kära, andra sexuellt intresserade. Halva klassens pojkar stirrade och var intresserade, halva skolans killar stod i kö. Jag valde en som pojkvän. Vart jag än befunnit mig cirkulerar män sunt mig som flugor. Ibland har jag tyckt någon av dessa är fin tillbaka och det har säkerligen märkt - vi flirtade enligt tråden här och bara genom att vara intresserade av varann så var det alltså en otphetsaffär även om jag stannade hos den jag valt? Den killen som är med mig hoppas jag verkligen inte delar er åsikt om att om jag blir intresserad tillbaka ytligt av någon av alla de män som ständigt cirkulerar runt mig och har gjort så hela mitt liv så är det en otrohetsaffär för det betyder ju att jag aldrig någonsin i ett förhållande varit trogen. Självklart kan man som kvinna också bli fysiskt attraherad hela tiden av andra än sin man och det är lätt hänt att den man man är attraherad av är attraherad tillbaka vilket gör det svårare för oss kvinnor att vara kvinnor. Män är attraherade många gånger per dag av olika men kan inte vara känslomässigt otrogna eftersom de inte får attraktion tillbaka. Vi kvinnor får alltid attraktion tillbaka då vi är attraherade av någon. Så varje gång vi får respons på vår attraktion och ett gensvar har man alltså en affär med personen om man talar med personen? Om man gör saker som hade varit okej att göra om man INTE varit attraherade t ex prata på jobbet, diskutera youtuveklipp och äta lunch ihop, är en otrohetsaffär om man gör det när man är attraherad av mannen som i mitt fall alltid självklart varit attraherad tillbaka. Är det mitt fel att jag får mäns intresse "för" lätt och att ibland gör min mänsklighet att jag faktiskt kan bli attraherad tillbaka av någon intresserad kollega fast jag väljer att inte gå över gränsen och ha sex eller hångel utan låter det bara vara och njuta av att vara mänsklig och ha sex med den partnern jag har? Ja, själv har jag alltså aldrig varit trogen någonsin om definitionen män har av otrohet är att två personer attraheras av varann. Då är det lätt för män att vara trogna för deras kåthet på kollegor och kvinnor på jobbet är sällan besvarat. Medans kvinnors kåthet på någon man är alltid besvarad och därför så räknas hennes kåthet till en annan man som en affär, för att attraktionen är ömsesidig?

Eller ja, ni har bara varit med 1 år iofs. Men ändå.

Samtidigt är det ju det som är bra med denna tråden. det finns inget enligt min mening som är så frustrerande som när ts bara upphör att svara.

Motsägelse nummer 1 är att Pelle kan inte vara både en förälskelse och en kompis på samma gång.

Motsägelse nummer 2 är att om du är förälskad i Pelle så kan ditt förhållande till din man inte bli bättre än nånsinn av den anledning.

Motsägelse nummer 3 är att din man inte både kan acceptera din relation till Pelle och vara lyckligt ovetande om din förälskelse.

Det är helt enkelt omöjligt att dom positiva effekterna som din relation till Pelle har på dig, inte motsvaras av negativa effekter i din relation till din man. Alternativet skulle ju vara att han på något sätt gick in för att ert förhållandet skulle vara öppet på det känslomässiga planet, bara så länge du "inte gick över gränsen" eller lämnar honom. Så cool tror jag inte han är.

Tecum...Skall man alltså vara glad åt att ens fru "blir hungrig på jobbet" men äter hemma? Orsaken att frun blir kåt och på så gott humör och skall man inte bry sig om utan bara hon är glad är allt ok...??

Vi definierar ett förhållande olika, uppenbarligen.

Ang vår ev fördelning oss emellan med romantik / erotik , ja det kan man säkert diskutera. Han har ju inte försökt få omkull mig i den bemärkelsen om det var det han ville iaf. Då skulle han vara segast i stan, och borde dessutom ha både försökt och annars tröttnat för läängesen.

För min egen del har det aldrig handlat om romantik med Pelle. Jag kan inte föreställa mig ett liv med honom, eller jag vill inte ha det helt enkelt. Jag tror inte att han och jag skulle funka väl i ett förhållande, det har jag aldrig fått för mig.

Ja vad skall han säga...Han är väl "barn av sin tid" och att ställa krav eller visa svartsjuka är fy fy.

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra, men med tiden skulle jag tycka att det blivit mer och mer ohållbart. Det har ju trots allt pågått i två år, och han har sannolikt varit medveten minst ett halvår.
Kalla det gärna att vara ett "kontrollerande svin" eller vad du, vill men tycker du att mannens situation är ok? Bara luta sig tillbaka och se vart det bär hän?
Vad hade du själv gjort?