Jag vill ligga med min kollega, är gift

Menar du att du har en annan uppfattning än mitt tydliga råd till TS, citat:
"Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.
Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar...
Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.
Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta."

Jag har aldrig gett något annat råd till TS
(resten är bara mina resonemang, delvis hypotetiska resonemang och frågeställningar och mina försök att nyansera debatten en aning).

Men du menar då att du har en annan uppfattning än mitt tydliga råd till TS?

Den har inte varit än (den är i slutet på nov, precis som firmafesten också).

Du må ha hur stora problem som helst med dina egna känslor. Men du borde ändå kunna klara av att läsa och förstå att jag i hela denna tråden endast har gett ett enda råd till TS? 
Dessutom ett mycket tydligt råd.
Jag är helt övertygad att TS är kapabel och har tillräcklig läsförståelse för att klara läsa detta enkla!
"Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.
Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar...
Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.
Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta."

Jag har aldrig gett något annat råd till TS.
Jag har aldrig någonsin i något enda sammanhang påstått att otrohet inte är fel. Det är lögnaktigt av dig att påstå.

FYI du borde avstå från att försöka dumförklara andra, det slår bara tillbaka på dig själv.
Du och några till här är den direkta orsaken till att jag tycker det är påkallat att nyansera debatten och att föra hypotetiska resonemang.
Att du i din bedömning om TS och andra människor förutsätter att de inte själva skulle vara kapabla förstå saker som du anser du är mera kapabel förstå säger så mycket mera om dig än om dem.

Du visar att du tillhör dem som har mycket stora problem att acceptera den enkla sanningen men du kan inte förklara varför du känner dig tvingad argumentera mot sanningen. Trots dina ansträngningar lyckas du inte en enda millimeter ändra på sanningen.

Du verkar ju inte kapabel komma med något enda vettigt svar på de frågeställningar jag tidigare ställt till dig och i tråden i allmänhet.
Men ändå verkar du tro dig har facit och du tror dig veta allt. 
Det tycker jag att du själv borde reflektera över en stund alldeles för dig själv innan du kastar in ditt nästa inlägg med dina anklagelser och fördömanden.

Du skriver att TS själv inte klarar av att förstå att skilja på saker.
Du skriver att du klarar av att förstå det jag skriver, men påstår att jag lägger eld på brasan och att TS inte klarar av att skilja på mitt tydliga råd visavi mina hypotetiska resonemang.
Det tycker jag tyder på att du tror att du själv är klok och sitter inne på sanningen men du försöker dumförklara TS som enligt dig inte klarar att förstå på samma sätt som du.

Du har gett mig intrycket att du har problem med dina känslor.

Min bedömning är att du och många som skriver i denna och i andra trådar som handlar om s k otrohet tillåter sig själva att styras helt av sina egna känslor.
Förmodligen är många så svartsjuka och avundsjuka att de har ett behov försöka försäkra sig om att deras egen partner alltid skulle berätta allt för dem. Därför ställer de alltid och generellt detta krav även på andra.

Vad är egentligen din eller någon annans svartsjuka och avundsjuka? Det är ju bara känslor, eller hur?
Varför tillåter sig så många att styras så av sina känslor att de blir så extremt svartsjuka, avundsjuka och/eller missunnsamma?

Jag tycker det är intressant att resonera runt frågan och jag undrar fortfarande så där i största allmänhet: 
Rent faktabaserat, vad är det som är så himla dramatiskt med att ens partner har en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan? 
Alltså om allt annat är lika, t ex att vår ömsesidiga kärlek till varandra är opåverkad eller kanske tom starkare?

Och om jag aldrig får reda på det: 
Vad är då rent faktabaserat, de negativa konsekvenserna?

FYI; på dessa mina funderingar har vare sig du eller någon annan hittills kunnat ge några vettiga svar eller ens några vettiga tankar.

TS för helv*te, ta kommando över situationen som sagt innan du hamnar i en rejäl knipa.

Relationen pågick i flera år, och det var nu många många år sedan. Trots det är den fortfarande en längtan för henne, och även för honom (jag känner även den andre)

tror jag med, hon säger ju själv att anledningen till att hon gick med på ett enskilt "möte" var för spänningen. Klart som fan att det är likadant med firmafesten och aw. Att det inte kommer hända nåt för det finns andra på festen är ju en ganska klen ursäkt. Vill man så går det alltid att hitta sätt. Fattar inte hur man kan vara så vårdslös med sin familj. Ingen fest eller aw är värd nåt sånt. Och jag tror knappast det hade varit så himla viktigt att gå på det om det inte varit för att den andra snubben kommer vara där.

Trotts allt snack om att hon förstår så tar hon i praktiken ett steg åt fel hål gång på gång. Tror det är rätt kört för TS om hon fortsätter såhär.

Tror också på en familjetragedi lagomt till jul om detta fortsätter. Gör ont i mig då jag tänker på de oskyldiga barnen och mannen. Ts verkar ju iövrigt vettig men att sätta ett lyckligt familjeliv på spel känns svinaktigt, som hon också inledde tråden med.

Jag vet att jag går på en skör lina. Men ju mer jag tänker på just firmafesten så är det inte den stora festen jag är orolig för. Det är han och jag på tu man hand jag är orolig för. Och vi kommer inte vara det på den festen.Än känns det bara jobbigt att inse att vi inte borde hänga alls, hur kul vi än har ihop, tills/om det här svalnar. Men lite bra att jag sa nej, absolut.

Sexlivet hemma är bra och varierat, så det är inte det.

Just nu är jag mer rädd att min man ska hitta den här tråden och läsa allt...

TS. I din ts bad du om konstruktiva råd. Det har du fått i mängder. Men varje gång  är det en ny grej. Vill inte, kan inte, är rädd för, längtar så o.s.v. Den här tråden går nu bara i cirklar. Din kollega är vuxen och får ta ansvaret för sin familj, men du är ju på det klara med att du skulle svika din familj rejält och du ligger med honom. Vad mer är det vi ska säga egentligen?