Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Tis 16 okt 2018 21:37 Läst 61755 gånger Totalt 2611 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Villmenfårinte) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 16 okt 2018 21:37 #188
    Anonym (man) skrev 2018-10-16 21:35:58 följande:

    Läser du vad jag skriver?, jag har inte skrivit att du tagit det ett steg närmare jag skriver att andledningen till att du vill prata med honom om dina känslor förmodligen är att du gärna vill att det ska komma ett steg närmare.

    Ja du rådfrågar och du får svar, att snacka med kollegan om hur ni känner för varandra ÄR att ta det ett steg närmare och det tror jag att du vet. Såg att du aldriig svarade på frågan om vad du tror att din man skulle tycka om att du sitter och diskuetar med en kollega om hur kåta ni är på varandra? Där har du svaret på om det är en bra eller dålig idé.


    Jag tror inte att min man skulle uppskatta det nej. Men han skulle uppskatta om ett sånt samtal ledde till att vi la ner nåt innan det startade.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 16 okt 2018 21:51 #193
    Anonym (Gör inget) skrev 2018-10-16 21:47:15 följande:

    Lägg ner idén på att prata om det med kollegan. Det kommer inte föra till något gott. Det kommer att ta er steget närmre varandra, och vad du behöver är att komma bort. Du gjorde rätt i att inte svara på hans hint om firmafesten. Fortsätt med att hålla det nere så. Tid, tid och åter tid är vad du behöver ta dig igenom.


    Tack. Du har rätt. Det är spänningen i mig som vill veta vad han eg tänker.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 16 okt 2018 21:53 #194
    Anonym (Gör inget) skrev 2018-10-16 21:49:15 följande:

    Du kommer ta dig dit. Håll det max på dagens nivå, och försök gärna med att hålla trevlighet mot honom på samma nivå som trevlighet mot andra. Ta tidigare/senare luncher, så att ni råkar på varandra mindre.


    Vi äter iaf inte lunch m varann, men brukar ta en kaffe på tu man hand. Jag måste hålla mig borta från det. Hur kul vi än har ihop. Jävla fan..
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 16 okt 2018 21:58 #196
    Anonym (man) skrev 2018-10-16 21:56:46 följande:

    Precis, och en spänning byggs ofta upp av bekräftelse. Och vad mer bekräftande att få höra att han är lika kåt på dig som du på honom? Lägg ihop två och två och räkna ut vad den bekräftelsen kommer göra för spänningen?


    Jag inser det.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 17 okt 2018 18:41 #206

    Det är klart att jag (eller mitt BEGÄR) vill ha medhåll! Jag VILL ju. Det är ju min förnuftiga del som just nu går full fight med oförståndet.

    Men - jag vill inte sabba varken min eller hans familj. Och därför behöver jag tänka högt med er, gripa efter halmstrån - och få argument emot. Jag har inte bett er alla hålla med. Jag har bett om era erfarenheter och konstruktiva råd. Tills ni/jag stuckit hål på alla kryphål mitt begär efter honom försöker hitta. Jag tycker inte att jag säger emot alla som säger nej. På er som är konstruktiva - åt bägge håll - lyssnar jag ju på.

  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 17 okt 2018 20:14 #208
    Anonym (Skild och gift) skrev 2018-10-17 19:52:54 följande:

    Hej TS,

    I mitt "gamla liv" fick jag en gång en kanon chans att knulla en skit snygg liten blond sak. Tror hon var 21 år gammal och jag var då ca 36 och gift. Livet var ganska trist och jag sökte spänning.

    Jag var ute ock festade på ett stort event (i mitt nya land) och tjejen i fråga hade varit vår bartender. Klockan var midnatt och hon blev ledig och letade upp oss. Vibrationerna låg i luften och det var öppet mål för mig! Allt jag hade behövt göra var att ta hennes hand och gå därifrån. Lätt som en plätt! Frugan var också bortrest med jobbet och vi bodde temporärt hon hennes föräldrar.

    MEN, jag gick därifrån och åkte hem. I taxin hem råkade jag av misstag ringa mina svärföräldrar som hörde att jag pratade med någon (taxichauffören). Jag skulle sova i deras hus den natten så dom blev så oroliga att dom gick upp och väntade på mig så jag inte typ däckade på vägen.

    Dagen efter pratar jag med min (gifta) polaren som talade om att han hade haft vansinnigt bra sex med tjejen hela natten! Analt, sug, knulla you name it!

    Och vet du vad TS? Jag gick som på små moln resten av dagen. Jag var så jävla glad att det var min kompis och inte jag!  

    Tänk om jag knullat den tjejen när jag ringde svärföräldrarna? Tänk om jag var den som sen fick en könssjukdom? (Ja, min polare fick det!)

    Nu skilde jag mig ändå med frun men jag kan säga att jag har ALDRIG ångrat mitt val den natten...

    (Precis som en sann jägare aldrig grämer sig över ett skott han aldrig tog.)

     


    Tycker att det låter dom ett klokt beslut! Jag har aldrig fått för mig att falla för en impuls om jag känt kemi en kväll med nån, innan detta . Det jobbiga är att det vuxit fram, från jobbrelation / vänskap och att vi har så sinnessjukt kul ihop. Det har blivit starkare (jag trodde ju att sommaren helt utan kontakt skulle göra att det försvann. Men nej) - och att vi ses mer eller mindre varje dag gör ju inte frestelsen mindre.

    Men i backspegeln om 5 år tror jag att jag kommer känna som du, om jag låter bli. För det ÄR det enda rätta. Allt annat kan ju knappast leda till nåt bra hur jag än förslker intala mig själv det...
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 4 nov 2018 18:30 #210
    hurak skrev 2018-11-01 20:09:18 följande:

    Hej TS! Hur går det för dig?


    Vi har fortfarande inte gjort eller sagt nåt. Men det går sådär..vi hörs nog lite för ofta. Även om det bara är att vi skickar roliga memes eller liknande så är det ändå kontakt. Innan skickade vi aldrig nåt efter arbetstid, det gör vi nu. Vi hörs via instagram, känns bättre än sms. Nu var han ledig förra veckan (skitjobbigt!!) och vi hördes ändå pga jobbrelaterade saker men jag stålsatte mig efter det och tänkte att jag måste sluta om jag ska få honom ur huvudet - och vi har inte hörts sedan i onsdags. Idag gick jag en långpromenad och kan inte annat än att tänka på honom. Fan alltså. Vill inget annat än höra av mig, men låter bli. Sen när jag kom hem hade jag ett meddelande på insta från honom. En rolig bild (som vi brukar) men hjärtat hoppade till. Han hörde av sig. Vad betyder det? Betyder det ens nåt? Varför hör han av sig på en söndag? Tänker han som jag?

    Fan det här äter upp mig snart. Jag måste veta vad han tänker. Bensin på elden.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 4 nov 2018 19:58 #212
    Anonym (Samma sits) skrev 2018-11-04 19:12:08 följande:

    Spelar det någon roll vad han tänker? Vad kommer du göra med den informationen isf?


    Jag tänker såhär: Om han verkligen inte tänker samma så borde det vara lättare för mig att släppa, att han då kan ta ner mig på jorden igen och det här fortare går över.

    Men OM han tänker samma blir det ju livsfarligt att fråga. Därför törs jag inte fråga.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 4 nov 2018 20:29 #214
    Anonym (Två år) skrev 2018-11-04 20:22:53 följande:

    Om din avsikt inte är att lämna din man, så måste du släppa taget om kollegan. Det finns ingen anledning att ta reda på om där finns något mellan er eller inte. Hur har du tänkt att agera på den vetskspen? Tro mig, jag vet i allra högsta grad exakt vad du går igenom. Skillnaden är att jag lämnar mitt äktenskap. Jag och en kollega till mig har ungefär samma relation till varandra som du beskriver relationen till din kollega. Känslorna jag har för honom går bortom allt jag varit med om. Jag vet faktiskt inte hur jag ska fortsätta att hantera det. Just nu äter det upp mig.


    Jag vet att jag måste släppa taget om honom. Jag vet, men jag tänker på honom hela tiden. Jag känner ju att det här inte går åt rätt håll. Men jag känner att jag verkligen behöver veta om han känner samma eller ej. Att bara få veta.

    Har du och kollegan pratat om det?
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 4 nov 2018 20:52 #216
    Anonym (Två år) skrev 2018-11-04 20:22:53 följande:

    Om din avsikt inte är att lämna din man, så måste du släppa taget om kollegan. Det finns ingen anledning att ta reda på om där finns något mellan er eller inte. Hur har du tänkt att agera på den vetskspen? Tro mig, jag vet i allra högsta grad exakt vad du går igenom. Skillnaden är att jag lämnar mitt äktenskap. Jag och en kollega till mig har ungefär samma relation till varandra som du beskriver relationen till din kollega. Känslorna jag har för honom går bortom allt jag varit med om. Jag vet faktiskt inte hur jag ska fortsätta att hantera det. Just nu äter det upp mig.


    Jag vet att jag måste släppa taget om honom. Jag vet, men jag tänker på honom hela tiden. Jag känner ju att det här inte går åt rätt håll. Men jag känner att jag verkligen behöver veta om han känner samma eller ej. Att bara få veta.

    Har du och kollegan pratat om det?
    Anonym (Två år) skrev 2018-11-04 20:48:32 följande:

    Frågan är vad du tänker göra om han säger att han delar dina känslor, vad är du beredd att göra då? Jag ifrågasätter dig på inga vis, men det kan vara bra att ta reda på vad man är beredd att göra när man får sitt svar. Jag berättade för min kollega. Jag klarade inte av att bära på det längre. Detta var över ett år sedan. Han sade då att hans känslor för mig är starka, men kanske inte så att det räcker hela vägen. Under den tiden som varit så har vi på många sätt bara kommit närmre varandra. Vi har inte pratat om det igen. Det hänger outtalade saker i luften. Kemin som finns emellan oss går inte att mista sig på. Jag misstänker att han faktiskt känner som jag, men att han inte är beredd på att göra något åt det. Jag har kommit till en punkt där jag måste sätta stopp. Om det inte finns förutsättningar för ett vi, så måste vi släppa taget om varandra. Det gör förtvivlat ont att tänka så, men jag måste gå vidare i mitt liv. Jag vet faktiskt inte hur han kommer att reagera på det samtalet.


    Usch vad jobbigt. Har ni nånsin gjort något du och kollegan, eller bara pratat?

    Men ja - det är just det som stoppar mig från att prata med honom. Tänk om han tänker samma - hur fan ska jag/vi kunna låta bli då? Det är jag rädd för (samtidigt som den drlen av mig som vill, skulle jubla. Den förnuftiga delen, not so much). Jag vet inte om jag klarar att stå emot honom, det känns inte så.

    Men tänk om han INTE känner så och det går över

    Jag VILL inte lämna min man. Men jag fattar inte hur jag ska kunna släppa den här mannen.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll