Jag vill ligga med min kollega, är gift

Jag råder dig heller inte att ta det med mannen.

Jag tänker att det gäller att hålla ut och låta känslorna för kollegan dö med tiden.

Kanske ge dig själv en klapp på axeln varje gång du gör något som motverkar att ni får extra tid tillsammans.

Leta fel hos kollegan, som du skulle störa dig på.

3 veckors semester kommer inte att döda känslorna nej, men det är såklart bra att du får kvalitetstid med mannen. Men jobba långsamt, utan att varken prata med kollegan eller mannen. Jag tror att du kan stå på dig, om du börjar att dra ner på social tid med kollegan på jobbet nu.

Jag ser att flera sv er tycker att jag ska prata med min man. Men nej, det känns inte rätt. Ju mer allt sjunker in och när jag fått bolla det här ?högt? med bl.a er så landar jag mer och mer. Jag sa ja till att jobba utanför kontoret för några dagar sen med kollegan som tyckte att vi kunde lämna kontoret istället för att sitta där när han bokade in ett möte. Och jag sa ja, med dubbla känslor (shit vad gör vi?! / spännande! / helvete vad dumt). Så satt på en närliggande restaurang och jobbade för några dagar sen (ville inte skriva det här just då) - men vi pratade mer än jobbade, vilket vi båda visste att det skulle bli.

Kände dock när jag gick därifrån en ledsamhet. Ville nästan gråta i bilen på väg hem. Inte för att något hänt utan för att jag kände på riktigt att nej, det här går inte. Det är inte ok. Varför ledsam? För att beslutet landade att det här går hit, men inte längre. Nog nu. Det finns inget gott som kan komma ur detta. Känner mig fortfarande tung i sinnet, som lite ledsen för nåt som aldrig blev. Jag vet inte om nån kan förstå den känslan, men så känns det nu. Jag vet inte varför det landade så hårt just när jag gick därifrån där och då, men det gjorde det. Kanske för att jag kände att jag fortsätter att flytta gränserna. Jag tycker om honom väldigt mycket, men det är nog nu.

Ni verkar ju redan ha bestämt er att det kommer att gå åt helvete, trots att jag säger att jag (äntligen) tagit ett beslut. Som känns tungt, men rätt och som jag självklart hoppas ska stå sig.

Men det spelar ingen roll. Ni har redan bestämt er. Då säger vi väl så. Jag ville bara uppdatera er som ?följt? vad som hänt under dessa månader men jag ser ingen mening att göra det längre. Tack till alla er som gett input under tiden! Några av er har verkligen hjälpt mig. Så tack, och hej.

Hej ts.

Jag tycker det är bra att du tagit ett beslut. Försök att stå på dig.tycker inte att du ska lämna tråden dock,om den hjälpt dig tills nu så fortsätt att skriva av dig. Jag håller med den person som skrev att din kollega är en listig jävel aom vet vad han gör. Lämna inte dig själv öppen för honom. Han verkar vara duktig på att linda dig kring fingret och tänk efter lite. Du bestämde dig för att dra ner på det hela innan ni gick på restaurang, men sen fick han dig att helt strunta i det och ta det utanför jobbet. Va på din vakt! Han kan helt plötsligt få dig att göra något mycket värre.

Märkligt att just du tar åt dig. Kanske var det huvudet på spiken (?) när jag skrev:
i vissa fall på ett pinsamt sätt exponerar de egna personliga problem som vissa här verkar lida av.

Att delge sin egen uppfattning och sina åsikter om en handling är en sak. 
Men att som du fördöma en annan människa tycker jag är fruktansvärt svagt av dig. Jag finner det märkligt att du väljer exponerar dig själv så uppenbart.

Efter att ha läst många av dina inlägg har jag kommit fram till min uppfattning att MINST 99% av alla personer i denna tråden och på detta forum vet mera själva än vad du vet.

Du går verkligen fram som en elefant i glasbutik.
TS har verkligen visat förmåga att ta åt sig olika åsikter och att resonera om båda sidor av myntet.
Dock är det mycket uppenbart att du bara kan ta åt dig av den ena sidan, den enda sida som är rätt enligt din egen personliga uppfattning. Alla andra personer och alla andra uppfattningar kapar du totalt. 
Men det har jag inte sett TS göra en enda gång!

Jag har förstått att du verkar ha upplevt saker som du själv anser vara svåra trauman för dig.
Men var i hela friden får du det ifrån att du kan döma mig och påstå att jag skulle ha genomgått något trauma?
Bara för att du anser dig ha upplevt detta så måste du väl begripa att inte alla andra människor också måste ha genomgått ett trauma?
Du ger intryck av att endast ha förmåga att utgå från dig själv på ett extremt smalt och inskränkt sätt.

Varför deltar du i ett diskussionsforum, varför diskuterar du i denna och olika trådar, när du själv anser dig ha facit och när du själv anser dig ha 100% rätt svar?
Tror du verkligen att du kan förmå TS, mig och alla andra människor att ändra alla våra åsikter i alla frågor och bara rätta in oss efter just ditt facit?