Inlägg från: Anonym (Villmenfårinte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Anonym (Göran) skrev 2018-11-04 21:48:25 följande:

    Livet är fullt med dilemman och val man utsätts för. Det går naturligtvis inte att veta vad som är rätt eller fel i förväg. Det kan gälla en flytt, byta jobb och mycket annat.

    Jag har också känt lust till andra kvinnor ibland, men låtit det bli en fantasi. Jag tror att det är bäst.

    Allt blir vardag även med den nya partnern. Fantasin är alltid bättre än verkligheten.

    Jag tror att något saknas i ditt liv och förhållande. Det har varit så för mig de gånger jag känt lust och nyfikenhet på andra kvinnor. Jag var ung när jag träffade barnens mamma 21 år och hade inte så stor erfarenhet av sex och förhållanden. Efter 12 år skiljdes vi då HON var otrogen trots att hon var mer erfaren sexuellt än jag var.

    Jag inser idag att vi aldrig borde blivit tillsammans kände faktiskt så tidigt i förhållandet. Idag 16 år senare har jag ett 12 årigt förhållande och har aldrig känt mig lockad till någon annan kvinna.

    Granska ditt liv analysera dig själv och vad du saknar och varför du känner dig lockad är du lycklig nöjd med ditt liv? Fundera på vad du förlorar om det avslöjas vad du håller på med. Kan ju vara så att du omedvetet vill lämna din kan och din flirt är vägen ut.


    Jag har verkligen försökt känna efter, och jag saknar egentligen ingenting. Jag har som sagt, innan den här mannen, inte ens varit nära. Jag älskar min man. Det är just den här personen och känslor som vuxit fram. Vi har så sinnessjukt kul ihop, och jag trodde aldrig att det skulle leda till en sån attraktion. Men det är ju mitt fel om vi tar det vidare, det vet jag. Och mitt fel att jag inte slutat skämta / flirta innan. Men det här är inte att jag vill lämna min man, det är det som känns så sjukt. För mig - inombords - är det två vitt skilda saker och olika känslor för två olika personer. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    jrockyracoon skrev 2018-11-04 21:15:43 följande:

    Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.

    * En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.

    * Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.

    * Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.

    etc, etc...

    Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".

    När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.

    Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör. 

    Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.

    Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.

    Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!


    Det du skriver är klokt. Och visst har du rätt i att det helt och fullt är mitt ansvar, och att det är jag själv som flyttar gränser liiite lite i taget och inbillar mig att det är ok. Och jag tänker ju om och om igen på hur det skulle vara att ha sex m honom etc - dvs fiktiva grejer som inte ens hänt som jag lägger tankar och känslor på.

    Jag vill inte, men det är precis såna här resonemang jag behöver höra. Så tack.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Inga bekymmer skrev 2018-11-05 08:46:39 följande:

    Vad smart av er att ni hörs på instagram och inte via meddelanden eller messenger som vore mer normalt om man inte har saker att dölja. Såklart mycket mindre risk att ens partner råkar se något meddelande och fattar misstankar om

    att något inte står rätt till med insta. Vem av er började höra av sig på instagram? Jag antar att ni inte skickade alla era meddelanden där från allra första början..


    Vi messar också ibland. Men ärligt har vi inte skrivit något till varann på instagram heller som jag inte skulle kunna visa upp för någon annan, eller min man. Det är inget flirtigt alls där, mer än en kanal där vi snackar. Men jag håller HELT med om att jag omedvetet hellre skickar meddelande där än på sms. Och det är ju en stark varningssignal.

    Min man vet att jag och den här kollegan är nära och umgås mycket, men inget om hur mina känslor svajjar upp och ner.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Claire) skrev 2018-11-05 11:20:51 följande:

    Jag tycker då till skillnad från en del andra, att du INTE ska berätta för din partner om känslorna.

    Har personligen då och då någon "crush" på någon i min omgivning. Jag fantiserar aldrig om att ta det vidare, men låter gärna känslorna förgylla min vardag - för det gör de, om man inte gör dem till ett problem. Jag VET också att känslorna i sig är harmlösa och inte skadar mitt förhållande, som jag värdesätter väldigt högt. Däremot vet jag inte att de inte skulle skada min partner om han kände till det. Jag vet inte heller hur jag själv skulle reagera (känslomässigt) på en sådan nyhet, att min partner var sexuellt attraherad av en kollega på jobbet.

    Föredrar därför att varken känna till det om honom, eller dela mina egna känslor med honom. Ett annat förhållande kanske präglas av en större öppenhet och att man verkligen delar ALLT med varandra, men jag gillar att ha ett litet hörn av mig själv som är helt och hållet mitt eget.


    Jag ser det också som så, att än behöver jag inte säga nåt till min man. Vi har inte gjort något än, det bara händer väldigt mycket i mitt huvud. Och här tänker jag ju sllt högt. Men jag är JAG också, och har ingen skyldighet att berätta ALLT jag tänker, inte min man heller. Får jag över gränsen så visst, men jag ser inte att jag måste berätta det bara för att jag tänker det.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Erfarenhetjagvet) skrev 2018-11-05 18:31:01 följande:

    Hon är attraherad och garanterat förälskad i känslan och kanske personen? svårt att veta när man är inne i det. Beror väl också på hur hon väljer att mata elden, den slocknar ju om hon/ han inte kastar in bränsle.

    Det kluriga här är att dom arbetar tillsammans och verkar träffas ofta, hur ska dom få det att svalna. Måste vara enklare om man tex har ett arbete där de möts ?nästan? aldrig, kanske tom går att undvika varandra helt.

    En annan fundering som inte framgår här, vad känner mannen? Är han bara glad att bli uppvaktad, eldar han också på? Vill han gå vidare och förstöra med sin familj?


    Jag vet inte vad han varken vill eller känner. Vi har som sagt inte sagt nåt rakt ut, varken han eller jag. Men känslan är ju att han tänker nåt liknande, men vad vet jag. Han skrev till mig igår, det hade han inte behövt på en söndag. Idag kom han förbi och gav mig en bit choklad, helt appropå. Han kommer mer än ofta förbi mig, vi skypear som sagt varje dag (mkt jobbgrejer också), nästan alltid han som frågar om vi ska ta en kaffe, oftast är det bara han o jag som tar en fika ihop då. Vi hade ett möte hsn och jag idag, mötet var klart på 15 min, sen satt vi och pratade i 45 min till. Sen innan han gick idag skickade han vidare ett mail med inbjudan till AW från det företaget som han och jag jobbar med tillsammans och undrade om jag skulle gå (det är bara vi isåfall, vi var på AW där i våras han och jag, (inget hände)..) men ja..jag gissar ju trots att vi inte sagt nåt. Men jag tror han isåfall brottas med samma ångest som jag. Jag tror inte heller han vill pajja sin familj. Annars hade han försökt/gjort/sagt nåt det senaste halvåret....
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Inga bekymmer skrev 2018-11-05 18:23:11 följande:

    Hon ÄR redan förälskad! Inte så lite heller som det verkar. Samtidigt som hon säger att hon älskar och inte vill svika sin man.


    Ja, hur svårt det än är att tro så är det ungefär så. Föräldkad/kör/intresserad - jag vet inte vad jag ska sätta för etikett på det egentligen. Men ja. Jag känner mycket för honom, är galet attraherad av honom. OCH jag älskar min man.

    Jag är väl en enhörning eller nåt. För så är det.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-05 16:54:00 följande:

    Nej, jag håller inte med.

    Även i TS fall så tycker jag att mitt resonemang är helt relevant, åtminstone i huvudsak.

    Självfallet känner hon lust, åtrå och längtan, annars finns ju ingen anledning?

    Ja, det kräver lite medvetenhet och planering, särskilt om hon vill att det inte ska avslöjas.

    Nej, jag tycker inte att du kan förutsätta att hon kommer bli förälskad och förvirrad, det vet vi inte. Men även om hon skulle bli lite förälskad så måste det inte medföra att hennes känslor till sin egen man förändras, eller hur?

    Ja, för att få uppleva hett sex. Varför skulle hon eller någon annars göra det?

    Men varför måste det tvunget medföra några negativa konsekvenser för hennes fasta förhållande?

    Det finns ju faktiskt en chans att det även skulle kunna medföra positiva effekter.


    Ville bara säga tack, för att du flera ggr i den här tråden försökt nyansera en del av det jag menar när jag skrivit här. Jag skriver ju här för att höra bägge sidor av myntet. Hade jag inte haft något samvete hade jag ju legat med min kollega för längesen (om han hade velat, det vet jag ju inte). Men jag ville iaf säga, tack för det.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (KÖR!) skrev 2018-11-05 19:28:17 följande:

    Hur tänker du när du onanerar? Är det ens för en sekund intressant att tänka på din nuvarande man när du onnar?


    När jag ligger med min man (vilket jag gör mer än gärna) så tänker jag inte på min kollega. Jag ska erkänna att jag har försökt tänka att det var han när vi kyssts, för att känna hur det skulle kännas, men det blev bara jättekonstigt. Så när vi ligger tänker jag inte på kollegan.

    När jag onanerar tänker jag dock i allra högsta grad på kollegan.

    Min sexdrift senaste halvåret har ju ökat väldigt mycket. Jag skulle helst ha sex minst en gång om dagen. Det orkar dock inte min man. Men det går som sagt ingen nöd på honom här hemma...
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Eldningsförbud) skrev 2018-11-05 19:48:43 följande:

    Men det där nya, okända/outforskade och spännande finns inte riktigt kvar i den relationen du lever i, vilket i sig är fullt logiskt även om det blir lite vad man gör det till/ orkar göra det till. En klassiker som är lätt att hamna i. Fokus läggs på det som är kul, spännande och energigivande mm...det andra tröskar man på med av ren vana och rutin. Inte meningen att uppfattas som raljerande här och eller högtravande. Man gör massor av val i livet, de flesta är nog bra och rätt, andra mindre genomtänkta och klarsynta.


    Ja, självklart är det mer ?spännande? med kollegan. Jag är sjukt besviken på mig själv att jag inte kan låta bli att ha så mycket kontakt med kollegan när jag ändå har det bra hemma. Kanske just det att vi egentligen inte sagt nåt till varann gör att det ÄNNU mer spännande?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Eldningsförbud) skrev 2018-11-05 19:48:43 följande:

    Men det där nya, okända/outforskade och spännande finns inte riktigt kvar i den relationen du lever i, vilket i sig är fullt logiskt även om det blir lite vad man gör det till/ orkar göra det till. En klassiker som är lätt att hamna i. Fokus läggs på det som är kul, spännande och energigivande mm...det andra tröskar man på med av ren vana och rutin. Inte meningen att uppfattas som raljerande här och eller högtravande. Man gör massor av val i livet, de flesta är nog bra och rätt, andra mindre genomtänkta och klarsynta.


    Jag kommer dock aldrig kunna skylla på att det inte är genomtänkt om jag skulle göra något med kollegan. Att det bara hände kommer jag aldrig kunna säga. Jag har ju tänkt i över ett halvår och fått/får massa bra mothugg (och medhåll) här som gör att jag reflekterar konstant över vad jag egentligen håller på med. Väldigt tacksam för det. För när jag bara diskuterar med mig själv går det sådär...
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift