Som andra redan påpekat, du känner som du förtjänar. Gör man saker som går emot ens samvete så kommer man må därefter. Varför fortsätter du göra saker som får dig att må dåligt? Gillar du att skada dig själv (och andra) ?

Varför inte kalla saker för dess rätta namn Linus?
Varför alla dessa fina omskrivningar för att få det att låta vackrare?

Det du så fin kallar "uförska varandra" heter egentligen BEDRA OCH FÖRNEDRA DIN PARTNER OCH SVIKA DINA BARN.

Det du så fint kallar "diskret" heter MANIPULERA DIN PARTNER SÅ ATT HAN INTE VET VAD DU GÖR BAKOM HANS RYGG ELLER VET VEM DU EGENTLIGEN ÄR:

Men tanke på hur du anstränger dig hårt för att få det att låta finare än vad det är så verkar även du vara medvetetn om att de du propagerar för är riktigt jävla sunkgit, varför annars kalla det för finare namn?

Så varför råder TS att göra något som du själv tydligen tycker är fel?

Ja fast det är väl just det som är poängen här, ta ett beslut som HON är bekväm med. Är det bara HON som räknas i hennes förhållande? Är hennes man och barn är totalt ointressanta?

Är det det så du själv resonerar? Skit samma vad du utsätter andra för, bara du känner dig "bekväm" så?

Annars brukar man kalla ett resonemang där man enbart utgår ifrån sig själv och sina egna behov och totalt skiter i andra för egoistiskt eller narcissistiskt.

Hoppas? Är det ödet som styr vad du gör eller är det du?

Hoppas inget händer låter ju inte jättetryggt. Skulle du vilja leva med någon som "hoppas" inget händer? Eller skulle du hellre leva med någon som aktivt jobbar för att inget ska hända?

Håller iof med att kalla folk för luder inte är ok, men otrohet är väl lika idiotiskt och svinkatigt med lika stora konsekvenser idag som förr. Så den enda slutsatsen man kan dra är att det finns fler som beter sig som idioter idag än vad det fanns förr.

Eller hur, och så fortsätter du undra om du inte borde snacka med kollegan ändå

Fast det ena har inget med det andra att göra. Bara för att man är begåvad betyder liksom inte att man kan hantera känslor. Man kan vara hur intelligent som helst men totalt handikappad när det gäller känslor,

Varför ska det pratas öht om umgänge, DU avgör väl hur mycket du vill hänga med honom, det är väl inget demokratiskt beslut som måste klubbas igenom med omröstning?

Nu ljuger du för dig själv igen (börjar bli en vana det där). Den ENDA anledningen till att du öht vill ta det med honom är för att du är så himla sugen på att få det bekräftat att han är lika kåt på dig som du är på honom. Allt annat är bara rena påhitt och ursäkter för att försöka rättfärdiga för dig själv varför det är så nödvändigt att pratat med honom om vad du känner.

PS! Du kan lätt sticka hål på dina självlögner utan våran hjälp... allt du behöver göra är att fråga dig själv "är det här något min partner skulle vara ok med?" OBS! Din PARTNER inte du... frågan är alltså... vad din PARTNER  tycker om det du funderar på att göra inte vad DU tycker är rätt eller fel.

Vi kan prova det på tex frågan om att snacka kåthet och känslor med kollegan....vad tror du din partner skulle tycka om det? ...plopp!!!... där sprack den självlögnen... titta det funkar ju 

Förstår vad du menar, men det verkar vara olika "delar" av hjärnan som hanterar sånt. Enligt freuds teori heter det jaget, detet och överjaget.

lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/psykodynamiskt-perspektiv/personligheten/

Där detet är våra drifter (tex könsdrift), överjaget (den man borde vara), och jaget någonstans mellan dessa två. Brukar illustreras som en person (jaget) med en ängel på ena axeln (överjaget) och en djävul på andra axeln (detet)

I normala fall har vi inga problem med att balansera mellan dessa, men ibland vid tex en förälskelse så rubbas balansen och detet tar för stor plats. Det leder till en dissonans mellan den man vill vara och den man är (man kanske gör eller känner något man vet är fel) som i sin tur leder till skuldkänslor. Sen finns det andra som har problem med det hela livet.

Tyvärr är vi också utrustade med ett försvar mot skuldkänslor (försvarsmekanismer) som klickar igång när vi börjar må dåligt av våra skuldkänslor. Då sätter man igång och snackar bort saker för sig själv , skyller det på andra, ett förnekar saker för oss själva, etc... finns många olika sätt. Men allt har ett enda syftre, att få bort skuldkänslorna så vi ska må bättre.

sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

Så mao, om man är begåvad och smart så kommer man vara precis lika begåvad och smart på att hitta sätt att snacka bort saker för sig själv. Och TS har visat sig vara väldigt duktig på att rationalisera 

Är inget fan av strindberg så jag har tyvärr inte läst den. Men det finns nog många böcker och filmer kring temat, det är ju ett ganska klassiskt dilemma när någon slits mellan begär (vad det än må vara) och samvete