• Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Tis 6 nov 2018 17:25
    105257 visningar
    2871 svar
    Inlägg från Anonym (Villmenfårinte) Visa alla inlägg
    2871
    105257

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Anonym (man) skrev 2018-11-06 17:19:38 följande:

    Men varför ska du undvika han, är det inte bättre att säga att du vill inte vara otrogen och det kommer aldig bli nåt mellan oss så det är lika bra att vi slutar hålla på med fjantiga lekar för att bygga upp knullstämning. DET är ett ståldbad.

    Det du håller på med nu är en massa konstiga sätt att gå runt ett definitivt beslut. Du drar bara ut på det för att du egentligen vill ha både och.


    Ja. Det har du helt rätt i.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Tis 6 nov 2018 19:38
    mittilivet skrev 2018-11-06 19:26:30 följande:

    Du verkar ju ha känslor för maken, och har inget intresse av att bryta upp. Samvete verkar du vara utrustad med också, så i det läget är det bästa i min värld att avbryta det flirtande du håller på med på jobbet. Se till att hålla kontakten på en professionell nivå och undvik kontakt när det är möjligt. Och fråga inte vad han känner för dig, svarar han att han har känslor gör du det bara svårare för dig själv.

    Ger du efter och inleder nåt med kollegan är risken stor att du mår skit efteråt i bästa fall, eller att du finner dig singel och i vårdnadstvist i värsta. Räkna med att maken får reda på det förr eller senare.

    Jag har provat och det är inte så kul som det kanske verkar...


    Jag vet att du har rätt. Så less på mig själv att jag tänker så mycket på, och så jävla gärna vill, med den här mannen. Jag vet ju innerst inne att det kommer äta upp mig om jag gör nåt.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Tis 6 nov 2018 20:45
    Anonym (Man med egen erfarenhet) skrev 2018-11-06 20:09:07 följande:

    Om du "vet" att det kommer äta upp dig så är mitt tydliga råd att du omedelbart avbryter din lek och ditt flörtande med den andra mannen.

    Om du älskar din make och du vill dela ditt liv med honom så bör du ta ditt ansvar, för din egen skull och för alla inblandade, och avbryta absolut omgående och extremt tydligt,

    alltså om du "vet" att det kommer äta upp dig.

    Annars är det ganska givet att du gör ett medvetet val att riskera ditt äktenskap.

    Det har varit min åsikt hela tiden.

    Men det är första gången som jag märker att du inte är säker på att du känslomässigt skulle vara kapabel att hantera ett äventyr med den andra mannen.

    Därav följer mitt råd att omedelbart avbryta.

    Om man ens ska överväga att ha ett äventyr med en annan, och fortsätta som tidigare i sitt eget förhållande, måste man enligt min uppfattning vara absolut övertygad att man känslomässigt klarar av det utan några andra konsekvenser.

    Lycka till!


    Jag är rädd att det skulle äta upp mig i längden. Även om det nu känns som att jag skulle klara det. Men varför skulle jag annars tveka tänker jag?

    Tiden får utvisa hur det blir.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Tis 6 nov 2018 21:20
    Inga bekymmer skrev 2018-11-06 21:08:39 följande:

    Förmodligen är du inte helt känslomässigt stabil eller hur..? Som alla som vill vara otrogna men som ändå har ett samvete och som eg tycker det är fel, så försöker du väl intala dig själv att det inte är så farligt, att du bara vill prova, att en gång är ingen gång, att det man inte vet har man inte ont av osv, osv, osv.

    Du vet ju inte heller hur den andra mannen är i avseendet och hur väl hans fruga läser av att allt inte står rätt till.. Skulle hon få reda på det så är nog risken ganska stor att hon informerar din man om vad ni gjort..

    Lyssna på mittilivet och fundera över vad som är värt mest i det långa loppet.


    Känslomässigt stabil är jag ju uppenbarligen inte just nu. Exakt - jag tycker att det är fel att vara otrogen. Och nu sitter jag själv plötsligt och starkt överväger det. Precis det du skriver är ju det jag brottas med. Om jag kan leva med att vara otrogen eller ej, om jag tror att en gång räcker eller om det leder till mer och vad som händer då. Så stabil är det sista jag är just nu.

    Och nej jag vet ju inte hur hans fru är, eller hur han är hemma mot henne etc. Just nu hörs vi alldeles för mycket iaf, om jag ska kunna motstå och säga nej.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Tis 6 nov 2018 21:37
    jrockyracoon skrev 2018-11-06 21:24:14 följande:

    Poängen med att berätta för din man om dina känslor är att stoppa dig från att göra något du kommer att ångra. Det är rätt på flera sätt, t.ex. att det är riktigt att du vänder dig till honom när du har problem med relationen, för din lust för andra män är givetvis ett problem i er relation. Ett annat skäl som jag redan nämnt är att det mycket sannolikt tar bort spänningen från relationen med den här andra.

    Du resonerar enligt mig helt galet. Du tänker att du borde berätta för din man efter att du varit otrogen men inte innan. Hur går det ihop? Det är ju bättre att berätta innan eftersom då har ni ju bra chanser att hitta en lösning på det innan det går för långt. Efter en ev. otrohet kommer givetvis er relation bli väldigt skadad för flera år framåt. 

    Jag misstänker att dina ord i ovanstående inlägg kommer från den fega delen inom dig, som inte vill stå för dina handlingar och tankar och känslor, och framförallt för ditt ansvar gentemot den du har valt att bilda familj och samliv med. Jag förstår om du inte vill berätta, och att det är en väldigt jobbig sak - men det jag noterar här är att du ljuger för dig själv om orsaken till det, och det är inte ok. Så om du inte vill berätta, säg det, men erkänn då samtidigt att du vägrar för att du är för feg att stå för det du har gjort och/eller fortfarande har en önskan om att ha sex med den andra.

    En annan falsk sak som du framför är att det "bara" har hänt saker i ditt huvud. Du fattar väl att du har gått väldigt långt i otroheten genom att kära ner dig i en annan man? Vakna! Du har gått fram till klippkanten och står där med ena foten och dinglar och sedan säger du att det inte är någon panik för du har inte ramlat ner än. Du är på vippen att gå hela vägen i en otrohetsaffär, men vägrar se det, och vägrar ta ansvar för det. Du behöver skåda sanningen i ansiktet innan det är för sent!

    Visst är det bra att du har startat tråden och försöker reflektera, men du behöver även tillerkänna ansvar för vad du sysslar med, och släcka den där kåtheten för den andra mannen inom dig som hotar din framtida lycka med din man.

    Ge upp killen, och börja gå i parterapi med din man och jobba med era problem istället på ett mer konstruktivt sätt! (Ja, ni har ett problem om du har varit så attraherad av en annan man som du uppgett)


    Jag ser inte att min man eller vårt förhållande mår bättre av att jag berättar att jag är tänd på en annan. Jag ser noll vinning i att såra min man med det i det här läget. Det här är än så länge min känslomässiga härva att reda ut, så länge jag inte gjort eller sagt något. Men oavsett utgång så tror jag absolut att det kan vara klokt med parterapi om detta skadar relationen mellan min man och mig. Jag har dock ingen allmän ?lust för andra män? - utan det är enbart just denna man. Och jag måste ju själv reda ut, och ta ansvar för det. Det ska inte min man behöva. Mitt ansvar nu är främst om jag fixar att bryta kontakten med den här mannen, mer än absolut nödvändigt för jobbet. Jag inser mitt ansvar i att låta känslorna växa istället för att kväva dem.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Ons 7 nov 2018 06:31
    jrockyracoon skrev 2018-11-06 22:29:18 följande:

    För länge sedan när jag var på väg att bli kär i en tjej, berättade jag det för min fru. Det gjorde det betydligt lättare för mig att hålla känslorna borta. Senare gjorde min fru samma sak med en annan man som hon kände attraktion för. Ingen av oss har varit otrogna och vi har en väldigt ärliga mot varandra och har en öppen kommunikation mellan oss.

    Att vara ärlig med känslor är bra - och jag tror de flesta människor inser att det är naturligt att bli attraherad av andra. Säkert blir din man också det, och visst vore det väl bra om han berättade det om han såg en risk för att något annars skulle kunna inträffa?

    Jag undrar vilken del i dig det är som argumenterar för att inte berätta. Är det delen inom dig som fortfarande har ett hopp om att få till det med den andra? Eller är det ditt logiska jag, den del som fattar beslut utifrån fördelar och nackdelar?

    Jag tänker att du inte ska lita helt och fullt på ditt eget omdöme, utan tänka efter noga och för dig själv ifrågasätta alla beslut där den här attraktionen kan komma in och ställa till det i ditt beslutstänkande. 

    Ett ytterligare problem med att inte berätta och att du tar hand om dina självförvållande problem utan inblandning är också att du:

    1. Bygger upp en spänning/hemlighet

    2. Fortsätter möjliggöra för din fantasi och sinne att se otroheten som en möjlighet.

    Men visst, om du inte vill berätta - låt detta bli en sista nödlösning, när inget annat fungerar. Men då tycker jag att du har ett extra ansvar för att agera, och släcka ut honom ur ditt känsloliv och kasta ut honom från dina tankar! Och då tycker jag att du ska börja agera nu.

    Det är väl inga otrogna som har sex med "alla män". Det jag menar är att eftersom du blivit så attraherad av den här personen finns det många frågor att få svar på senare som berör din och din mans relation, t.ex.

    * Vad i er kommunikation har brustit i och med att du gått så långt och närmat dig den här mannen i dina tankar och i ditt hjärta?

    * Vilka brister i er relation har gjort att du vänt dig till en annan, och vad är det du fått ut av den andre som du inte tyckt dig kunna få i din relation?

    * Vill du fortsätta i er relation, eller behöver du avsluta och söka efter någon annan partner?

    * Hur ska ni utveckla er relation så den blir så fulländig och kärleksfull att en liknande stark attraktion inte blir till ett hot för den igen?

    Om du hade haft full fokus på din man och din relation - hade du kanske inte ens slängt en blick åt den andre mannen. Efter att du försökt att akut lösa situationen du nu är i, behöver du fundera på varför den uppstod. 


    Klokt skrivet. Tack.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Ons 7 nov 2018 06:36
    Anonym (Kär) skrev 2018-11-06 22:38:33 följande:

    Njaaaa.

    Jag uttryckte mig dumt. Vi höll på i ett år ja, men inte med att kyssas med mera.

    Han börja på mitt jobb i augusti. I oktober började han på min avdelning och det var då vi började prata. Inget mer.

    På julfesten började vi flörta och jag kände ?jag MÅSTE ligga med honom!!!!!?

    Efter det flörtade vi i några månader ganska så oskyldigt.

    På en after work i maj så kysstes vi och jag hde chansen att ta hem honom eftersom min sambo var på jobbresa. Jag gjorde inte det.

    I juli hade vi fest med jobb och vi kyssts för andra gången. Igen kunde jag ta hem honom men gjorde inte det.

    Sedan gick jag på semester och vi sågs ej.

    I september var jag tillbaks på jobb och vi kysstes då på jobb. Direkt sa vi att vi saknat varann och tänkt på varann varje dag under semestern men försökt att ?stänga av det? båda två.

    Vi sa rakt ut ?jag vill vara med dig! Jag lämnar allt?

    Vi började ses även utanför jobb och kyssas i bilen och prata om hur vi skulle lösa allt.

    Jag gjorde slut med min sambo i slutet av september och han med sin i slutet av november.

    Vi hde inte sex och rörde inte varandra så.

    Långa telefonsamtal och stulna kyssar. Så i ett år höll vi på men vi var inte fysiskt otrogna i ett år.

    Jag står för att det var dumt och även att det var otrohet att flörta med en annan. Jag skulle hejdat mig.

    Men jag hade en sådan sjuk dragning till honom att jag inte kunde stå emot! Det gick inte. Det var elektriskt. Jag var som hypnotiserad av honom.

    Jag älskar honom och jag ?rättfärdigar? på något vis vår otrohet med det. Att det var ?äkta kärlek?.

    Men det jag hade innan honom var också bra. Det hade varit mycket enklare. Om jag bara stått emot och aldrig blivit kär i en annan. Jag skulle stått emot.

    Jag hatar mig själv för det jag gjort men jag tänkte riktigt jävla korkat. Jag var kär, kunde inte se klart.

    Snälla ts tänk dig för!!

    Om du är otrogen kommer din egen syn på dih själv att ändras drastiskt!!!

    Jag har alltid sett mig själv som en ärlig och rak person, en person med mycket empati. En smart människa faktiskt!

    Men tydligen är jag inte det. Jag är lögnaktig och falsk.

    Snälla gör inte något om du älskar din man!

    Älskar du inte honom så lämna honom så kan du vara med vem du vill sen.


    Tack för att du skriver hur det varit för dig. Jag behöver höra det. Just nu känns det fysiskt omöjligt att säga nej om han skulle försöka kyssa mig. Men det är klart att det går. På nåt sätt.
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Ons 7 nov 2018 06:39
    Anonym (FYI) skrev 2018-11-06 22:48:27 följande:

    Är det verkligen sant ?

    Skulle du dagen efter, eller kanske timmarna efter du legat med kollegan, kunna komma hem till din man och barn, se dom i ögonen, och ha den lögnen och sveket på ditt samvete. Det varje gång ni haft era  träffar. För det kommer inte att bli bara en gång för att få det ur systemet.

    Förresten. Hur gick det på AW (#265) som företaget bjudit er på där ni kanske skulle vara ensamma som förra gången ? Eller har den inte varit än ?


    Den har inte varit än (den är i slutet på nov, precis som firmafesten också).
  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Ons 7 nov 2018 17:20

    Vi sågs vid kaffemaskinen imorse (av en slump) och satte oss och tog en kaffe i typ en kvart. Sen kort på skype med en jobbgrej (enbart). Sedan har vi varken hörts eller setts mer idag (bara sagt hej när vi gått förbi varann) trots att båda varit på plats hela dagen och inne på skype. Liiite bra iaf. Jaja, jag vet, myrsteg. Men iaf nåt. Igår kväll hördes vi på insta, idag ska jag låta bli. Kan vara att han känner samma - att vi igår bokade upp en konfa-rum och låtsades ha möte bara för att få sitta och snacka kändes verkligen på gränsen.

  • Anonym (Villm­enfåri­nte) Trådstartaren
    Ons 7 nov 2018 17:28
    +1

    Eftersom det är jag som är TS så kan jag svara att jag uppfattar inte Anonym (Man med egen erfarenhet) som att han UPPMANAR mig till att ta steget till otrohet. Men ger fler sidor att se det ifrån, beroende på vilken person jag är. Jag tolkar honom som att allt inte alltid är svart eller vitt, utifrån vissa givna situationer/personer - men att otrohet generellt är att avråda ifrån.

    Det har funnits andra i tråden som sagt KÖR! Det tycker jag är än mer uppmuntran. Och ja - såklart jag VILL höra att ?du kan äta kakan och ha den kvar!?. Såklart! Jag VILL ju liggamed den här mannen. Galet mycket. Men jag BEHÖVER höra de som säger att jag måste stoppa detta.

Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
Logga in
Bli medlem