Missfall efter hjärtslag

LFF

Äldre 1 Nov 08:09
58 svar

Citera Återställ Anmäl

Missfall efter hjärtslag

Fundersammast skrev 2018-10-31 21:42:02 följande:
Förra veckan började jag få ljusrosa/ljusbruna flytningar. Det håller fortfarande i sig. Inte hela tiden men ungefär 3 gånger om dagen, men bara när jag torkat mig.

I måndags var jag på VUL och fick se ett hjärta slå, tillbakaflyttad 4 dagar. Är idag i vecka 7+5. Gyn kunde inte se vad flytningarna beror på.

Mina symtom började bli svagare redan före ultraljudet och idag har jag bara lite ömma bröst och känner avsmak för viss mat, inte regelrätt illamående dock. Idag har jag haft huggande smärta i livmodern dessutom.

Jag har två missfall innan denna graviditet och är så fruktansvärt orolig. Börjat isolera mig och tänka på abort för att slippa oron, och till och med självmordstankar har börjat komma. Snälla, ge mig stöttning..

Missfärgade flytningar kan bero på sköra slemhinnor.

Jag förstår oron helt och fullt. Hade själv en enorm oro vid tredje plusset även fast jag inte hade några missfärgade flytningar etc. Hade två missfall i bagaget sen tidigare.

Har du ett nytt vul inbokat för att kunna göra en uppföljning? Om inte, försök boka in ett för att minska din oro eller få ett eventuellt missfall bekräftat. "Fördelen" med att få tre missfall är ju att vården tar både ens oro mer på allvar och att man får genomgå en missfallsutredning för att se om det "bara" är otur eller beror på något annat.

Har missfallen legat tätt kan du ha ett för aktivt immunförsvar tex. Tyvärr tar sällan vården i Sverige det på allvar men det finns många i forumet "Svårt att få barn" som gjort utredningar utomlands och fått hjälp mot aktivt immunförsvar och därefter fått levande barn.

Kramar om och önskar dig lycka till!
LFF

Äldre 1 Nov 09:44

#10

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-01 09:39:24 följande:
Jag ska ringa idag och boka nytt VUL. Min gyn är jättebra och tyckte att vi skulle komma om två veckor igen för en uppföljning, så jag känner att de tar min oro på allvar.

Första missfallet januari 2017 i vecka 5. Andra missfallet i maj 2018 i vecka 8. Första missfallet började med rött blod direkt och andra en rosa flytning som övergick i rött blod inom en dag.

Tack!
Det som har hjälpt mig, både genom missfallen och genom den graviditet som sen gick vägen, var att prata, prata, prata och prata lite till! Prata om missfallen, om hur ont det gjorde. Prata om sorgen av de barn som inte kom. Prata om oron för att det ska gå åt skogen även denna gång. Samtidigt, prata om det som känns bra, om symtom som är kvar, nya symtom som kommer, spänningar i livmodern (som både kan kännas positivt och negativt). Kom ihåg att även involvera pappan i det hela. Han kan också vara extremt orolig över att det går åt skogen även denna gång.

Vill du ha någon att prata med men inte på forumet så är det bara att messa! Jag har varit där! Det är ett helsike! I vårt fall var det "tredje gången gillt" och nästa vecka fyller de 5 år.
LFF

Äldre 1 Nov 09:46

#11

Citera Återställ Anmäl

Så här såg mina troll ut första gången jag såg dem. Trodde jag var i 7+5, blev flyttad till 7+2.
LFF

Äldre 1 Nov 11:10

#16

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-01 11:01:43 följande:
Tack fina du och skönt att höra att det kan gå vägen.

Jag försöker prata men märker att omgivningen tröttnar och tycker att jag ältar.

Pappan försöker vara så mycket stöd som är möjligt för som du säger, även han är orolig.

Jag sörjer inte de förlorade fostren särskilt mycket faktiskt. Jag sörjer den uteblivna glädjen över att vara gravid. Jag kan inte känna lycka för oron tar helt över. Jag kastas mellan hopp och tankar på att det kommer gå åt helvete igen, varför skulle det gå den här gången.
Det är därför det är så bra med forum Det finns alltid någon som är villig att lyssna när man behöver dra oron en gång till.

Ja, i mångt och mycket var det just sorgen över att inte våga vara glad. Folk säger hela tiden "Du väntar barn, inte missfall" men när man har fått två stycken graviditeter som gått åt skogen är det jävligt svårt att inte "vänta missfall" ytterligare en gång även om oron inte gör saker och ting ett skit bättre.

För oss var milstolpe 1 att se så det låg något där alls. Milstolpe 2 var att de fortfarande levde på KUB-ul (missfall 2 upptäcktes på KUB-ul). Milstolpe 3 var att de fick ok-stämpel på RUL. Först därefter började jag kunna känna lite glädje över graviditeten och då hade halva gått (eller mer än halva om man lyssnade på alla som sa "Tvillingar kommer alltid för tidigt"). Fördelen med att ha en sk riskgraviditet var att vi även fick ultraljud i v28, 32 och 36, speciellt som jag knappt kände några sparkar och rörelser alls då de låg mot varandra och jag hade en moderkaka i framväggen och en i bakre väggen.

Men, för att vara lite klyschig (även om jag vet hur svårt det är) så försök att inte tänka "varför ska det funka den här gången" utan försök att glädjas för varje litet tecken på att liten lever. Det jag sörjer mest är just att jag inte kunde börja tro på att det skulle gå vägen förrän efter RUL. Så lång tid "bortslösad" med att försöka att inte känna något alls för att skydda mig själv om det gick åt skogen! Försök att inte göra om mitt misstag!
LFF

Äldre 1 Nov 15:43

#18

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-01 15:35:05 följande:
Efter en orgasm (inte penetrerande) för en stund sen så har jag lättare mensvärk och mycket gulbruna slemmiga flytningar.. orolig igen.

Slappna av. Orgasmer kan ge "träningsvärk" i livmodern, typ som mensvärk. Och är det sköra slemhinnor så kan det vara att det ligger gamla blodrester där inne som nu kommer ut med det färska slidsekretet.
LFF

Äldre 1 Nov 16:00

#20

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-01 15:53:08 följande:
Tack! Vet du, du har lyckats lugna mig mer än någon annan flera gånger nu.
Vad skönt! Som sagt, det hjälper att "prata" med andra som varit där och vet om hur oron kan ställa till det. Hjärnspöken är jobbiga.
LFF

Äldre 1 Nov 19:02

#22

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-01 17:50:20 följande:
Nu kommer det rött blod så nu är det nog kört med tanke på att symtomen är borta.

Vad ledsen jag blir. Du vet vart jag finns om du behöver älta.
LFF

Äldre 3 Nov 06:12

#24

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-02 21:29:34 följande:
Den här märkliga graviditeten verkar fortsätta och jag tänker att jag uppdaterar tråden åtminstone fram till nästa VUL.

Efter den röda, slemmiga blödningen igår (som enbart kom på toalettpappret så här till och med de färgade flytningarna upphört. Vårtgårdarna har mörknat lite och illamåendet något starkare.

Heja pyret! Då kanske det var en "rensning" av slemhinnorna ändå efter orgasmen. Heja heja!
LFF

Äldre 6 Nov 08:05

#28

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-06 01:22:45 följande:
Gravidsymtomen är fortfarande svaga, inget illamående men fortfarande avsmak för mat och tycker att sambon luktar SÅ illa!

De färgade flytningarna kommer allt mer sällan, men idag, nu på kvällen, fick jag en mörkt brun flytning. Efter det har det övergått till vanliga, genomskinliga/vita flytningar igen.

Försöker hålla mig borta från att googla. Misslyckades dock nu på kvällen så nu är jag övertygad om att nästa ultraljud kommer visa på MA..
Google är din fiende i detta läge (och jag vet precis hur svårt det är att inte googla allting).

Jag har, inte under någon av mina tre graviditetsförsök, mått direkt illa på morgonen men däremot så har luktsinnet ballat ur fullständigt! Blivit så förbenat doftkänslig så det är värdelöst! Det var att doftkänsligheten försvann inför missfall två som gjorde att jag misstänkte att det gått åt skogen även den gången (vilket bekräftades på KUB-ul). På försök 3, när det gick vägen, så försvann aldrig den där doftkänsligheten.

Så ska jag ge dig något pepp så är det: Det är BRA att sambon luktar illa! Så länge han gör det så ligger pyret där och gror.

Heja Pyret! Heja Dig!
LFF

Äldre 6 Nov 08:46

#32

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-06 08:37:11 följande:
Haha ja jag "njuter" av att sambon stinker. Inte lika kul att jag tycker 4åringen luktar illa också. Så hade jag min första graviditet, den som gick vägen. Upplevde varken illamående eller luktkänslighet med missfallen. Dessutom har jag gått längre nu än med något av missfallen. Vecka 8+4 idag.

Tack för hejarop!
Se där ja! Positivt tänkande! *woop woop*
LFF

Äldre 16 Nov 07:35

#40

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-15 21:08:27 följande:
Jag har, peppar peppar, inte haft fler blodblandade flytningar sen senaste uppdateringen. Ultraljud om 1.5 vecka.
Heja heja! Åh vad tiden går sakta ibland! <3
LFF

Äldre 22 Nov 11:52

#44

Citera Återställ Anmäl

Hej hopp! Hur går det? Är det i början på nästa vecka du ska på ny koll? Har det blivit några mer konstiga blödningar? Är symtomen kvar?
LFF

Äldre 22 Nov 15:35

#46

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-22 14:21:44 följande:
Hej!

På måndag är det ultraljud. Räknar ner timmarna typ, är livrädd och förväntansfull samtidigt.

Inga mer blödningar men flytningarna är gula och/eller gröna. Luktar inget så det är säkert ingen fara men ändå något jag vill ta upp med gyn.

Symtomen är typ helt borta. Det enda som är kvar är avsmak för vissa saker.
När på måndag? Så jag vet när jag ska hålla tummarna lite extra!
LFF

Äldre 26 Nov 10:22

#48

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-11-26 10:10:05 följande:
Hjärtat slog och bebis rörde sig hela tiden. Rätt storlek för veckan. Förstår ingenting!!

Heja pyret!

Se där! Pratade ni något om alla småblödningar och konstiga flytningar? Hur långt gången är du nu? Sa de då något om en eventuell orsak?
LFF

Äldre 10 Dec 08:04

#51

Citera Återställ Anmäl

Fundersammast skrev 2018-12-08 16:27:15 följande:
Och nu har oron kommit tillbaka med full kraft. Är idag i vecka 14, 13+1, och jag känner i te livmoderkanten. Inte ens på morgonen när jag är kissnödig. Det är ju min andra graviditet och jag kommer inte ihåg när jag kände med första. Men jag är fruktansvärt orolig..

Lugn bara lugn! Andas! Jag vet att det är lättare sagt än gjort men försök att inte tänka så mycket! Kom ihåg vad läkaren sa senast! Allt såg bra ut och att det inte är någon fara!

*kramar om*

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Missfall efter hjärtslag

Missfall efter hjärtslag

INNEHÅLL