Hej alla! Jag har en 6 månaders bebis en 19 månaders. Nu har jag plussat på stickan, och är så osäker på vad vi ska göra, wow klarar man tre barn under 2,5 behöver tips, trix, råd och stöd! hinner man ge kärlek till alla barn?
Hej!
Jag har fått tre barn på tre år. Yngsta är nu fem månader. Man hinner absolut ge alla barn kärlek och uppmärksamhet - däremot är det det enda vi hinner med (förutom allt annat som hör vardagen till med arbete och annat) och inte mig emot. Vi planerar fjärde.
Lycka till!
Hej!
Jag har fått tre barn på tre år. Yngsta är nu fem månader. Man hinner absolut ge alla barn kärlek och uppmärksamhet - däremot är det det enda vi hinner med (förutom allt annat som hör vardagen till med arbete och annat) och inte mig emot. Vi planerar fjärde.
Lycka till!
Hej!
Jag har fått tre barn på tre år. Yngsta är nu fem månader. Man hinner absolut ge alla barn kärlek och uppmärksamhet - däremot är det det enda vi hinner med (förutom allt annat som hör vardagen till med arbete och annat) och inte mig emot. Vi planerar fjärde.
Lycka till!
Först och främst, grattis till dina fina barn och ett tredje plus! I denna situationen tycker jag inte det är barnen du ska tänka på främst. Barn anpassar sig till det mesta och i deras fall kommer en värld utan syskon aldrig ha funnits ändå, så dom kommer känna sig älskade och uppskattade precis som de hade gjort i en familj med ett barn eller tio barn :) frågan är mer hur ni som föräldrar har det? Kommer ni orka? Är ni friska själva? Hur ser hemsituationen ut? Delar ni på arbetet med barnen? Har ni råd att båda vara hemma en period när trean kommit? Har ni familj i närheten som kan hjälpa? Har ni bra bil (sorgligt praktiskt tänk, men många bilar är för små för tre bilbarnstolar vilket vi själva upptäckte)? Vad VILL och KÄNNER du? Det är din kropp som ska orka med en tredje graviditet och förlossning. Om det största bekymret ni tänker på är om ni ska ha tid och kärlek till alla barn så tror jag ni kan vara lugna! :) har själv barn tätt och jag tror inte de hade kunnat vara lyckligare barn! Syskonen har alltid varandra och leker med varandra (och bråkar ibland hehe) och utvecklas ihop och har sin egen lilla fantastiska syskon-värld. Enligt min uppfattning är de mer sociala och mindre rädda för nya människor och andra barn och har inga problem med att dela med sig eller kompromissa som många ensambarn jag träffat. De har inga minnen av att någonsin varit utan varandra så svartsjuka har aldrig funnits. Det har mest varit slitigt för oss föräldrar i ?bebisträsket? som vi kallar det. Amning, flaskor, vaknätter, en tar inte napp, en sover inte utan napp, en är förstoppad, en är lös i magen osv haha. Det har blivit mycket genvägar och mutor och vi har fått släppa allt som hette rutiner stundtals, vi sov allihop i en enda stor säng och ibland fick en förälder sova i ett annat rum om en bebis var gnällig osv :) så jag minns perioden som slitsam men också full av kärlek. Ibland fick man prioritera ner sig själv till samma nivå som en amöbas för att dagen skulle gå ihop. Så det beror ju också på hur stor uthållighet/känslighet man har för att ?göra våld? på själv. Idag är de är något äldre och när jag ser deras relation idag och den familjesammanhållningen vi har hade jag ALDRIG velat göra det annorlunda. Men jag ser heller absolut ingen skam i att välja att inte behålla ett barn om man som förälder inte tror man orkar. Ta en rejäl funderare ihop med din partner, och lycka till!