Anonym (Hm..) skrev 2018-11-11 21:57:37 följande:
Ja det gör det jag tycker synd om din man och tror knappast att han mår bra över den hela.
Jag tror du missade poängen i mitt inlägg. Låt mig säga ett exempel. Föreställ dig att du älskar en man. Du vet att du är vacker , du är attraktiv, många skulle vilja ha dig. Han bekräftar det också. Men samtidigt säger han att han vill inte ligga med dig för han tänder inte på dig.
Är det inte sorgligt någonstans ? Att den som du älskar vill inte ha dig. Och om du är vacker gör saken inte bättre. Tvärtom. Att många tänder på dig men inte just han, den allra viktigaste , HAN, han gör det inte.
För jag tycker att i den här fallet skulle du bara längta efter att få veta vad är fel på dig. Han ska bara sätta fingret på det så ändrar du på det efter hans smak. Skulle han säga att han tänder inte på dig för du är tjock skulle du banta; eller skulle han säga att han tycker inte om blond hår skulle du boka tid hos frissan med en gång.
Men om han säger att du är så vacker och attraktiv, det är bara att han vill ligga med henne och inte med dig hur skulle det kännas då ?
Jag själv skulle bli sååå ledsen. Jag lider verkligen med honom.
Det gör saken inte bättre att du vill inte anstränga dig för ert förhållande. Det finns annan sätt man kan ta sig till. . Om man vill.
Det är inte synd om min man. Han är vuxen och fattar egna beslut. Han är fri och har alla valmöjligheter i sitt liv. Är inte det bara positivt?
Den man älskar äger man inte. Det är vi båda överens om.
Och det är inte så att jag inte vill ha honom. Jag vill leva mitt liv tillsammans med honom. Det vet han också.
Vi resonerar så som att man kan behöva människor på olika sätt. I vissa människor hittar vi trygghet och emotionellt stöd. I vissa människor hittar vi glädje. I andra hittar vi spänning och äventyr (det är inte i samma människor som vi hittar grundtrygghet), med andra kan vi vidga våra vyer och lära oss något. Det finns ingen förnedring i att inte vara allt för någon annan men att vara den viktigaste människan i någon annans liv. Min man är viktig på många olika sätt och jag för honom dito. Det räcker för oss men det är svårt för andra att förstå för det hade inte varit tillräckligt för dem.
Att vara den viktigaste människan, grunden, för varandra är att vara det allra viktigaste. Är man inte nöjd med det så bör man fundera på om man har orealistiska förväntningar.
Du skriver att du skulle bli ledsen. Och det får dig att tro att andra fungerar likadant som du. Det är en oförmåga att se saken ur ett annat perspektiv och acceptera människors olikheter.
Jag anstränger mig för vårt förhållande varje dag. Vi är inte ledsna.
Fundera på varför dina tankar väcker tankar på sorg hos dig. Varför tror du att du skulle bli ledsen? Om det saknas passion, varför tror du att det skulle vara fel på dig som människa?
Och att ändra på sig genom att banta och gå till frissan, som du beskriver, är inte konstruktivt och ändrar inte kärleken mellan två människor. Det är bara självutplånande.
