Hej!
Igår när jag och min kille tjafsade visade han ett aggressivt beteende för första gången... Han började slå i väggar och vid ett tillfälle tog han tag i mina armar hårt, var nästan som han fick en blackout.. Jag är lite chockad men mina känslor är inte förändrade... Är bara orolig över att detta ska övergå till något värre.. Vi har inte varit tillsammans länge.... Vad hade du gjort i min situation?
Jag tror vad du själv innerst inne vet vad du ska göra om det blir våldsamt.
Han lär fortsätta med detta och du kan få blåmärken i din kropp om han håller för hårt.Detta hände mig.Dags att gå vidare,det blir inte bättre.Tråkigt bara att du fick känslor för honom,men du överlever och har det bättre ensam Ellen nån som visar dig mera respekt .
Jag tror vad du själv innerst inne vet vad du ska göra om det blir våldsamt.
Han lär fortsätta med detta och du kan få blåmärken i din kropp om han håller för hårt.Detta hände mig.Dags att gå vidare,det blir inte bättre.Tråkigt bara att du fick känslor för honom,men du överlever och har det bättre ensam Ellen nån som visar dig mera respekt .
Hej!
Du. Et vad du måste göra som någon skrev.
Och du ska göra det nu. Inte när det har hänt igen. Det kanske var en engångsföretelse visst. Men räddlan och osäkerheten kommer komma varje gång han blir arg eller irriterad.
Och det är sällan det bara händer en gång.
Så ta tag i detta nu och kän dig stark o stolt att du klarar det här. Styrkekram!!
Det du ska göra är att lägga benen på ryggen. Vad du känner för honom är helt irrelevant.
Att detta hände redan tidigt i förhållandet förstärker problemet. Kvinnomisshandel börjar sällan med en rejäl omgång stryk, utan smyger sig sakta på. Sakta flyttas gränsen framåt utan att du märker det, och en dag lever du som ännu en kuvad, rädd och misshandlad kvinna.
"Hemligheten" bakom att inte hamna i en sådan situation är att väldigt tidigt känna igen tecknen, och att då omedelbart lämna förhållandet. I ditt fall är du just nu i det läget, och du MÅSTE lämna honom. Inga samtal om att "om det händer igen....". Utan NU.
Tanken att detta kanske bara var en engångshändelse får mig att vilja stanna... hur vet man om det kommer hända igen?
Du VET vad som behöver göras. Andra här på FL har sagt det till dig. Men du KOMMER INTE göra det. Du kommer (du gör det redan i inlägg #3) bagatellisera det "för det var ju bara en engångsgrej". Sen kommer du hitta på nya ursäkter för att lura dig själv och din omgivningen när (inte om) detta eskalerar. Du börjar fjärma dig från din omgivning och dölja dina blåmärken och hela tiden det pågår kommer du skydda honom för "det var egentligen jag som provocerade honom". Har du "tur" kommer du försvinna in i mörkertalet av misshandlade kvinnor som aldrig rapporterar det. Har du otur kommer Leif G.W. Persson ta upp mordet på dig i TV4-nyheterna, för det är där det riskerar att sluta.
Om du inte redan fattat det så är du i en farlig relation. Att börja slå i väggar och få en "blackout" är inte ett normalt beteende. Det är LÅÅÅÅNGT bortom vanlig ilska och frustration. Och det KOMMER fortsätta. Det KOMMER att eskalera och han KOMMER att misshandla dig - ofta.
Allt detta VET du men du VILL inte ta till dig det. Och du kommer troligen INTE lyssna på råden här på FL eftersom dina "känslor är oförändrade".
MEN, tänk så här. Tänk om din mor/dotter/syster/väninna berättade samma sak. Skulle du då ge rådet att "vänta och se. Det kanske bara var en engångshändelse"?