• Äldre 24 Nov 19:48
    3776 visningar
    62 svar
    62
    3776

    Startat ivf i Umeå november 2018

    Hallå världen..

    Efter många års kämpande så fick jag och min sambo en liten cell inuti magen, förhoppningsvis så delar den som den ska och en liten kommer ur om nio veckor.

    Det är det vi hoppas på, dock är vi väldigt medvetna att det kan resultera i ingenting så förhoppningarna är inte så höga.

    Däremot skulle jag vilja komma i kontakt som just nu får igenom samma sak.

    Kanske vi kan jämföra symtom eller spy lite galla, som dessa vaginala tabletter som man ska ta 3 gånger per dag.

    Tacksam för svar.

    Har inte berättat för familjen än utan vi håller det hemligt.

    Skulle vara roligt med lite sällskap.

  • Svar på tråden Startat ivf i Umeå november 2018
  • Äldre 1 Dec 04:56
    #2

    Men så roligt..

    Jag hoppas allt går vägen för er..

    Själv har jag blivit dunderfökyld.

    Jag hoppas det inte påverkar negativt.

    Annars är det tyvärr inga andra symtom.

  • Äldre 2 Dec 23:18
    #4

    Vi har testdag den 12 december...

    Har legat hela helgen nu, med lätt illamående 21.00 på pricken alla tre dagar.

    Har nu extrem mensvärk, skulle ha haft mens med start imorgon.. så man blir lite nojig.

    Men försöker ta det lungt.. ändå två försök kvar...

    Hoppas du känner dig bättre i förkylningen och inte åkte på samma som jag.

    Löst att det är vanligt att bli förkyld då man mixtrar med hormoner.. men har ingen riktig källa för det.

  • Äldre 6 Dec 08:22
    #9

    Det var blandat med sprutorna..

    Sambon fick vara med så han ge några och jag tog när han inte hade möjlighet.

    Den med den tjockare nålen var svårare att ta, men som du beskriver så var motivationen stor ????

    Jag fick ut 14 ägg av dessa blev bara 5 befruktade. Många saknade skäl eller inte var mogna.

    Dessvärre gick ingen av dem att frysa.. så pyret i magen hoppas vi stannar kvar i 9 månader.. men som sagt. Försöker ta det lungt, 2 försök kvar.

    Det är er tur nu #eukalyptus jag håller tummarna att det ska gå vägen.. ska tänka på dig extra mycket på tisdag.

    Överstimulering #sevenSeas?

    Kanske därför du är så trött. Men visst såg de någon liten en?

    Jag tror det kommer få bra för er båda! Det liksom känns som det..

    Jag håller tummarna!!

    För mig är det tyvärr inga symton än, förkylningen har fortfarande inte lämnat kroppen.

    Men det är bara att vänta och se.. dagarna går så sakta tycker jag..

    Gillar inte dessa vaggissar, blir även orolig att jag gör fel..

    Fick dock veta av en vän som gjort IVF att man kanske inte helt enkelt blir av med dessa fram till ganska långt in på graviditeten...

    Hoppas vi kan hålla kontakten!!

    Mvh #RobinSparkles

  • Äldre 6 Dec 08:24
    #10
    Eukalyptus skrev 2018-12-04 19:21:33 följande:

    Hej, vad kul att hitta er.

    Jag och min sambo (29 &30 år) är inne på vårt andra försök på IVF kliniken i Umeå. Har testdag den 11 December.

    Är också jäkligt less på dessa Lutinus. (Måste vara en man som utformat detta jävulskap till slidpiller)

    Behandlingen tycker jag har gått bra förutom att jag börjar tycka det är skjukt obehagligt att ta sprutorna. Hur gör ni? Tar ni dem själva eller låter ni er sambo ta dem?

    Första försöket fick vi ut 8 ägg varav 3 blev befruktade. Ett sattes in och de andra 2 klarade sig tyvärr inte för att frysas. Fick mens som vanligt så det gick tyvärr inte vägen.

    Blev sjukt knäckt och tappade hoppet helt.

    Nu har 2 månader gått sen dess och vi är inne på andra försöket.

    Behandlingen har gått bra. Det blev mikroinjektion denna gång istället och 2 ägg kunde frysas ner vilket vi är så glada och tacksamma för.

    Idag är det 7 dagar innan testdag, (idag ska ja ha mens enlig min cykel). Är också sjukt nojig och vet inte om molningarna i magen är från behandlingen eller mensen som är påväg :/

    Önskar er all lycka


    Vad är mikroinjektion?
  • Äldre 13 Dec 22:12
    #20
    SevenSeas skrev 2018-12-12 21:53:01 följande:

    Hur har det gått för Er Eukalyptus och RobinSparkles?

    Hur är det med dig Pomona?


    Halloj...

    Testdagen var ju den 12....

    Men jag kunde inte hålla mig och tog testet redan i måndags.. till vår stora glädje så visade det positivt..

    Ringde Livio och de gratulera på tisdagen, hade 3 vaggisar kvar..

    De har jag fortfarande kvar... nämligen så att jag började blöda.

    Så nu lever vi på hoppet...

    Jag har inte blött lika mycket som min tidigare missfall.

    Jag hoppas att alla er får positiva streck..

    Och att det går bara fint för er.

    Kram
  • Äldre 18 Dec 22:45
    #26

    Nu närmar det sig @pamona, håller tummarna!!

    Jo, blödningen är lite men inte borta.

    Har fått ta blodprov idag och på fredag nästa så får jag veta om jag har något i mig.

    Symtomen har avtagit litegrann, men runt 22.00 börja jag må lite illa.

    Däremot så kan jag inte riktigt lita på kroppen då jag ifjol i samband med missfallet upptäckte prolaktin förhöjning.

    Vilket kan ge samma symtom..

    Kände mig gravid nästan 5 hela månader efter missfall.

    Så det är bara vänta...

  • Äldre 24 Dec 16:27
    #27

    Hejsan.

    Nu har det varit ganska tyst i tråden.

    Jag hoppas det går bra för alla och önskar er en riktig God Jul och Gott Nytt År!!

  • Äldre 11 Jan 14:52
    #30
    Pomona skrev 2019-01-04 21:30:34 följande:

    Hej alla!

    Gott Nytt År! Hur går det för er? Jag håller tummarna på att det har gått bra för er alla under julen. Här är status samma - inga symptom typ men inga blödningar. Så nu börjar man ju bli nojig på att man fått missfall nästan... svårt att njuta av allt, när man vet hur mycket fel det kan gå och hur lång tid det har tagit för att få det där lilla plusset på stickan....


    Jag förstår exakt vad du menar.

    Nu visar telefonen 10 veckor. Har lätt illamående och lite svullna bröst. Vågar inte tro något förrän vi har fått komma på ultraljud och 12 veckor passerat.

    Vet att man ska försöka tänka positivt, men det är svårt när rädslan är där.

    Så jag förstår exakt din känsla.

    Däremot finns det graviditeter helt utan symtom.

    En av mina bästa kompisar hade en sådan.

    Håller tummarna för dig och alla här.

    Kram
  • Äldre 14 Jan 02:41
    #32
    Pomona skrev 2019-01-13 23:16:11 följande:

    Hmmm.... det kan hända mycket på några dagar. Exakt på BIM (8+2, i vecka 9 nu) började jag blöda. Ingen värk i början, men fick sedan ont i livmodern och i äggstockarna. Testade i lördags med graviditetstest, men det visar fortfarande positivt. Vi tror dock att jag har fått missfall, så imorgon har vi tid på Livio för kontroll. Skulle ha varit i vecka 10 då, men som sagt - vi tror den här resan är körd för oss. Blöder fortfarande, så det är ju ingen vanlig mens det här.... Värken och blödningen verkar ju aldrig sluta...

    Så nu blir det att komma över det här och ställa in sig på IVF 3 för oss.... Känns så jobbigt just nu....


    Allt kan ändras från dag till dag. Hoppas verkligen att det bara är en blödning.

    Jag håller verkligen tummarna att det visar sig att ni har en liten knodd därinne.

    Kram
  • Äldre 15 Jan 16:18
    #34

    Jag beklagar @panoma.

    Förstår att det känns drygt, men tredje gången gillt, brukar man ju säga.

    Jag håller tummarna för dig.

    Kram

  • Äldre 4 Feb 22:08
    #38

    @sevenseas vad säger du?

    Skvallrat och sladdras? Men så fruktansvärt tråkigt att folk inge har bättre för sig än att tycka till om andras liv.

    Jag hoppas du får stressa mindre så lilla pyret får växa till dig utan stress.

    Jag förstår hur du menar att man inte riktigt kan ta till sig. Vi ska på KUB- test imorgon och vi hoppas fortfarande att något finns där. För vi eller mest jag kan inte riktigt greppa detta. Det är som om man inte riktigt kan njuta förrän bebisen är här..

    @pigilin hoppas verkligen det går vägen för dig.

    Måste dock fråga vad LEI är för något.

    Hörs. MVH RobinSparkles

  • Äldre 11 Feb 20:41
    #40

    Håller tummarna för dig @pigilin

  • Äldre 21 Feb 12:46
    #44

    Hej Alla!!

    Jag har nu kommit in i vecka 15+1 alltså 16.

    Jag försöker njuta och bara ta det lungt, men det är svårt.

    Vi stoppade ett embryo, tog ut ägget en onsdag och fick tillbaka embryot fredag samma vecka.

    Vi hade ofantligt tur, eller så var det vår tur att bli föräldrar för det krävdes endast en gång..

    Jag hoppas innerligt att det går bra för er alla!

  • Äldre 26 Feb 21:25
    #47
    SevenSeas skrev 2019-02-22 17:36:12 följande:

    @RobinSparkles och @SevenSeas - Det är så skoj att läsa att det går bra för er båda! Försök att slappna av och njuta av allt, även om det fortfarande känns orealistiskt. Och strunta i vad folk tisslar och tasslar om. Fortsätter det, är det ju lika bra att konfrontera dem. Tro på dig själv och prata med dem som sprider skvallret. Enda sättet att få tyst på det hela, men det förutsätter ju att du känner dig stark nog att göra det.

    Håller tummarna för Er, Pomona!

    Som jag skrev i inlägget ovan så har jag berättat för ett par stycken i min familj att vi gör/gjort IVF. Nu vet ALLA i familjen om detta, helt utan min vetskap. Min sambo är nära vän med en släkting till mig och när sambon skulle berätta att vi var gravida så kände hen redan till detta. Det visade sig då att hen hade fått höra nyheten från min far. Jag ringer upp min far, fly förbannad, och frågar honom varför han inte kan hålla en hemlighet för sig själv. Min far verkade allmänt oförstående och sa att han kände inte heller till att vi var gravida utan han i sin tur hade hört detta ifrån min syster. Jag ringer genast upp min syster och frågar henne samma sak varpå hon bli förbannad på mig och säger att hon minsann inte visste att detta var en hemlighet (vilket jag har sagt till henne), att jag är så jävla svår att ha å göra med och att vi ALDRIG NÅNSIN mer ska prata med varandra.


    Alltså, jag förundras av vissa personer ibland.

    Att inte vilja ta ansvar för sina egna handlingar. Att de gärna skyller ifrån sig och får andra att må dåligt bara för att de själva gjort fel.

    Att din mor så som hon sa, kan vara ett skydd mot sig själv att inte hoppas för mycket. Vem vet?

    Allt förändras säkert när barnet föds. Det lilla miraklet kommer att ta de med storm. Inget annat är ju viktigare.

    Försök att strunta i det negativa och njut av pyret som finns inom dig. Det är han/Hon som är det viktiga och kommer bli det viktigast.

    Hur mår du annars? Många gravsymtom kvar?

    Vilken vecka är du i?

    @Panoma hur går det för dig?

    Mvh från tanten på andra sidan skärmen!
  • Sun 14 Apr 2019 00:36
    #53

    Hallå tjejer..

    Det har gått en ganska långt tid sist jag skrev.

    Hur går det för alla?

    Själv är man i 22 veckan, man känner rörelse i magen.

    På något sätt känns det fortfarande som det är surrealistisk.

    Jag ser magen växa, jag känner rörelser.

    Men ändå känner jag inte riktigt der alla pratar om.

    Känner ingen koppling med bebisen,...

    Kan det vara så att man är helt utmattad för. Jobbet att man inte helt enkelt känner något?

    Hur ska det kännas?

    Tacksam för svar.

  • Wed 17 Apr 2019 11:38
    #55

    Tack @sevenseas för ditt svar.

    Det kan visst vara en försvarsmekanism, som gör det att man slår ut de glada känslorna.

    Kanske att det går så snabbt,

    Kanske bara rädd att misslyckas..

    Skönt att höra att du känner likadant.

    Kopplingen kanske kommer när barnet är ute..

    Jag ska prata med BM, kandke blir ändring när föräldrakurserna börjar.

    Blir kanske mer på riktigt..

    Vem vet, vi kanske hamnar i samma grupp utan att vi vet om varandra.

    Kram

  • Sun 4 Aug 2019 22:10
    #57

    Hur går det för er alla?

  • Thu 7 Nov 2019 05:43
    #59

    Hej Panoma


    Pomona skrev 2019-08-20 17:32:10 följande:

    Hej,

    Tja, för oss går det inte lysande. IVF4 slutade med endast ett ägg befruktat som delade sig felaktigt = ingen insättning och IVF5 så hade kliniken gjort ett handhavandefel som gjorde att våra 6 ägg som plockades ut torkade ut i en petriskål över en natt. Är så besviken och ledsen just nu och vet inte vad man ska göra. Menar, hur länge ska man orka vara inne i den här IVF-karusellen? Tar ju på krafterna med behandlingarna och känner ju att man snart inte orkar detta mer när allt bara går så dåligt.

    Känns bara skönt att veta att detta fungerar för många, vilket ni är levande bevis för @SevenSeas och @RobinSparkles. Hur mår ni och hur går det för er?


    Hej.

    Jo, det blev en liten pojk till slut.

    Förlossningen var hemsk, men det ska vi inte prata om nu.

    Jag hoppas verkligen det har vänt för dig och att skrivande stund så önskar jag att du har ett litet barn i magen/famnen.

    Hur går det för dig?
  • Thu 7 Nov 2019 05:45
    #60

    Förlåt, kan visst intr stava till ditt namn...

    Är.för tidigt på morgonen.

Svar på tråden Startat ivf i Umeå november 2018