Hej alla!
Jag är 32 år och har precis plussat på äl+11. Det är första barnet för mig och min sambo och nu vill jag gärna följas åt med andra som har BF i augusti och som vill stanna på FL.
För mig är det första barnet, så la tråden i den kategorin, men vill du vara med fast du har barn sen tidigare är du såklart välkommen!
Nu är jag hemkommen från inskrivningssamtalet. Till lunch i morgon bör vår bebis titta ut!!! Längtar så.
Då var hon äntligen här! Vi kom till sjukhuset kl 07.00 och 08.41 var hon ute. Snittet gick enligt plan och nu ligger hon och sover i den berömda plastbaljan. Mot nya utmaningar som amning mm. Känns äntligen som jag kan andas igen! Stort lycka till önskar jag er andra :)
Tack! :) Vi fick åka hem idag men ska in på nån extra kontroll eller så då hon blivit lite gul. Ser ut som om hon varit i Grekland en vecka eller två. 
Jag mår bara bra, har ont i hela kroppen efter att det tog så lång tid men det släpper lite för varje dag Var inte vid medvetande typ när det väl kom till kritan och hon skulle ut. Lustgasen gjorde sitt! Var tydligen 2 läkare, 2 barnmorskor samt en undersköterska i rummet, men jag var bara medveten om sambon.
Hon hade fastnat lite med huvudet bakom symfundusbenet så jag hade kämpat förgäves i timmar med att försöka trycka på. När väl läkarna hjälpte till att "töja" ut mig lite extra (efter att jag bönat och bett om snitt i två timmar) så gick det hur snabbt som helst. Kändes som de drog sönder mig nedtill men fick inte en skråma.
Första förlossningen där jag också blev igångsatt tog nästan lika lång tid den. Blev igångsatt vid lunch en lördag och måndag morgon kom hon ut... Då var jag inte så sliten att mitt medvetande var påverkat, men det räckte ändå.
Är färdig med barn nu, men OM det skulle hända igen så kommer jag ALDRIG gå med på en igångsättning utan kommer kräva att snittas. Folk säger att igångsättningar är så bra, men min kropp verkar inte köpa det överhuvudtaget. 
Äntligen börjar det hända något bf+5!
Vaknade kring 1 inatt med vad jag trodde bara var normala sammandragningar men insåg efter ett tag att det faktiskt är värkar när topparna började göra ont så jag har vaggat runt här i lägenheten och smått fnissat mellan värkarna (tur ingen såg mig för jag hade nog inte verkat speciellt mentalt stabil haha!)
Så nu är det bara att sitta här och gå runt och vänta på att dom blir mer regelbundna istället för 2 på 20minuter, 1 på 10 osv och förhoppningsvis inte försvinner!
Idag kom hon, vår älskade lilla tjej! Så perfekt och det är helt otroligt vad kär man kan bli i en sådan liten varelse:)
Tack! :) Vi fick åka hem idag men ska in på nån extra kontroll eller så då hon blivit lite gul. Ser ut som om hon varit i Grekland en vecka eller två.
Jag mår bara bra, har ont i hela kroppen efter att det tog så lång tid men det släpper lite för varje dag Var inte vid medvetande typ när det väl kom till kritan och hon skulle ut. Lustgasen gjorde sitt! Var tydligen 2 läkare, 2 barnmorskor samt en undersköterska i rummet, men jag var bara medveten om sambon.
Hon hade fastnat lite med huvudet bakom symfundusbenet så jag hade kämpat förgäves i timmar med att försöka trycka på. När väl läkarna hjälpte till att "töja" ut mig lite extra (efter att jag bönat och bett om snitt i två timmar) så gick det hur snabbt som helst. Kändes som de drog sönder mig nedtill men fick inte en skråma.
Första förlossningen där jag också blev igångsatt tog nästan lika lång tid den. Blev igångsatt vid lunch en lördag och måndag morgon kom hon ut... Då var jag inte så sliten att mitt medvetande var påverkat, men det räckte ändå.
Är färdig med barn nu, men OM det skulle hända igen så kommer jag ALDRIG gå med på en igångsättning utan kommer kräva att snittas. Folk säger att igångsättningar är så bra, men min kropp verkar inte köpa det överhuvudtaget.
Då var hon äntligen här! Vi kom till sjukhuset kl 07.00 och 08.41 var hon ute. Snittet gick enligt plan och nu ligger hon och sover i den berömda plastbaljan. Mot nya utmaningar som amning mm. Känns äntligen som jag kan andas igen! Stort lycka till önskar jag er andra :)
Idag kom hon, vår älskade lilla tjej! Så perfekt och det är helt otroligt vad kär man kan bli i en sådan liten varelse:)
Då var hon äntligen här! Vi kom till sjukhuset kl 07.00 och 08.41 var hon ute. Snittet gick enligt plan och nu ligger hon och sover i den berömda plastbaljan. Mot nya utmaningar som amning mm. Känns äntligen som jag kan andas igen! Stort lycka till önskar jag er andra :)
Idag kom hon, vår älskade lilla tjej! Så perfekt och det är helt otroligt vad kär man kan bli i en sådan liten varelse:)