• Ons 12 dec 2018 12:02
    1542 visningar
    22 svar
    22
    1542

    Behöver råd i egenskap av förälder till ett barn som mobbar

    Hej!

    Jag är mamma till en tjej som går i ettan. Hon har precis genomgått en psykologutredning på skolan där de kommit fram till att hon är över det normala för sin ålder när det kommer till intelligens. Hon har svårt att hantera sina känslor när hon blir arg vilket resulterar i utbrott som tex verbala kränkningar men hon kan också bli fysisk. Detta är endast i skolan, hemma är hon hur go och glad som helst.

    Hon trivs inte i bullrig miljö och har svårt att vara i stora grupper och hon har en extra resurs i klassen.

    Nu till problemet: 
    Hon och en kille i klassen går inte ihop när de är i skolan, hemma leker de hur bra som helst med varandra vilket är konstigt.
    Hon har sagt dumma saker till honom och har till och med slagit honom. Ibland kan det räcka att hon bara ser honom så går hon upp i varv.
    Vi som föräldrar pratar väldigt mycket hemma om hur man ska vara mot varandra, att det under inga omständigheter är ok att slå någon. Hon går hos skolkuratorn för att lära sig hantera sina känslor.

    Pojkens föräldrar har kontaktat rektorn angående detta och skolan har agerat utifrån sina rutiner när det gäller mobbing. Vi har varit på möten med elevhälsoteamet och vill inget hellre än att lösa situationen. Men pojkens föräldrar håller honom hemma och de själva medverkar inte på några möten så skolan får ingen chans att agera utifrån sin plan.

    Istället skickar hans föräldrar mail till samtliga föräldrar i klassen (utom oss) där de frågar om någon annan blivit illa behandlad av min dotter och uppmanar att de ska kontakta dem om så är fallet. Vi kontaktar rektorn som i sin tur skickar ut ett mail med uppmaning att inte ta sånt här privat utan låta skolan arbeta utefter sina rutiner. Då skickar de på nytt ut ett mail där de skriver att skolan prioriterar att lugna föräldrar istället för att hjälpa de utsatta. (men om man håller sitt barn hemma är det ju inte så lätt för skolan att hjälpa)

    Vi är helt förtvivlade. Vi vill inget hellre än att lösa situationen, och pojkens föräldrar hjälper ju inte till direkt, de låter ju inte ens skolan göra sitt jobb genom att agera efter sin handlingsplan. 

    Jag förstår att pojkens föräldrar vill värna sitt barns bästa, jag är den första att skriva under på att inget barn ska känna sig otryggt i skolan. Vi är ju inga föräldrar som skyller ifrån oss, vi vet att det finns en problematik och vi gör allt som står i vår makt att försöka få vår dotter att vända sitt beteende.

    Har någon nåt råd? 

  • Svar på tråden Behöver råd i egenskap av förälder till ett barn som mobbar
  • Anonym (veter­an)
    Ons 13 feb 2019 22:43
    #11
    +1
    BroBroBreja skrev 2019-02-13 16:27:08 följande:

    Nu har det gått två månader och vår dotter har flyttat upp en årskurs och det passar henne jättebra! Hon har inte haft något utbrott på hela terminen (peppar peppar)

    Innan jul var en jobbig period. Pojkens pappa gjorde en orosanmälan till Soc för vår dotter där han angav att ?L har nog en sjukdom som gör henne så arg? och att det troligtvis beror på hemförhållandena. Dessutom polisanmälde han vår dotter. (Behöver jag nämna att allt lades ner på studs)

    Deras son är fortfarande inte i skolan trots att det är en månad sedan vår dotter bytt klass. Vi misstänker att nåt annat ligger bakom.


    Det är väl självklart att pappan orosanmälde så som er dotter höll på!
    Och att polisanmäla barn är inte ovanligt. Dessa anmälningar läggs alltid ner och skickas vidare till soc. Inget konstigt det heller.
    BroBroBreja skrev 2019-02-13 22:27:56 följande:

    Ja, han är det enda barnet. Det har kommit fram att pojken sagt till vår dotter att han skulle skära halsen av vår hund. (Vår dotters allra bästa vän) Just detta uttalandet kan vara det som triggat igång hela alltet.

    Dessutom har några killar i klassen varit elaka mot pojken (vår dotter ej inblandad i detta) så jag tror att det är många faktorer som spelar in. Detta har vi fått reda på i efterhand och kan ju vara förklaringen att han inte är i skolan även nu när vår dotter inte är kvar i klassen.

    Sen måste jag tillägga att trots att hon bytt klass så är inte allt guld och gröna skogar, hon kämpar fortfarande med det sociala. Svårt att komma in i en klass där det redan finns olika kompiskonstellationer.

    Vi kommer nog inte kunna lösa det hela med pojkens föräldrar eftersom de valde att bemöta vår utsträckta hand med en polisanmälan och socanmälan. (Vem anmäler ens ett barn som inte är straffmyndigt?!)



    "Nu har det kommit fram"? Hur då? Efterhandskonstruktion?
    Och sen skyller vi p ett par andra pojkar, såklart.

    "kämpar med det sociala"?

    Nej, ni kommer inte kunna "lösa" (vad?) med pojkens föräldrar. Vad, exakt, är det du vill lösa? Att er dotter är en mobbare?
    Det gjorde helt rätt med båda anmälningarna.
    Och som sagt är det inte ovanligt att polisanmäla barn, ibland görs det för att få mer styrka i anmälan. Istället för att bara anmäla grova saker till soc.En polisanmälan tar mer på allvar.

    Ni borde se till att få ordning på er dotter istället för att skylla ifrån er!
  • Anonym (Mammi­s)
    Ons 13 feb 2019 22:44
    #12
    BroBroBreja skrev 2019-02-13 22:27:56 följande:

    Ja, han är det enda barnet. Det har kommit fram att pojken sagt till vår dotter att han skulle skära halsen av vår hund. (Vår dotters allra bästa vän) Just detta uttalandet kan vara det som triggat igång hela alltet.

    Dessutom har några killar i klassen varit elaka mot pojken (vår dotter ej inblandad i detta) så jag tror att det är många faktorer som spelar in. Detta har vi fått reda på i efterhand och kan ju vara förklaringen att han inte är i skolan även nu när vår dotter inte är kvar i klassen.

    Sen måste jag tillägga att trots att hon bytt klass så är inte allt guld och gröna skogar, hon kämpar fortfarande med det sociala. Svårt att komma in i en klass där det redan finns olika kompiskonstellationer.

    Vi kommer nog inte kunna lösa det hela med pojkens föräldrar eftersom de valde att bemöta vår utsträckta hand med en polisanmälan och socanmälan. (Vem anmäler ens ett barn som inte är straffmyndigt?!)


    Ok, ja det är rätt så lustigt att anmäla ett barn. Jag tror nog denna person inte har goda kunskaper rörande rättsväsendet.

    Hon kommer att få kämpa på och så är det. Men en dag så kommer hon förhoppningsvis in i ett kompisgäng eller hittar en vän hon kan vara med. Hoppas det!
  • Ons 13 feb 2019 22:54
    #13

    Haha, det var ju ett konstruktivt svar. Tack för att subtil dig tid.

    ?Få ordning på er dotter? Jo, tack, vi jobbar på som fan ska du veta. Tar emot all hjälp vi kan få både från skola och BUP så detta är inget vi sopar under mattan.

    Känner ju andra föräldrar i klassen som berättat om de andra killarna så detta är ingen efterkonstruktion.

    Hade du nån fråga ang ?kämpar med det sociala??


    Anonym (veteran) skrev 2019-02-13 22:43:56 följande:

    Det är väl självklart att pappan orosanmälde så som er dotter höll på!

    Och att polisanmäla barn är inte ovanligt. Dessa anmälningar läggs alltid ner och skickas vidare till soc. Inget konstigt det heller."Nu har det kommit fram"? Hur då? Efterhandskonstruktion?

    Och sen skyller vi p ett par andra pojkar, såklart.

    "kämpar med det sociala"?

    Nej, ni kommer inte kunna "lösa" (vad?) med pojkens föräldrar. Vad, exakt, är det du vill lösa? Att er dotter är en mobbare?

    Det gjorde helt rätt med båda anmälningarna.

    Och som sagt är det inte ovanligt att polisanmäla barn, ibland görs det för att få mer styrka i anmälan. Istället för att bara anmäla grova saker till soc.En polisanmälan tar mer på allvar.

    Ni borde se till att få ordning på er dotter istället för att skylla ifrån er!


  • Anonym (veter­an)
    Ons 13 feb 2019 23:18
    #14
    +1
    BroBroBreja skrev 2019-02-13 22:54:14 följande:

    Haha, det var ju ett konstruktivt svar. Tack för att subtil dig tid.

    ?Få ordning på er dotter? Jo, tack, vi jobbar på som fan ska du veta. Tar emot all hjälp vi kan få både från skola och BUP så detta är inget vi sopar under mattan.

    Känner ju andra föräldrar i klassen som berättat om de andra killarna så detta är ingen efterkonstruktion.

    Hade du nån fråga ang ?kämpar med det sociala??


    Kort hånfullt svar på en konstruktiv kommentar, fylld med vetskap och erfarenhet.

    Med det så framgår det tydligt varför er dotter är en mobbare.

    Jag vet vad jag pratar om. Vet du? (Angående polisanmälningar av barn t ex. Fast nej, det vet du ju uppenbart inte)
  • Anonym (Träff­ad?)
    Tor 14 feb 2019 00:58
    #15
    Anonym (veteran) skrev 2019-02-13 23:18:27 följande:
    Kort hånfullt svar på en konstruktiv kommentar, fylld med vetskap och erfarenhet.

    Med det så framgår det tydligt varför er dotter är en mobbare.

    Jag vet vad jag pratar om. Vet du? (Angående polisanmälningar av barn t ex. Fast nej, det vet du ju uppenbart inte)

    Du verkar verkligen inte veta vad du pratar om. TS säger att de gör allt de kan men du reagerar som om de sa att de står och applåderar vad deras dotter gör. 


    Ta och skärp dig. TS har gjort och verkar fortsätta göra vad hen kan för att "få ordning" på sin dotter. Pojkens föräldrar har däremot reagerat väldigt konstigt och har inte hjälpt till för att lösa situationen. 

  • Tor 14 feb 2019 01:10
    #16
    BroBroBreja skrev 2018-12-12 12:02:23 följande:

    Hej!

    Jag är mamma till en tjej som går i ettan. Hon har precis genomgått en psykologutredning på skolan där de kommit fram till att hon är över det normala för sin ålder när det kommer till intelligens. Hon har svårt att hantera sina känslor när hon blir arg vilket resulterar i utbrott som tex verbala kränkningar men hon kan också bli fysisk. Detta är endast i skolan, hemma är hon hur go och glad som helst.

    Hon trivs inte i bullrig miljö och har svårt att vara i stora grupper och hon har en extra resurs i klassen.

    Nu till problemet: 
    Hon och en kille i klassen går inte ihop när de är i skolan, hemma leker de hur bra som helst med varandra vilket är konstigt.
    Hon har sagt dumma saker till honom och har till och med slagit honom. Ibland kan det räcka att hon bara ser honom så går hon upp i varv.
    Vi som föräldrar pratar väldigt mycket hemma om hur man ska vara mot varandra, att det under inga omständigheter är ok att slå någon. Hon går hos skolkuratorn för att lära sig hantera sina känslor.

    Pojkens föräldrar har kontaktat rektorn angående detta och skolan har agerat utifrån sina rutiner när det gäller mobbing. Vi har varit på möten med elevhälsoteamet och vill inget hellre än att lösa situationen. Men pojkens föräldrar håller honom hemma och de själva medverkar inte på några möten så skolan får ingen chans att agera utifrån sin plan.

    Istället skickar hans föräldrar mail till samtliga föräldrar i klassen (utom oss) där de frågar om någon annan blivit illa behandlad av min dotter och uppmanar att de ska kontakta dem om så är fallet. Vi kontaktar rektorn som i sin tur skickar ut ett mail med uppmaning att inte ta sånt här privat utan låta skolan arbeta utefter sina rutiner. Då skickar de på nytt ut ett mail där de skriver att skolan prioriterar att lugna föräldrar istället för att hjälpa de utsatta. (men om man håller sitt barn hemma är det ju inte så lätt för skolan att hjälpa)

    Vi är helt förtvivlade. Vi vill inget hellre än att lösa situationen, och pojkens föräldrar hjälper ju inte till direkt, de låter ju inte ens skolan göra sitt jobb genom att agera efter sin handlingsplan. 

    Jag förstår att pojkens föräldrar vill värna sitt barns bästa, jag är den första att skriva under på att inget barn ska känna sig otryggt i skolan. Vi är ju inga föräldrar som skyller ifrån oss, vi vet att det finns en problematik och vi gör allt som står i vår makt att försöka få vår dotter att vända sitt beteende.

    Har någon nåt råd? 


    Det jag funderar på är en särskild skola.
    Jag vet att det idag är svårt, alla ska inkluderas heter det. Men jag tycker att det borde utredas, om det är så att din dotter har stort behov av mer intellektuell stimulans och utmaning samt stöd för sin känslohantering samt om det finns särskilda skolor som bättre kan ge det.

    På din beskrivning låter det som att din dotter har någon grad av autism.
    Jag säger inte att det är så, men det borde utredas, om inte annat för att i så fall uteslutas.

    Jag funderar också om inte den extra resurs din dotter har också kan vara med och förhindra dessa händelser.
  • Tor 14 feb 2019 01:12
    #17
    BroBroBreja skrev 2018-12-12 20:32:25 följande:

    Saken är den att skolan pratat med oss och med pojkens föräldrar. Nästa steg i deras handlingsplan är att träffa barnen enskilt och höra deras tankar. Och efter det träffas tillsammans.

    Nu har ju de valt att hålla honom hemma så skolan har ju inte fått chansen att ens påbörja en lösning. Utan föräldrarna har istället skickat ut mail att skolan inte ?hjälper dom utsatta? vilket är en felaktig anklagelse. De vill inte medverka alls.

    Vi har nu bett om att få byta klass vilket rektorn gått med på.


    Kan det vara så att problemet från deras synvinkel har funnits och påtalats för länge, att de helt enkelt tappat tålamodet?
  • Tor 14 feb 2019 05:53
    #18

    Ja, nån grad av autism tror jag att vår kurator på BUP misstänker (fast han inte säger det rakt ut till oss) Om nån vecka får vi besked om de kommer gå vidare med en utredning.

    Detta har inte pågått en längre tid utan exploderade i november förra året varpå pojkens föräldrar kontaktade skolan och skolan i sin tur kontaktade oss. Vi har visserligen vetat om att barnen inte ?drar jämnt? i skolan, men då har det handlat om bråk utan handgemäng. (Fast pojken har vid nåt tillfälle kastat ett glas vatten i ansiktet på vår dotter i skolmatsalen) Men vi drog inte för stora växlar på det.

    Nu har hon hoppat upp en årskurs och går med nya barn och pedagoger och har fått starta om från ?scratch? i en klass där hon inte är ökänd som det där arga barnet. Och än så länge har det funkat bra, inte ett enda utbrott.

    Ni ska veta att vi föräldrar gör allt vi kan för att vår dotter ska passa in, behandla alla väl och inte bli fysisk.


    Tom Araya skrev 2019-02-14 01:10:39 följande:

    Det jag funderar på är en särskild skola.

    Jag vet att det idag är svårt, alla ska inkluderas heter det. Men jag tycker att det borde utredas, om det är så att din dotter har stort behov av mer intellektuell stimulans och utmaning samt stöd för sin känslohantering samt om det finns särskilda skolor som bättre kan ge det.

    På din beskrivning låter det som att din dotter har någon grad av autism.

    Jag säger inte att det är så, men det borde utredas, om inte annat för att i så fall uteslutas.

    Jag funderar också om inte den extra resurs din dotter har också kan vara med och förhindra dessa händelser.


  • Anonym (Mamma till två)
    Tor 14 feb 2019 07:52
    #19
    +1

    Självklart kan man polisanmäla barn som misshandlar andra barn även om de är under femton. Det är inte helt ovanligt heller. Jag tycker du visar väldigt lite empati gentemot pojken som mår dåligt och inte orkar gå till skolan pga mobbningen han blivit utsatt för. Genom att föregå med gott exempel och själv visa empati, kan du utveckla din dotters empati.

  • Tor 14 feb 2019 08:15
    #20

    Jag tycker synd om pojken som inte är skolan, tro inget annat. Jag har inget emot honom, däremot har jag inget till övers för föräldrarna. Längre. Vi hade gärna träffat dem och suttit ner med dem och skolan för att lösa situationen men när de inte ens vill medverka blir det svårt. Istället springer de till soc och polisen.

    Jag står verkligen inte bakom min dotters beteende, vi pratar, pratar och pratar om hur man är en bra vän, hur man gör när man blir arg och vi försöker få henne att sätta sig in i hans situation.

    Och som sagt, denna pojken har varit mycket hemma hos oss och lekt och då har det inte varit en enda fnurra.

    Nu vet jag ju inte hur skolan jobbar och agerar med det facto att ett barn är hemma för att han inte känner sig trygg i skolan. Här känner jag att vi måste backa, då det genom deras agerande (anmälningar) visar starkt att de inte vill ha med oss att göra.


    Anonym (Mamma till två) skrev 2019-02-14 07:52:15 följande:

    Självklart kan man polisanmäla barn som misshandlar andra barn även om de är under femton. Det är inte helt ovanligt heller. Jag tycker du visar väldigt lite empati gentemot pojken som mår dåligt och inte orkar gå till skolan pga mobbningen han blivit utsatt för. Genom att föregå med gott exempel och själv visa empati, kan du utveckla din dotters empati.


  • Anonym (Lärar­e)
    Tor 14 feb 2019 09:38
    #21
    BroBroBreja skrev 2019-02-14 08:15:50 följande:

    Jag tycker synd om pojken som inte är skolan, tro inget annat. Jag har inget emot honom, däremot har jag inget till övers för föräldrarna. Längre. Vi hade gärna träffat dem och suttit ner med dem och skolan för att lösa situationen men när de inte ens vill medverka blir det svårt. Istället springer de till soc och polisen.

    Jag står verkligen inte bakom min dotters beteende, vi pratar, pratar och pratar om hur man är en bra vän, hur man gör när man blir arg och vi försöker få henne att sätta sig in i hans situation.

    Och som sagt, denna pojken har varit mycket hemma hos oss och lekt och då har det inte varit en enda fnurra.

    Nu vet jag ju inte hur skolan jobbar och agerar med det facto att ett barn är hemma för att han inte känner sig trygg i skolan. Här känner jag att vi måste backa, då det genom deras agerande (anmälningar) visar starkt att de inte vill ha med oss att göra.


    Det låter som att skolan måste ta tag i att hjälpa den familjen. Ni gör det ni kan. Barnet har skolplikt och föräldrarna har inte rätt att hålla barnet hemma, och barnet har inte rätt att vara hemma. Skolan bör anmäla till soc så att familjen får hjälp (om det är barnet som inte orkar/kan gå till skolan t.ex). Mitt jobb har det som rutin när frånvaro oavsett orsak blir för stor. Inte som ett straff utan för att se till att ingen hamnar mellan stolarna som skulle behövt hjälp. Sedan kan både skola och föräldrar få böter om de inte försöker få honom till skolan, men det ska väl förhoppningsvis inte bli så då de ju låter som att de vill att han ska vara där.

    Kontentan: ni verkar ha gjort det ni kunnat just nu, och att bara vara beredda att bidra med stöd/att dottern kan prata med pojken om det skulle vara aktuellt senare äe vad ni kan göra. Synd om pojken, men det finns personer /aktörer i samhället som ska hjälpa, även när situationen kanske inleddes som mobbning eller en konflikt från en person till en annan.

    Hoppas det löser sig!
  • Anonym (Tveks­amt)
    Sön 1 dec 2019 23:27
    #22

    Det låter som att er dotter har större problem än som kanske märks samt att dessa problem kan eskalera. Att flytta upp en klass hjälper inte hennes beteende långsiktigt utan bara temporärt. För att både hjälpa henne och folk runtomkring, som utsätts för henne, måste ni gå djupare angående hennes känslomässiga problem. Prata med sjukvården, psykiatriker osv.

    Som det är nu belönas ju hennes dåliga beteende genom att hon flyttats upp. Det är farligt i längden att belöna dåligt beteende. Visa mer empati med den utsatta pojken, det kan vara ett dubbelt trauma för honom just för att det är mer ovanligt att en pojke blir mobbad av en tjej. Som det är nu verkar ni fly erat ansvar genom att bara flytta upp er dotter.

    Vad ska ni göra om hon börjar bete sig antisocialt i denna klass med? Flytta upp igen? Då kanske hon inte hänger med i skolämnena och blir arg för det med. Nej, sök hjälp på riktigt, för er dotters och omgivningens skull.

Svar på tråden Behöver råd i egenskap av förälder till ett barn som mobbar
Logga in
Bli medlem