Panikångest. Lusten att leva

Hej, jag känner med dig. Jag tycker att du skall söka dig till en psykologs som kan hjälpa dig att må bättre. Kontakta din vårdcentral så kanske de kan hjälpa dig. Det kan dock vara svårt att få tillgång till en psykolog via vårdcentralen , då det är många som behöver hjälp. Ett annat sätt att få hjälp snabbare kan vara via företagshälsovården, om du har tillgång till en sådan. Du behöver inte skämmas, idag är det så väldigt många som behöver hjälp, i vårt stressiga tidevarv! Jag känner många kompetenta och trevliga personer som har gått hos psykolog via företagshälsovåren. Ett tredje alternativ är att du vänder dig till en privatpraktiserande legitimerad psykolog, du kan söka efter en sådan på nätet. Det kostar en slant men det är det ju helt klart värt för dig och eftersom du har ett bra jobb, kan du säkert kosta på dig det!
Lycka till, det kommer att gå bra, ta bara tag idet och sök hjälp!

Ser att du redan gått i terapi, läste nog slarvigt. Men har inte terapin hjälpt? Har du gått hos en legitimerad psykolog? Försök att testa att byta psykolog kanske?  Har du väldigt svåra händelser bakom dig ? Ge inte upp, kämpa på och ta hand om dig.

Fy satan för att ha panikångest i den omfattningen :( Jag har haft skiten och ibland blir man ju osäker på om man på riktigt håller på att bli dum i huvudet. Helt tömd på energi och som ett skal fyllt med ångest och mer och mer uppgivna tankar.

Du behöver ju mer hjälp än fått! Du kan bli bättre! Det är inte skamligt och inget man styr över, även de tuffaste råbiffarna kan drabbas och kan ligga och slaka av ångest. Men man får ju knäppare och knäppare tankar om det inte ger med sig, och jag skulle vilja se den som har det så som du har det och som ändå kan leva på som ingenting.

Att julen blir perfekt är inte det viktiga här och det tycker nog inte din släkt heller. Sök läkare och berätta att du inte kommet orka leva såhär.

Ja usch försök att ha någon till hands, måste vara hemskt att vara ensam när man mår dårligt. Hoppas det känns bättre snart. En julkram till dig :)

Har du testat cipramil? Den är väldigt effektiv för ångest i låg dos. Jag tycker du ska be din läkare å testa det. Det är en depressions medicin, så långsiktigt hjälper den på många sätt. Bra för sömnen, depression. Men framförallt så brukar den hjälpa super bra mot depressionsrelaterad ångest och panikattacker.

Den kan vara lite tung att sätta in. Man mår sämre i början. Men i låg dos så ska den inte ge några större besvär.

Tycker du ska söka hjälp redan idag på psykakuten för att få något snabbverkande för panikattackerna. Det finns bra medicin för det. Och sedan något som får dig att sova ordentligt. Sedan sätta in en låg dos cipramil, och förhoppningsvis hitta en psykolog/kurator.

Ett gammalt välkänt knep för att stoppa panikattackerna är att andas i en papperspåse. När vi får panik så börjar vi andas "fel", och vi får en obalans. Detta kan man korrigera genom att andas någon minut i en papperspåse, kroppen lugnar ner sig. Det används inte länge idag inom vården, men är väldigt effektivt. Andas bara inte längre en någon minut.

Stort tack för era svar. Cipramil ska jag fråga om.

Det är svårt att som kille berätta för sina vänner Hur man mår. Finns en sorts machokultur.

Är rädd för att ingen vill ha med mig att göra om jag mår dåligt.

Är så trött just nu. Gråter och vill inte somna. Vet att jag vaknar med panik vid 4tiden.

Rädd för att man inte klarar mer snart. Och föräldrarna förstår inte riktigt att än inte alltid orkar ta sig upp ur sängen. De tycker att man bara kan rycka upp sig.

Detta är så sjukt jobbigt att leva med. På något sätt känns det skönt att veta att man har en utväg om det fortsätter.

Hej!

Jag har berättat, först för mina vänner och sen även på arbetsplatsen. Jag sa det som att "jag mår dåligt och har en brist-sjukdom. Att min hjärna producerar för lite Seretonin och att det kommer ta lite tid att hitta medicinering för att väga upp för det. Lite som diabetiker som har brist på insulin. Så jag är lite sliten till och från nu ett tag."

Visa vänner sa typ "oj, krya på dig", medans andra frågade mer. Då berättade jag att det leder till ångest-attacker mm. När jag hade berättat det för tillräckligt många vänner så lärde man sig vilka reaktioner olika sätt att berätta fick. Då berättade jag det på jobb också, för då hade jag hittar ett bra, neutralt sätt att säga det på som inte gjorde folk hispiga.

Svaren jag fick var väldigt varierande, men aldrig negativa. Jag tror inte ens bakom min rygg. Vissa öppnar upp sig helt och berättar i deras problem med frugan och så, som om jag skulle vilja höra det. ???? Men, men, det tyder ju på tillit. ????

Har samma som du TS. Konstant panikångest i 7 år. Har testat allt, men har nu gett upp hoppet om ett normalt liv, accepterat min situation. Har en högskoleutbildning, men kan inte använda den nu pga ångesten vilket är det svåraste att acceptera. 

Biverkningar av cymbalta: aptitlöshet, sömnsvårigheter, ångest, ökad svettning, självmordstankar, nervositet, rastlöshet, med mera, med mera. Sobril ger också sömnlöshet.
Om jag vore som du skulle jag trappa ut medicinerna under läkares kontroll och eventuellt ta något lättare lugnande preparat under tiden. Mediciner GER problem ibland som bara förvärrar allting, speciellt i fasen då en medicins effekt avtar som till exempel på morgonen då man inte tagit något på många timmar. Håll ut och var säker på att livet kan bli bättre - för det kommer bättre tider, jag lovar!

tack för era svar. 

jag hade verkligen en helvetesnatt. Jag vaknade varje 10e minut från 3 och svettades så att det vart mer eller mindre blött. "myror i ben och armar", skakningar, hyperventilation och en mage som bränner. 

Jag försöker verkligen med allt. Jag tvingade mig själv att gå upp ur sängen och ta en promenad. 

Jag är rädd och tror kanske det värsta kommer hända. Att jag tar steget.. 

Vill verkligen inte det. Är rädd att jag aldrig tar mig ur det här och att jag blir apatisk. Jag är rädd att jag aldrig mer kan jobba och att hela samhället ser ner på mig. ingen vill ju vara med någon som är konstant ledsen och nere.

Är så sjukt rädd och gråter. Ber till gud att det här helvetet tar slut.