Hur fortsätta livet?
Hej! Jag är en tjej på 22 år. Jag har precis fått veta att jag är gravid och har nu lite smått panik över hela situationen. Min kille vill behålla, och jag vet inte vad jag vill. Ena dagen vill jag inte ens tänka tanken på barn då jag fått in i mitt huvud att det kommer förstöra mitt liv, varför förklaras nedan snart, andra dagen är jag jätteglad och vill behålla, och till och med längtar efter bebis, funderar på namn, kön och tittar bebiskläder på nätet.
Jag har kommit fram till att rädslan jag får när jag blir osäker är att jag kommer bli instängd med en skrikande unge hela livet och aldrig kommer kunna göra något med min kille eller mina tjejkompisar ifred. Jag förstår självklart att det är så till en början: men efter ett tag vill man ju ändå kunna dra iväg på de där bilträffarna vi alltid är på under sommarna ihop, eller bara ha en helg för sig själva, ta en tjejmiddag ute, eller så. Iallafall någon gång då och då.
Jag vill inte ha några kommentarer om att jag inte är mogen nog för detta eller vad ni tycker att jag ska göra. För jag är redan full i hormoner vilket gör allt ännu jobbigare och jag är lättpåverkad av andras åsikter, speciellt nu. Så snälla undvik det.
Jag vill bara veta:
Ni som har barn. Kan ni någonsin dra iväg på den där festen ni vill på? Den där middagen ni vill gå ut och ta med ett glas vin, själva? Isåfall, hur ofta får ni möjligheten? Hur gammalt är barnet och vid vilken ålder kan man lämna barnet till mormor eller morfar? Vet inte hur jag ska uttrycka mig rätt i skrift.
I mitt huvud är det somsagt så JUST NU, att livet kommer förstöras och jag kommer aldrig kunna gå på krogen eller ha en tjejkväll med kompisarna, inte få göra något med pappan utan ungen osv. Jag är fortfarande relativt ung och vill inte utesluta hela mitt nuvarande liv liksom. Detta gör mig fett ledsen då det är något av det roligaste jag vet, på så vis jag levde innan jag fick veta detta. Missförstå mig inte snälla. Mvh ledsen, orolig och full i hormoner.