Bf September 2019

Så konstigt!

Känns som de där första sparkarna! Såklart förstår jag att i min vecka är det omöjligt men har då två tankar.

1. Är jag längre gången trots allt?

2. Är det någon annan spm känt samma och vad kan det isf vara??

Ni vet, känns som en ?bubbla? som åker runt. En liten ?gas? som bubblar till invändigt bara!

Inte haft så nångång vad jag vet, utan att ha varit gravid!

Jag är snart 30 år, bor i både Stockholm och Norrköping. Det är jag och min mans första barn. Inskrivning om en vecka och då även vul. Nervös. Men jäklar vilket humör jag har? Någon annan som inte heller känner igen sig själv? Haha.

Hej! Plussade julafton på 3+5. Misstänkte något när teet inte smakade som vanligt på morgonen och jag hade haft vansinnig molvärk i magen kvällen innan. Bf 3 september. Har ett barn sedan innan och har dessutom förlorat ett barn i vecka 20 så kommer ta lång tid innan jag vågar känna mig riktigt glad.

Jag tänker logga ut härifrån ett tag. Var idag på ett vul i vad som skulle vara v6+4. I livmodern fanns ingenting förutom en tom hinnsäck. Inget flöde eller någonting. Ska tillbaka på torsdag för att få ett "second statement" då gynekologen ville ha det bekräftat av en till.

Jag känner mig helt förtvivlad och så ledsen över att kroppen ger en alla symptom, men inget foster.

Jag tänker logga ut härifrån ett tag. Var idag på ett vul i vad som skulle vara v6+4. I livmodern fanns ingenting förutom en tom hinnsäck. Inget flöde eller någonting. Ska tillbaka på torsdag för att få ett "second statement" då gynekologen ville ha det bekräftat av en till.

Jag känner mig helt förtvivlad och så ledsen över att kroppen ger en alla symptom, men inget foster.

Tack snälla för ditt svar! Jag kommer inte att ta något piller efter torsdagens undersökning, främst för att jag efter ha läst här förstått att det är vanligt att inte kunna se något. Med sonen såg man hjärtat i v6+1 så därför kändes allt så himla hopplöst.

Kommer ringa bm efter den undersökningen och begära ett nytt ul! Jag ger inte upp hoppet men försöker samtidigt ha förväntningarna nere.

Nu har jag kommit hem efter att ha spenderat en hel dag på gynakuten.. Började blöda lite i morse och i kombination med ont i ryggen och väldigt svaga test (+ eventuellt t.o.m svagare idag) så kändes det värt att åka in..efter många om och men..

Försökte först få tag på min mvc men kom till telefonsvarare som sa att dom skulle ringa upp vid 15-16.. en halvtimmes kötid till 1177, försökte ringa till gynakuten men dit kunde man tydligen inte ringa och dom ville inte att man kom dit utan remiss/ha pratat med sin vårdcentral, det privata stället vi var på sist hade inte tid och när vi till slut kom fram på 1177 så tyckte dom absolut vi skulle kolla upp det och hänvisade till NÄL..där sa en telefonsvarare att dom inte tog emot fler samtal för idag.. så vi åkte helt enkelt till gynakuten ändå. 

Just det där med att mina test fortfarande är svaga och möjligtvis håller på att bli svagare är ju en stor varningsklocka. Dom kom iaf fram till att jag troligtvis är i v 6+0, samma som jag gissat på, och förvarnade att risken var stor att dom inte skulle se något på vul. Vilket dom inte heller gjorde. Inget över huvud taget... Hon sa dock att det inte såg så lovande ut eftersom man enligt henne borde sett NÅGOT mer.. det positiva är att hon inte såg någon vätska och att jag hade ont på den sidan som ägget troligtvis inte släppt på, så risken för utomkveds var iaf inte SÅ stor. Jag fick ta en himla massa prover, bla hcg som jag ska dit på torsdag och ta igen..så då får jag svar på om det är normalt i alla fall. Dom var i alla fall supergulliga på gynakuten så det var ju skönt iaf.

Det troliga just nu är alltså att det gick åt helvete den här gången också =/ Känns så himla hopplöst, men det var iaf lite lättare när man inte såg en liten en där på skärmen..