Hejsan svejsan!
Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).
Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.
Hejsan svejsan!
Jag plussade i söndags på äl+10 men ville vänta in BIM innan jag hoppade in i den här tråden. Nu är jag på äl+14 (5+0) och Röda Faran ser jag inte skymten av än så länge :). Jag har dessutom haft en jämn och fin stegring på testerna under veckan och en hel del symtom, så nu har jag bestämt mig för att Välja Glädje tills vidare ;).
Vi är 28 och 29 och väntar vårt första barn som, om allt går väl, beräknas anlända runt 25 september.
Jag har varit lite rädd att kliva in i den här tråden efter att ha behövt kliva ur två liknande trådar det senaste halvåret. Men nånstans måste jag tillåta mig att hoppas.
Jag är 33 år, och min sambo yngre och vi önskar så mycket att det som nu fått fäste ska få bli vårt första barn.
Vi började försöka i maj och blev gravida nästan direkt, allt flöt på och efter att ha passerat vecka 12 och fått ett perfekt resultat på KUB så vågade vi äntligen pusta ut och berätta för alla. Men i vecka 16 gick mitt vatten och några dagar senare föddes vår lilla pojke och drömmen krossades. Var fast besluten om att bli gravid igen och det gick snabbt även nästa gång, plussade i början av december. Och precis när jag började känna hopp igen så började jag blöda på 5+3, och dagen efter var testet helt blankt. Jag trodde jag skulle gå under men insåg att då kommer jag aldrig få det jag vill, och så tog det sig direkt!
Även om oron inte tar över mig helt så är det så svårt för mig att tro att det ska bli nån bebis den här gången heller. Jag vågar inte längre tänka ?men vad är oddsen att det händer igen?, för vad som helst kan verkligen hända. Men även om jag inte vet hur det kommer gå så har jag lovat mig själv att njuta så länge det varar och tillåta mig att drömma, det är det enda jag vet med säkerhet att jag får ut av det här och det ska inte oron få ta ifrån mig.
Lägger in bilder på min hittills fina stegring (sista testet idag) vilket känns lugnande eftersom jag igår vaknade och var superorolig över minskande symptom. Idag är jag dödstrött, brösten spänner som bara den och jag har nån konstig huvudvärk och till och från stramar det i magen. 4+1 idag, så fortfarande väldigt tidigt.
En lång presentation men tror jag inte kan utelämna min historia då den färgar helt och hållet hur jag förhåller mig till det här. Men hej alla, hoppas vi får följas åt länge länge <3
menar VARFÖR SKRIVER DEM PÅ FLASKAN ATT DET ÄR ALKOHOLFRITT när det typ kan innehålla lite? Så irriterande. Lyckades inte hitta någon halt på denna. Kopperbergs alkoholfria om vi har någon expert här?
Välkommen tillbaka! Fy vad jobbigt med illamående, jag hoppas det släpper för dig snart, vilken vecka är du i? Testat postafen? Lergigan?
Du, oroa dig inte för alkoholen, det är så himla lite! Även om det står överallt att allt ska undvikas så är det ingen riktig vetenskap bakom detta. Alltså tänk dig gravt alkoliserade kvinnor som super hela graviditeten, får 9 fall av 10 helt friska barn. Kvinnor med Fetalt alkohol syndrom får alltså oftast friska barn. Alkohol är inte så farligt som många tror, det är självfallet inte bra och man ska nog helst undvika detta, men dricker du alkoholfritt, så är du säker. Så släpp det helt! Kram
1. Vilken vecka är du i, och enligt vilka beräkningar?
V9 (8+4) enligt ÄL
2. Barn sen tidigare?
Nej
3. Tidigare graviditeter som inte gått vägen?
Nej, förutom en abort för många år sedan.
4. Antal försök för att få till denna graviditet?
Gick på första försöket.
5. Hur berättade du för din partner?
Sprang upp i sovrummet och väckte honom när jag plussat på tre test varav ett digitalt. Jag hade dock känt på mig att det hade tagit sig.
6. Vilka andra har du berättat för hittills?
En nära vän som gissade och jag kunde inte neka. Annars ingen. Vi väntar till efter UL i vecka 12/13 med att berätta för våra närmaste familjer och efter RUL innan vi gör det helt offentligt.
7. Cravings?
Jag byter cravings hela tiden.
8. Krämpor?
Trötthet, ständig "bakiskänsla", illamående som kommer och går, ömma bröst som dock börjar bli bättre samt århundradets förstoppning.
9. "Känning" om visst kön?
Jag är lite velig där. Min rationella sida vill säga pojke, och en stor del av mig tror det, för det föds nästan bara pojkar i mannens släkt. Dock finns det en känsla inom mig som säger flicka. Vi får se! Troligtvis gör vi NIPT så vi kommer veta säkert. Inte för att det spelar någon roll men man är ju sjukt nyfiken ändå!
10. Det är tidigt, men har ni funderat på namn?
Ja vi har spånat lite men det är långt ifrån bestämt. Vi gillar gamla namn, dels gubbiga och tantiga från typ 1940 och före, men också riktigt gamla fornnordiska namn. Vi har hyfsat lika smak så vi ska nog kunna komma överens. :)
I mitt landsting blir alla erbjudna KUB. Vi sade redan på hälsosamtalet att vi planerade att göra NIPT så att KUB inte behövdes. De ville dock ändå göra ett UL i vecka 13 för att datera säkert och allt sånt så vi blev inbokade på det ändå. Himla bra tycker jag. Alla korten på bordet och vi använder inte mer resurser än vad som anses rimligt.
NIPT blir nästa vecka (är 10+0 idag), och vi gjorde också ett tidigt VUL i vecka 7-8 privat. Dock är det ju ett privilegium att ha ekonomisk och logistisk möjlighet att göra de sakerna. För oss var det en prioriteringsfråga, men alla har ju inte möjlighet att prioritera. Det är tråkigt om var man bor och vad man har för ekonomi ska få påverka huruvida man behöver gå runt med ångest i flera veckor eller inte.
Ok, och hur tycker du annars att man ska få ett extra ultraljud i den veckan ifall man vill se att det ens finns ett levande foster? När läkarkåren inte lyssnar på kvinnors behov eller tar hänsyn till deras känslor så får dom faktiskt skylla sig själva. Otroligt onödig och anklagande kommentar.
Att vården ville göra ett ultraljud i v13 för att datera säkert, var det på grund av att ni inte visste senaste mens eller? Datera ett foster är nämligen lättast att göra i v19 i och just därför är RUL förlagt i den veckan.
Däremot görs ultraljud i vissa landsting i v12-13 för att se en viabel graviditet samt antal foster. Men att det gjordes just för dateringen köper jag inte riktigt att deras motivering var.
Om ni gjorde ett ultraljud i V8-9 så borde väl den dateringen ha räckt? Hur många dateringen tycker dom/ni är rimliga Att behöva i ert landsting?
Sen går inte alla människor runt med ångest i flera veckor heller ( för att man inte har råd med ett ultraljud eller erbjuds grattis ). Den ångesten är personlig och är inte bunden till landstingsfinasierade ultraljud eller inte.
I många landsting görs inte ultraljud i v12-14 på rutin och det är inte för att pengarna inte räcker till utan det är för att det inte anses nödvändigt att datera i den veckan. Däremot kan man ibland diskutera om det kanske bör göras för att räkna foster och för att se ett tickande hjärta.
Du har helt rätt, slarvigt formulerat av mig, antagligen politiker osv. Min mening var bara att belysa att kvinnor i tidig graviditet inte erbjuds det som behövs och som man skulle må bra av, vilket är helt orimligt och oavsett vem som har beslutat om det får stå för konsekvenserna.
Är det bara jag som är knasigt nyfiken på bebisens kön? Vill få en bild av den lilla/lille..kunna hitta på namn..leta fram kläder..veta vilka jag ska spara o vilka som kan slussas vidare..! :)
Har ni hört talas om the nub theory? Vad är era erfarenheter av den? :) Som jag förstår vetenskapligt och inte avfärdat som Ramzi , skallformen, bakingsodartestet, rödkålstestet m.m
La upp ul bilder från kub i flera av dessa grupper i förra graviditeten och de flesta sa pojke trots mina dåliga bilder ..vilket det oxå blev! :)
Den här gången är bilderna tydligen ännu sämre att se på..men de 4 personer som vågat sig på att gissa tror alla ev tjej! Får se! ;)
Jag har aldrig fått så sent rul som nu! 2dgr innan v 21! :( Brukar vanligtvis få rul i v 19 ca! Ringde o bad dom tidigare lägga pga av oro då jag inte kännt lika tydliga rörelser som förut..men icke! :( Hon ville inte göra det tidigare än så för att kunna se bra! :( Va fn! :( En månads väntan till känns evig..
Hur var era bebisar när ni var på KUB? Lugna eller väldigt aktiva?
Är det någon här i gruppen som testat använda en doppler? Jag har inte men är nyfiken då det känns som en evighet till RUL trots att det egentligen bara är dryga 2 veckor. Har dock läst en hel del förmaningar om användandet och att det kan vara klurigt att hitta rätt. Många BM verkar avråda. Hade bara varit så skönt att få höra en gång, de skulle ge mig ett lugn inför RUL...
Ja det är nog det jag är rädd för!
Var på kontroll hos bm i tisdags och han ligger tydligen fortfarande med huvudet neråt. Har börjat känna lite ilande/tryckande nere i bäckenet så det tyder väl på att han är där han ska :)
Men idag fick jag en så obehaglig känsla, som mensvärk långt ner i magen som strålade lite. Känslan satt kvar i typ 15 min och har kommit och gått lite under dagen. Har inte haft mer sammandragningar än vanligt. Någon som känner igen sig? Borde jag kolla upp det? Ska resa bort under helgen och blir nojig...
Jag skulle inte säga att jag svävar på rosa moln, men jag tycker inte alls att det är så jobbigt stt vara gravid. Det är ju första barnet och jag hade längtat sååå mycket efter att få gå runt och känna mig magisk och glowig och nånstans så tycker jag att jag är mitt i den drömmen. Är ju lite otymplig och den vaggande gångstilen är inte supercharmig, men känner mig generellt väldigt speciell och fin. Men jag har som sagt varken gått upp jättemycket i vikt, är inte svullen ännu och har typ inga krämpor, så jag inser ju att det är lättare att njuta än flr väldigt många andra. Är tacksam varje dag!
Låter underbart att du känner så.
Har också en lätt graviditet så ska inte klaga. Bara inte min grej alls även om jag är sjukt tacksam över att jag kan få barn.
Jag har bara svårt att njuta och förlika mig med situationen. Har svårt att njuta av såna här saker som begränsar mig, tyvärr.
Här tar vi det lite som det kommer. Vi har en än så länge smidig och trygg bebis, men hon är ett riktigt matvrak och jag är tydligen dessutom av modellen "grädde i tuttarna" så hon väger 6,5 kilo nu vid knappa nio veckor (58 lång). Vid födseln var hon supergenomsnittlig med 3500 g och 50 cm. BVC säger att det bara är att amma på, och att hon kommer få en fin amningspuckel på kurvan sen.
Hon utvecklas fint, är stark, sund, social, pratsam, bestämd och glad. Börjar visa personlighet och ett växande register av sinnesstämningar och känslor.
Vår dag börjar vid runt 10.00. Jag ammar fortfarande ofta på nätterna och har inga äldre barn som ska någonstans så jag passar på att ta sovmorgon för att vila ut mig lite.
Vi klär på oss, äter frukost och så vidare en stund och hon sitter i babysittern och underhåller sig själv.
Vid 12-13 vill hon komma upp och umgås och äta lite och sen blir det ofta en tupplur.
Efter det rullar dagen på. Hon sover inte några långa pass på dagen utan det är 20-40 minuter i taget. Många små "powernaps" med jämna mellanrum. Om vi inte är ute och gör något, typ går i affärer, då kan hon sova eller slumra i timmar, hon gillar att ha sorl och rörelse runt sig.
Framåt kvällen blir hon mindre självständig mer och mer närhetstörstande och vill helst sitta i knä eller ligga i famnen (också under dagen men då mer periodvis och under kvällen konstant).
Vi tar på pyjamas runt 19-20 och efter det får hon mysa med oss i soffan. Vi har dämpad belysning och läser eller kollar på TV. Ofta somnar hon och får då ligga i nestet i soffan bredvid oss.
Vi går och lägger oss vid 22-23. Då brukar hon vakna till men somnar om igen i sin säng som består av ett hemmafixat "bedside crib" bestående av hennes spjälsäng minus en sida, bredvid min sänghalva, med babynestet i.
Under natten brukar hon förr eller senare få komma ner och sova i sängen istället då hon helst vill sova tätt intill och jag vill amma smidigast möjligt. Hon vaknar och vill äta ett antal gånger men jag kollar aldrig på klockan. Bara fiskar fram tutten. Hon äter i några minuter och somnar om ganska fort.
Vid 6-tiden går hennes pappa upp med henne och byter blöja innan han åker till jobbet. Sedan somnar hon om igen.
Förr eller senare blir det väl läggdags lite tidigare. Förr eller senare sover hon säkert i egen säng i eget rum. Vi känner dock inte att det är någon större brådska. Vi tror att det kommer komma naturligt, kanske med lite hjälp på traven när det känns som rätt läge.
Jag tänker heller inte så mycket på att hon ofta inte sover några långpass på dagen. Hon sover ju så långa nätter så hon klarar sig nog fint på sina powernaps.
Bebisar är ju olika och hon är väl ingen dag-sovare helt enkelt ;).
Jag tyckte att jag började se ett litet mönster i nattsömnen här ett tag då hon vaknade för första matningen mellan 4 och 5 och andra runt 6.30. Men vips så ändrades det och helt plötsligt kan hon äta vid 01, 02 och 03 under samma natt haha. Kanske har hon en period då hon växer mycket eller något som gör att hon vill äta mer. Eller så vill hon ha bröstet för trygghet mer nu när hon blir mer mottaglig för yttre intryck och har mer att bearbeta.
Min sömn är i alla fall helt katastrof nu. Inte för att vi direkt har jobbiga nätter, vi har bebisen i sängen så jag tar bara fram bröstet halvt i sömnen och somnar om medan hon äter. Men jag kommer knappt in i någon djupsömn så återhämtningen blir ju jättedålig. Sov dåligt under graviditeten och började mäta sömnen runt mitten och redan då var djupsömnen väldigt dålig och nu känner jag att den långa bristen verkligen tar ut sin rätt. Denna vecka har varit extra dålig så jag är orimligt trött och har en konstant huvudvärk. Jag måste skriva upp exakt allt för jag kommer inte ihåg någonting och jag måste lägga nycklar, plånbok och allt sånt på exakt samma ställe hela tiden för annars har jag ingen aning om var de är osv. Känner att tröttheten verkligen påverkar mitt liv nu. Känns jobbigt då det är så mycket man vill hinna med tre barn men försöker vila så mycket jag kan för att få ordning på dagarna. Man har ju inga förväntningar om 8 timmars ostörd sömn de närmsta åren men mer djupsömn hoppas jag i alla fall att jag kan få snart. Läste att man ska ha absolut minst 2 timmar per dygn men att vuxna ofta har 3-4 timmar. Jag har 1-1,5 timme under en riktigt, riktigt bra natt men oftast under 1 timme enligt min mätning. Denna vecka har jag haft 20-30 minuter.
Blev långt om min sömn nu haha. Behövde nog skriva av mig lite för idag är min trötthet det enda jag kan tänka på!
Tycker ändå att bebisens sömn är rätt bra. Har ingen önskan om att en så liten ska somna själv i egen säng/eget rum varken dagtid eller kväll utan vill gärna ha henne där jag är även om hon sover. Dock hade det varit skönt om hon inte vaknade så fort man inte ligger bredvid eller håller i henne. Tricket med vetekudden har vi testat några gånger och det funkar ibland. Nu när hon är 3 månader känns det som att det är dags att ge henne lite tydligare kvällsrutiner mer än ny blöja och pyjamas. Har dock inte riktigt landat i hur de ska se ut än.
Väldigt mycket som kretsar kring sömn när man har så pass små bebisar som vi här i tråden haha.
Så skoj att de börjar bli större nu och ser deras framsteg varje dag nästan! Jag tycker det är väldigt mysigt med bebisar såklart men roligare när de blir större och kan röra sig lite! :)
Någon här som redan funderar på en till??? Låter det galet?! Mitt problem är min ålder så jag har inte så mkt tid att vinka på. Nån mer som vill ha tätt?
Det var ju min mans första barn och mitt tredje. Han är inte helt övertygad om en till så inväntar vad han känner och hur han ställer sig till det. Hur tänker ni?
Jag är också lite sugen på en till haha. Det trodde jag aldrig! Det är även mitt tredje och min mans första och det tog två år för mig att bearbeta att han ville ha barn (vi hade först sagt att vi inte skulle ha och jag kände mig helt klar med mina två) men nu är det här det bästa valet jag någonsin gjort :) och vill absolut inte utesluta att göra detta igen. Jag vill dock inte ha så tätt så vi får se hur det blir. Jag fyllde 30 i år men man vet ju aldrig hur många fertila år man har kvar liksom. Vissa kan ju få barn tills de är 50 medan vissa får svårt redan vid 25-30. Vi får se helt enkelt. Min man såg i alla fall både glad och förvånad ut när jag ville spara gravidkläderna ?ifall att? haha. Undrar dock hur vi någonsin ska kunna tillverka ett till barn då vårt barn fortfarande knappt går att lägga ifrån sig när hon sover :/
Jag snittades ju så om det inte varit för blödningen hade jag kunnat ha sex typ på en gång efter. Har inga problem att ha sex i samma rum om hon sover men kan faan inte ha henne på armen under tiden XD