Bf September 2019

Hej!

Hur rullar allt på med era små?

En fråga, hur gör ni med sömnen för era bebisar på dagarna? Styr bebisen det helt själv eller försöker ni få in något sovpass medvetet för bebisen? Alltså lägger hen ner när den verkar trött eller går ut och går med vagnen? Eller får det bli lite som det blir? Är vi iväg och gör en massa saker kan vår dotter sova ganska mycket i bilen, i vagnen osv.. men är vi bara hemma somnar hon väldigt sällan av sig själv?

Skulle gärna höra hur ni tänker kring sömnen på dagen?

Våran son behöver hjälp att komma ner i varv och somna inför varje sovstund. Han uppskattat inte vagnen och vi åker inte bil så det gäller för oss att hela tiden läsa av när han börjar vara trött och då gå runt och vagga och söva tills han somnar, sen får han ligga i famnen och sova så man kan vyssja honom lite om han går upp i lite ytligare sömn så han inte vaknar innan han sovit klart. Lägger vi ner honom själv vaknar han alltid inom 30 minuter.

Men vi styr inte alls vilken tid han ska sova utan försöker läsa av när han börjar bli trött.

Jag tyckte att jag började se ett litet mönster i nattsömnen här ett tag då hon vaknade för första matningen mellan 4 och 5 och andra runt 6.30. Men vips så ändrades det och helt plötsligt kan hon äta vid 01, 02 och 03 under samma natt haha. Kanske har hon en period då hon växer mycket eller något som gör att hon vill äta mer. Eller så vill hon ha bröstet för trygghet mer nu när hon blir mer mottaglig för yttre intryck och har mer att bearbeta.

Min sömn är i alla fall helt katastrof nu. Inte för att vi direkt har jobbiga nätter, vi har bebisen i sängen så jag tar bara fram bröstet halvt i sömnen och somnar om medan hon äter. Men jag kommer knappt in i någon djupsömn så återhämtningen blir ju jättedålig. Sov dåligt under graviditeten och började mäta sömnen runt mitten och redan då var djupsömnen väldigt dålig och nu känner jag att den långa bristen verkligen tar ut sin rätt. Denna vecka har varit extra dålig så jag är orimligt trött och har en konstant huvudvärk. Jag måste skriva upp exakt allt för jag kommer inte ihåg någonting och jag måste lägga nycklar, plånbok och allt sånt på exakt samma ställe hela tiden för annars har jag ingen aning om var de är osv. Känner att tröttheten verkligen påverkar mitt liv nu. Känns jobbigt då det är så mycket man vill hinna med tre barn men försöker vila så mycket jag kan för att få ordning på dagarna. Man har ju inga förväntningar om 8 timmars ostörd sömn de närmsta åren men mer djupsömn hoppas jag i alla fall att jag kan få snart. Läste att man ska ha absolut minst 2 timmar per dygn men att vuxna ofta har 3-4 timmar. Jag har 1-1,5 timme under en riktigt, riktigt bra natt men oftast under 1 timme enligt min mätning. Denna vecka har jag haft 20-30 minuter.

Blev långt om min sömn nu haha. Behövde nog skriva av mig lite för idag är min trötthet det enda jag kan tänka på!

Tycker ändå att bebisens sömn är rätt bra. Har ingen önskan om att en så liten ska somna själv i egen säng/eget rum varken dagtid eller kväll utan vill gärna ha henne där jag är även om hon sover. Dock hade det varit skönt om hon inte vaknade så fort man inte ligger bredvid eller håller i henne. Tricket med vetekudden har vi testat några gånger och det funkar ibland. Nu när hon är 3 månader känns det som att det är dags att ge henne lite tydligare kvällsrutiner mer än ny blöja och pyjamas. Har dock inte riktigt landat i hur de ska se ut än.

Väldigt mycket som kretsar kring sömn när man har så pass små bebisar som vi här i tråden haha.

Ja, det är det man får tänka på, att det snart blir bättre!

Jag använder fitbit som mäter sömnen så det är såklart inte 100% men man får ju ett hum i alla fall.

Har inte tänkt på om det blivit bättre då hon sovit i babynestet, måste vara uppmärksam på det nästa gång för isf kan ju min man sova med henne ibland. Har mest tänkt att det är smidigt att hon sover vid mig eftersom jag har maten. Han brukar ta henne om hon vaknar och behöver ny blöja eller något annat än mat men det händer väldigt sällan nu.

Hej! Vet inte om ni minns mig, men tänkte jag skulle kika in och gratta er alla till era små underverk!

Jag lever men de e knappt, saknar min Axel så de gör ont. Men de måste gå framåt på nått sätt om inte annat än så för hans skull.

All lycka till er ??

Det är en aktivitetsklocka :)

Låter som att ni har väldigt bra uppdelning! Vår bebis vaknar typ bara när hon vill äta just nu. Förut kunde hon bajsa på natten eller bara ligga och böka och då kunde min man ta henne. Han vaknade vid varje amning i början och satt redo att hjälpa till haha! Så jag sa till honom att han får fortsätta sova vid matningen och då slutade han vakna så det var nog samma för honom, att han kunde sova igenom mer när han visste att jag tog henne och inte behövde hans hjälp (jag snittades så första dygnen kunde han behöva hjälpa till vid amning när jag skulle förflytta mig i sängen). Nu är det mest kvällarna vi turas om ifall hon är gnällig och har svårt att komma till ro. Så vi har ju ändå haft bra nätter på så vis att hon inte vaknar och bara är ledsen eller så.

I natt fick jag i alla fall lite bättre sömnkvalite och det kändes verkligen på morgonen. Jag orkade upp för att lämna mellersta barnet i skolan och har orkat med dagen så det har känts otroligt skönt!

Vad spännande med bajsandet (haha vilken sjuk mening!), är orsaken att man gör så för att få ?rutin? på bajsandet och undvika magont eller finns det andra anledningar? Har ingen koll på EC alls.

Vår bebis småbajsade hela tiden i början. Vi bytte typ 20 blöjor om dagen och det var alltid till bajs i, plus att det kom varje natt. Sedan ändrades det till bajs efter varje matning dagtid och nu är det någon gång om dagen.

Jag kände mig nästan piggare i början då vi ställde klockan, vår bebis gick ner lite för mycket i början så vi ställde var tredje timme också och matade. Då blev jag mer vaken pga amningen var ny så satt upp och ammade med kuddar uppbullade bakom ryggen och under armen haha. Men nu är det som att det långvariga tar ut sin rätt. Var förvånad över hur pigg jag ändå var första veckorna men hade väl något hormonpåslag som gjorde att jag inte kände samma trötthet haha. Vår bebis kom 21/8 så fick också augustibarn, men inte lika tidigt som du. Kan tänka mig att det det var väldigt tufft för er med kanske mer oro pga prematur och långa uppvak på nätterna! Det är ju verkligen skillnad på att slänga fram en tutte och att behöva gå igenom flera olika moment på natten. Tufft också att båda var tvungna att vara vakna, då är ju båda i stort behov av avlastning för att få ?sova ikapp? sen.

Jag har i alla fall lyckats få ett par bättre nätter med nästan 1 timmes djupsömn så har i alla fall fått vara människa lite grann. Det gör ändå mycket även om man skulle vilja ha mer sömn såklart.

Hur gamla är era barn nu och hur rörliga är dom? Stabilitet mm?

Så skoj att de börjar bli större nu och ser deras framsteg varje dag nästan! Jag tycker det är väldigt mysigt med bebisar såklart men roligare när de blir större och kan röra sig lite! :)

Någon här som redan funderar på en till??? Låter det galet?! Mitt problem är min ålder så jag har inte så mkt tid att vinka på. Nån mer som vill ha tätt? 

Det var ju min mans första barn och mitt tredje. Han är inte helt övertygad om en till så inväntar vad han känner och hur han ställer sig till det. Hur tänker ni?

Vi har försökt ha sex två gånger men jag har en ärrvävnad som gör att det gör för ont. Försöker massera på det stället och ska tillbaka till mvc om några veckor. Känns väldigt tråkigt och är lite orolig för att det kommer dröja länge innan det går. Bebis har legat i sin bedsidecrib samtidigt med whitenoise och så har jag lagt kuddar så vi inte ser honom, haha.

Jag igen som skrev inlägget ovan. Testade att ha henne i selen idag när hon skulle sova, jag märker när hon börjar bli trött och försökte då gunga henne lite när hon låg i selen, hon började gråta/gnälla. Men absolut inte gallskrik, vrider och vänder på huvudet men tillslut fick jag henne att somna i selen. Jag är verkligen emot allt det här med att skrika sig till söms och att de tillslut vet att ingen kommer ändå trots att jag skriker. Men när jag har henne i sele eller exempelvis ligger bredvid henne i sängen och guppar på rumpan eller har henne i famnen, gör det något att hon gråter då? (Förstå mig rätt) känner hon ändå sig ?övergiven?, jag ligger/finns ju verkligen alldeles intill eller har henne på bröstet. Så hon är ju aldrig själv. Hänger ni med på hur jag tänker? Är det ?farligt? att hon gråter om jag verkligen är precis intill henne tills hon somnar? För tar jag upp henne över axeln slutar hon gråta.. men vet ju att det är trött hon är och därför hon gråter. Sorry för rörigt inlägg men hoppas ni hänger med i mina Tankar.. behöver lite tips och råd

Min lilla stora (70cm och 9kg tung!!!) pojke blir 4 mån på måndag och han kämpar på! Han har varit väldigt stark i nacken sedan födelsen men har en favoritsida så han har också fått en sne huvudform, vilket det är väldigt mycket fokus på nu att "rätta till". Han har dock noll intresse att försöka vända på sig men går gärna upp i brygga och skjuter ifrån. Försöka åla sig framåt kämpar han också med, fy vad det är trist att ligga stilla! Och otroligt grinig så fort han inte får uppmärksamhet, så här är det aktivering varje vaken stund med honom (helst vill han upp och stå), babygymet har han tröttnat på rejält och skriker bara man närmar sig det xD

Mat är även långt bort från oss för tillfället då han ska utredas för mjölkproteinallergi först. Däremot har vi fått in en rätt skön rutin för natten. Han nattas vid 19, får mat halvt sovandes när jag går och lägger mig vid 22-23tiden. Sedan vaknar han vid 4 och vill ha mat för att sedan vid 6-7 vakna för dagen. Han sover dock i vår säng eftersom han sover väldigt dåligt själv.

Han var otrolig strulig förut, sov bara någon timme i sträck under hela dygnet, 3 om vi hade tur. Det som hjälpte oss främst var att ha helt fasta sovrutiner även på dagen. I början var det väldigt jobbigt att få till rutinerna, han vägrade sova och han vaknade fortfarande på kvällen men vi var super noga med att alltid lägga han vid samma tid och inte plocka upp honom på kvällen utan isf bara ligga kvar med honom tills han somnade igen. Sen sover han i vår säng, vilket också ändrade en hel del på hans sömn till det bättre. Men sen blir själv nattningen olika vissa kvällar, ibland somnar han bara i min famn, ibland i babynestet, ibland i vagnen. Men nattningen sker ändå alltid i samma rum helt nersläkt och på samma tid. Kanske ska tillägga att jag inte ammar då jag inte alls fick hjälp på BB med det, vet inte om det kan ha någon inverkan att han inte har något bröst att söka närhet till.

Hej allihopa! Varit borta ett tag här ifrån!

Kul att se hur det går för alla, här rullar allt på. Hon växer så det knackar!

Nätterna fungerar bra för oss. Hon somnar runt 20 och vaknar vid 08. Äter 2-3 grr per natt och somnar om direkt. Däremot dagarna, hur får ni seriöst era barn att sova? Vagnen funkar ibland men kan inte alltid gå ut med den då vi bor krångligt med trappar osv. men testade igår att se hur länge hon orkade hålla igång. Hon var vaken i 5h, sen tvingade jag henne att sova..

har kollat på det där sovschemat på rulla vagn. Där står det att bebisar som är 5 mån oftast sover 4 grr per dag och typ 3-4 h.. finns inte en chans att Min dotter sover så mycket eller ofta.. hur gör ni andra? Det här börjar bli sjukt jobbigt..

Länge sedan man hörde av alla! Hur går det?

Här är lillan drygt 7 månader och det är full fart!! Inte en lugn stund. Har senast veckorna kommit in i nån jättetråkig period dock där hon är väldigt gnällig, missnöjd, tjurig, kramsjuk och väldigt närhetstörstande. PÅ detta har hon också kommit in i den berömda "blyga" perioden då hon börjar gråta åt alla som tittar på henne typ haha haha

Var på 7 mån kontroll för ca 2 v sedan och hennes fontanell är ihopväxt. Det var den redan vid 5 månader, tyvärr, så nu är vi lite nojiga. De sa att vi måste vara uppmärksamma på förändring på huvudform, beteende och utveckling, men svårt tycker jag. Nån annan vars barn är samma?

Åh, jag tycker också att det bara blir roligare och roligare!

Visst EC:ade ni er pojke? Hur har det gått? Vi har precis börjat med potta för vår tjej som nu är 8 månader. Till och med det är roligt haha! Vi kör inte stenhårt men när vi är hemma rutinpottar vi efter mat och sömn och försöker lära oss signalerna :)

Vad roligt att det funkar bra och att ni ser resultat :)

Jag jobbar med barn och träffar jättemånga som har blöja till 4-årsåldern och har jobbigt med att gå på toalett/potta så vi har hela tiden sagt att vi ska börja vänja henne i god tid innan hon behöver klara det själv just för att det ska vara något som är självklart och inte svårt och läskigt. Nu känns det så himla spännande att vi får lära känna henne på ett nytt sätt genom att vara ännu mer uppmärksam och svara på hennes signaler. Vi är inte helt med på det ännu, speciellt när det gäller att kissa, men är förvånad över vilka framsteg vi ändå gjort på bara någon vecka. Och att bara rutin-potta ändå gett så mycket. Som sagt, till och med att öva på potta är roligt haha! Så fint att få ny kunskap om sin bebis.

Vad gäller sömnen så känns det som att varje gång jag tror att jag vet något så ändras det haha! Ibland sover hon två gånger på en dag, ibland kan det vara fyra. Vissa dagar blir ena sovpasset typ 3 timmar och vissa dagar kortare tupplurar. Som sagt, det ändras så fort jag ser ett mönster. Nätterna brukar dock vara rätt bra. Hon sover med oss i sängen med fri tillgång till tutten under hela natten. Vi känner nog inte heller att sömnrutinerna måste vara så strikta utan hon drar sig i öronen när hon är trött och då rullar vi henne i vagnen eller lägger oss med henne i sängen och söver. Tänker att hon får sova när hon är trött helt enkelt eftersom det än så länge funkar bra med nattsömnen och vårt övriga liv. När det börjar bli dags för förskola och man måste vara vaken på speciella tider så får vi börja peta i det om det behövs.