Bf September 2019

Nej precis, egentligen borde man väl inte vara så orolig då det är många som har gbs obehandlat, precis som du säger. Men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig, man läser alla skräckhistorier om hur barnen dör i magen väldigt sent i graviditeten och jag är mer rädd nu än jag var då jag hade uvi och gbs tidogare i graviditeten, runt v. 15. Nej, jag har inte fött barn tidigare, detta är min första. Förstår att du är orolig iom att det blir tredje förlossningen och det kan gå fort men det är nog verkligen klokt av dig att ändå hålla dig lugn med tanke på hur många gravida kvinnor som faktiskt är smittade. Jag själv är lite rädd att förlossningen ska gå snabbt då min mammas alla 3 förlossningar gick superfort, men egentligen vet jag inte om sådant är ärftligt öht, det lär väl vara högst individuellt antar jag.

Imorse vaknade jag strax innan 5 av mensvärkar som jag insåg kom ganska regelbundet. Gick upp och trodde det skulle klinga av men det blev värre så jag började istället klocka dom efter någon timme, som kom med 1-3 min mellanrum, och blev starkare!

För att göra en lång historia kort: jag ligger nu inlagd på förlossningen, öppen 4 cm, och har fått briccanyl samt något mer för att stoppa det, plus kortisonspruta för lungmognad. Lite chockade att det kom igång så plötsligt och att det var på riktigt när jag tolkade det som mensvärk. Men känner mig helt trygg. 33+6 idag, och läkarna tror inte att vi kommer lämna sjukhuset utan bebis.

Kan det inte vara sammandragningarna som du känner när magen blir hård? Min blir stenhård när de sk. Braxton hicks? sammandragningarna kör igång.

När ni monterar in bilstolen. Kommer ni ha den fram eller bak? Kan inte bestämma mig. Haft den fram jämt förut första tiden

Imorgon kommer min bebis!! Skulle egentligen Ha snittats redan igår men det blev flyttat som jag skrev om för ett par veckor sedan. Känns helt galet. Och nervöst!

I mina tidigare graviditeter har jag varit så dödstrött på att vara gravid att det varit som om kroppen vräkt bebisarna men den här gången känns det som att jag fått må lite för bra för att det redan ska vara dags trots att det bara är en vecka innan BF hehe.

Jag har ju snittats förut men då var det akut så hann inte oroa mig så mycket men nu blir jag mer och mer nervös inför själva operationen och läkningen efter.

Vet inte ens vad jag ville med detta inlägg, är väl bara exhalterad inför morgondagen och måste häva ur mig lite hahaha!

Hej, någon här inne som gjort eller väntar på ett vändningsförsök? Jag ska iväg nu i slutet av veckan på ultraljud och ett försök till vändning, det blir i V.37. Lite halvnojjig, hört så mycket olika upplevelser om detta men hoppas att det lyckas!

Vid halv nio imorse kom min lilla tjej <3 snittet gick bra, hon skrek direkt då hon kom ut och började söka efter bröstet direkt och jag själv mår än så länge också bra efter operationen. Känns fantastiskt att hon är här nu <3