• Äldre 28 Dec 19:22
    7761 visningar
    559 svar
    559
    7761

    En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

    Hej på er!

    Jag börjar tycka det är jobbigt att inte kunna prata med någon i samma eller liknande situation, samtidigt som jag inte har någon lust att skrika ut bland vänner och bekanta att vi försökt bli gravida i tio månader nu. Så jag startar en tråd här så vi kan stötta, hjälpa, inspirera, motivera och vara förstående med varandra, samt förhoppningsvis kunna dela med oss av våra efterlängtade plus.

    Vår historia är som följer: två år tillsammans, han är 33, jag är 28. Har försökt i tio månader och under den tiden har jag bara haft ägglossning fyra gånger, så det känns lite hopplöst. Har varit till gyn som sett massa äggblåsor, men får ändå inte hjälp förrän tidigast i februari. Började med rosenrot förra månaden och fick äntligen äl efter tre månader utan, hoppet var större än någonsin då jag tyckte mig se plus dagen före julafton men mensen kom på julaftonsmorgonen. Snacka om käftsmäll.

    Är så himla frustrerad och rädd att något är fel, då jag tycker vi prickat äl så precis när jag väl haft. Kanske har jag den senare än jag trott trots tempning.

    Berätta om er situation så tar vi hand och kämpar ihop. Kram!

  • Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker
  • Äldre 29 Dec 11:41
    #2
    Missjaas skrev 2018-12-28 21:11:17 följande:

    19 månaders försök här. 28 år är jag och min sambo är 30. Vi slutade alltså med preventivmedel i maj 2017.. månad in och månad ut gick utan att någon mens kom. Efter ett halvår fick jag kallelse för att ta cellprov och tog då upp det med BM. Hon rådde mig att boka tid hos en gynekolog. Gick några månader senare och fick då besked att allt såg normalt ut av vad hon kunde se. Fick primolut nor som skulle starta mensen. Vilket den gjorde.. den månaden..

    Vi fick sedan besked att jag hade svåra cellförändringar med högrisk HPV-virus. Hela min värld typ rasade. Mensen kom dessutom inte tillbaka så fick boka en ny tid.

    Vi bestämde då att vi skulle börja med letrozolbehandlingar. Dessa började vi med när konieseringen var gjord och cellförändringarna var borta.

    Har genomgått 4 behandlingar nu varav de 2 sista gett mig ägglossningar men tyvärr inga pos gravtest. Gick dessutom en egen ägglossning mellan omgångarna (ätit letrozole varannan månad).

    Det är lite av min historia.. jag slits mellan stora förhoppningar och stora smärtsamma tårar.

    Varför får du inte någon utredning förrän i feb?


    Åh, jag förstår verkligen hur otroligt jobbigt det måste vara. Det är ju så tröstlöst när man inte ens har ägglossning! Då spelar det ju ingen roll vad man gör. Blir så ledsen..

    Vi får ingen hjälp förrän vi försökt ett år, och det har vi i februari.
  • Äldre 29 Dec 15:19
    #4
    Missjaas skrev 2018-12-29 14:30:34 följande:

    Ja det tär på krafterna. Min sambo är rätt lugn i allt. Han menar att det kommer när det kommer liksom medan jag blir mer frustrerad.

    Precis va jag kände med. Våra ärliga , riktiga försök här ju först skett nu efter så många månader.

    Vi har fått vidare utredning där de rekommenderar insemination. Är även erbjuden en äggledarspolning. Vi försöker landa lite i tanken och tror att vi kommer ge det ett försök inom någon månad.

    Aha okej.. Det är drygt det där året. Vet du med säkerhet att du har ägglossning?


    Det är lite samma här. Han längtar lika mycket som jag men är en mycket positivare person så han är övertygad om att det kommer gå. Okej, det finns väldigt mycket att göra och testa iallafall, det är ju bra. Det har varit riktigt jobbigt att vänta, man blir mest arg när de säger att man ska försöka ett år när man knappt har någon ägglossning!

    Ja, jag vet säkert att jag haft det 4 gånger. Syns tydligt på temphöjning och så kommer mensen alltid 16 dagar efteråt. De gånger jag inte haft äl syns ingen höjning och mensen dröjer, och är helt annorlunda när den väl kommer. Tröttsamt när den INTE kommer bara, då blir cykeln mycket längre och det kan ta månader innan den dyker upp igen. Man har ju blivit galen för mindre...
  • Äldre 29 Dec 15:48
    #6
    Missjaas skrev 2018-12-29 15:44:30 följande:

    Ja okej. Jag tror kanske att det är lite typiskt för män. De har en lugnare inställning vilket såklart kan vara bra när vi kvinnor svävar iväg för mkt.

    Okej.. märkligt att de tycker ni ska vänta ett år när du tydligt inte har ägglossning regelbundet. Det känns nästan som fjanterier enligt min åsikt. Jag hade nog dragit en vit lögn och sagt att vi försökt ett år trots avsaknad av någon månad.

    Då får du inte mens regelbundet heller då om jag förstår dig rätt?

    Det är så frustrerande när man går och väntar och väntar utan att veta om/när den behagas dyka upp eller ej.


    Ja kanske, men den här är verkligen den mest positiva människa jag träffat också, haha. Ja jag tycker det är sjukt, men ljuga kan jag ju inte när de har antecknat att jag sa att vi inte försökte vid ett läkarbesök i februari det här året. Annars har den tanken slagit mig också.

    Nej, mensen beror på ägglossningen så de gånger jag inte haft äl är mensen väldigt oförutsägbar och underlig. När jag haft äl är den som en klocka. Alltid 16 dagar efter, alltid 7 dagar lång.
  • Äldre 29 Dec 19:45
    #8
    Missjaas skrev 2018-12-29 16:28:19 följande:

    Va härligt:) då har du verkligen någon so lyfter dig vid deppiga dagar:) har du varit gravid tidigare?

    Aha okej då förstår jag. Då är det ett annat läge. Nu har det ändå gått såpass länge. Se till att boka tid i god tid. Jag här där jag bor får man vänta väldigt länge på tid hos gyn . Tror första besöket vänta jag i 6 veckor..

    Låter skönt att den iaf kommer som en klocka när du väl har ägglossning. Då är det iaf lättare att hantera ett neg gravtest.

    Jag har tidigare inte fått någon mens alls så fick tabletter för att få igång den men nu har jag ju de senaste månaderna fått ägglossning så då har min mens också kommit vilket jag tycker är otroligt lyxigt. Först ledsamhet över neg gravtest men sen lycka när man ändå inser att ägglossningen kommit även denna gång liksom..

    Jag är nu på dag 21 i cykeln och fortsatt inte fått något pos ägglossningstest så vete tusan denna månad.. hoppas såklart!

    Vilken dag är du på?


    Ja men verkligen, han är fantastisk på det. Medan jag är extremt negativ, haha. Försöker lära mig lite av honom. Ja, jag får ju inte ens boka någon tid förrän det gått ett år så... hoppas att det går fort när vi väl ska få en. Eller ännu hellre, att det går innan dess.

    Ja precis, var bara nu det blev så jävlans jobbigt då jag trodde att det tagit sig men mensen kom på självaste julafton. Fastnade verkligen i att det aaaaldrig kommer hända då.

    Asch då, vad drygt! Tempar du något? Upplevde att ältester inte alls funkade för mig när jag inte har en aning om när den tänker komma. Min cykel är ganska lång även när den är som den ska, ca 33 dagar tror jag. Är på dag 6 nu så det återstår att se om det släpper något ägg om några veckor, hoppas det. Och hoppas du får också! Är ju som du säger en glädje i att veta att det åtminstone fungerat för en gångs skull.
  • Äldre 29 Dec 19:45
    #9
    Missjaas skrev 2018-12-29 16:28:19 följande:

    Va härligt:) då har du verkligen någon so lyfter dig vid deppiga dagar:) har du varit gravid tidigare?

    Aha okej då förstår jag. Då är det ett annat läge. Nu har det ändå gått såpass länge. Se till att boka tid i god tid. Jag här där jag bor får man vänta väldigt länge på tid hos gyn . Tror första besöket vänta jag i 6 veckor..

    Låter skönt att den iaf kommer som en klocka när du väl har ägglossning. Då är det iaf lättare att hantera ett neg gravtest.

    Jag har tidigare inte fått någon mens alls så fick tabletter för att få igång den men nu har jag ju de senaste månaderna fått ägglossning så då har min mens också kommit vilket jag tycker är otroligt lyxigt. Först ledsamhet över neg gravtest men sen lycka när man ändå inser att ägglossningen kommit även denna gång liksom..

    Jag är nu på dag 21 i cykeln och fortsatt inte fått något pos ägglossningstest så vete tusan denna månad.. hoppas såklart!

    Vilken dag är du på?


    Ja men verkligen, han är fantastisk på det. Medan jag är extremt negativ, haha. Försöker lära mig lite av honom. Ja, jag får ju inte ens boka någon tid förrän det gått ett år så... hoppas att det går fort när vi väl ska få en. Eller ännu hellre, att det går innan dess.

    Ja precis, var bara nu det blev så jävlans jobbigt då jag trodde att det tagit sig men mensen kom på självaste julafton. Fastnade verkligen i att det aaaaldrig kommer hända då.

    Asch då, vad drygt! Tempar du något? Upplevde att ältester inte alls funkade för mig när jag inte har en aning om när den tänker komma. Min cykel är ganska lång även när den är som den ska, ca 33 dagar tror jag. Är på dag 6 nu så det återstår att se om det släpper något ägg om några veckor, hoppas det. Och hoppas du får också! Är ju som du säger en glädje i att veta att det åtminstone fungerat för en gångs skull.
  • Äldre 29 Dec 22:14
    #11
    Missjaas skrev 2018-12-29 21:56:40 följande:

    Haha tror de flesta har sina dåliga dagar haha:)

    Men oj?! Varför får du inte ens boka en tid? Är du säker på det där? Aldrig hört talas om att det är så hårt. Vart bor du någonstans? Ja det håller jag tummarna för så du slipper alla läkarbesök:)

    Åh nej:( jäkla kropp ibland alltså.. jag själv har under denna gångna tid varit ikkegravid ett otaliga ggr. Har du upplevt det? Jag tycker mig ha blivit lugnare med det de senaste månaderna vilket är otroligt skönt för usch va det tär på psyket!

    Jag fick på julafton, genom ett facetimesamtal reda på att jag skulle bli faster igen.. de avslöja det på ett EXAKT liknande sett som jag drömde om för typ två månader. Den där känslan när man blir jätteglad för deras skull men så jäkla oändligt ledsen för min egna situation. Fy va tårarna rulla. Skammen värvades med sorg.. Det skulle ju vara min tur nu..

    Nej jag har inte provat på Det där med att tempa faktiskt. Jag Vet inte varför jag envisas med de där jäkla stickorna för det kostar egentligen bara en massa pengar.. Min är med relativt lång. Ägglossningen har kommit på 3 olika dagar i cykeln de sista månaderna så varierat en del vilket inte är så konstigt kanske. Sist hade jag en cykel på 35 dagar så kommer nog ännu senare denna gång om den dyker upp alls.


    Jag vet inte? Har ringt flera gånger och de ber mig bara ringa upp när vi försökt i ett år. Jag bor i dalarna. Extremt störande eftersom första steget är att ge mig tabletter för att stimulera ägglossning. Hur enkelt som helst ju. Men nåväl, fattar att regler finns av en anledning och försöker uppföra mig civiliserat, haha.

    Åh men fy! Jag förstår och känner igen den känslan så himla väl. Jag blir seriöst riktigt förbannad på tjejer som ?råkat bli gravida? för tredje gången och ska göra abort. Var är rättvisan!? Blir också ledsen när folk runtomkring blir gravida. Så hemsk känsla, den där avundsjukan. Blir såklart glad för deras skull men gråtfärdig för min. För att inte tala om alla som undrar om ?inte niii ska ha barn snart??!? Som om det bara var att beställa ett.

    När jag testade älstickor i tre månader lyckades jag hitta äl EN gång, haha. Det var i början men jag blev less på dem efter det och testade natural cycles och temp. Syns verkligen supertydligt nu, men först efter äl och då är det ju liksom för sent. Men har hjälpt mig att veta när jag har äl OM cykeln skulle fungera som folk åtminstone. Ah okej, och du vet inte om du haft äl nu eller inte?

    Okej. Långa cykler är ju också jobbigt när man kämpar så här, samtidigt som det väl är bra att ha lite längre mellan äl och mens om jag fattat rätt? Så ägget hinner fästa innan mensen kommer.
  • Äldre 29 Dec 22:27
    #13
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-29 22:21:39 följande:

    Jag sitter också i samma sitts.

    Vi har nu försökt i 10-11 månader. Fast egentligen är det kanske 3 försök eftersom kroppen gav upp totalt efter uttag av kopparspiral. Fick efter 6 månader utan mens Provera och har nu ätit det 3 månader, det var bland det värsta jag gjort.

    Nu är första månaden med försök efter medicin och kanske blir det ett plus imorgon eller så är cykeln knäpp igen. Trots att jag haft inställningen att det kan ta tid så är vi nu snart inne på sista försöket innan vi kan söka hjälp. Fast egentligen har vi inte fått nån chans med tanke på allt strul.

    Problemet är bara att vi inte kommer få någon utredning för jag har BMI över 30 och i mitt landsting är det även gräns för utredning inte bara IVF. Jag förstår varför man inte får IVF mm vid för stor övervikt men utredning hade ju varit skönt. Så vi iaf får veta om det är jag eller min man.

    2018 är helt klart sämsta året för mig på många år kanske någonsin.


    Jag förstår dig så himla mycket! Har sagt samma sak om 2018. Man blir så himla less. Vad är provera, hur fungerar det?

    Men på riktigt? Det var ju verkligen tråkigt att ni inte ens får en utredning... det finns iallafall hemmatest att köpa har jag sett, för några hundringar. Då kan man testa mannens spermier åtminstone. Har satt min man på zink och folsyra nu då jag läste en studie om att det kan öka spermieantalet en hel del. Själv äter jag som sagt vitaminer, folsyra och rosenrot som ska kunna hjälpa till med ägglossning. Förstår att det känns himla tråkigt verkligen. Kram på dig och hoppas att det går vägen!
  • Äldre 29 Dec 22:45
    #16
    Missjaas skrev 2018-12-29 22:38:44 följande:

    Alltså det där låter helknäppt enligt min åsikt.. vad spelar det för roll liksom. Så länge det gått ca 1 år. En månad hit eller dit borde verkligen inte spela någon roll.

    Ja det är en jävla skitkänsla rent ut sagt.. Det jobbiga är att alla runtomkring inte heller förstår hur man känner. Min sambo fick ett utbrott när jag snäste på honom och brast ut att jag var självisk. Då brast det ännu mer för mig. Han mena det naturligtvis inte men aj va ont det gjorde. När får jag vara ledsen och inte liksom.. Ja gud. Jag är dock väldigt öppen med det här och knäpper gärna folk på näsorna när de ställer den frågan för det är INTE ok.. trots att jag är öppen är det dock ytterst få som verkligen förstår..

    Aha okej. Ja det minsann inte lätt det där med stickorna.. jag vet inte om jag är så sugen på att köra på temp heller. Vet inte om det kommer hjälpa mig när kroppen är helt knäpp.

    Ja men tycker ändå inte den är så lång ändå. Är helt ok och oftast inom normal gräns iaf. Har haft cyklar på 70 dagar och då är det kaos haha:)


    Ja man blir bra matt alltså. Man känner sig maktlös verkligen. Förstår dig, man blir helt förstörd ju. Jag pallar inte vara öppen, vill verkligen inte att någon ska veta. Känns extremt privat och har ingen ork att öppna mig för folk som säkert inte fattar ändå. Haha, bitter jag är.

    Haha ja har haft liknande cykler jag också, inte fasiken är det roligt inte. Man får ju galen sexlust av alltihop också. Inte.
  • Äldre 29 Dec 22:48
    #18
    Anonym (Tiden går och går) skrev 2018-12-29 22:43:56 följande:

    Tack för förståelsen.

    Provera är gulakroppshormon som framkallar blödning. De gjorde så jag trodde jag blivit utbränd eller deprimerad känslan satt i 3 veckor/ månad, var helt håglös. Ska börja med rosenrot nästa månad. Har inte börja tidigare eftersom jag trott många gånger att det varit nått och man ska ju inte ta rosenrot vid eventuell graviditet men nu ska jag lita på testen.

    Jag kommer nog försöka gör utredningen privat. Är inte så sjukt dyrt och vi sparar till hus men det ligger ändå 6 månader fram så vi hinner spara ikapp. Det mest frustrerande är att min cykel alltid har gått som en klocka med kopparspiral. Har spårat den i 2 år och har haft en cykel på mellan 25-28. Det senaste året har det varit 27-100 dagar.

    Ska försöka få i sambon lite vitaminer. Har allt det där hemma och äter för det mesta men ibland orkar jag bara inte.

    Vi får hoppas på det bästa!


    Det lät ju verkligen inget vidare. Har själv haft utmattningsdepression så vet hur hemskt det är. Nej precis, jag äter rosenrot fram till äl sen slutar jag. Okej, tur det finns privat när det är så här. Vi sparar också till hus. Håller verkligen tummarna för er.
Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker