En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Åh, jag förstår verkligen hur otroligt jobbigt det måste vara. Det är ju så tröstlöst när man inte ens har ägglossning! Då spelar det ju ingen roll vad man gör. Blir så ledsen..

Vi får ingen hjälp förrän vi försökt ett år, och det har vi i februari.

Det är lite samma här. Han längtar lika mycket som jag men är en mycket positivare person så han är övertygad om att det kommer gå. Okej, det finns väldigt mycket att göra och testa iallafall, det är ju bra. Det har varit riktigt jobbigt att vänta, man blir mest arg när de säger att man ska försöka ett år när man knappt har någon ägglossning!

Ja, jag vet säkert att jag haft det 4 gånger. Syns tydligt på temphöjning och så kommer mensen alltid 16 dagar efteråt. De gånger jag inte haft äl syns ingen höjning och mensen dröjer, och är helt annorlunda när den väl kommer. Tröttsamt när den INTE kommer bara, då blir cykeln mycket längre och det kan ta månader innan den dyker upp igen. Man har ju blivit galen för mindre...

Ja kanske, men den här är verkligen den mest positiva människa jag träffat också, haha. Ja jag tycker det är sjukt, men ljuga kan jag ju inte när de har antecknat att jag sa att vi inte försökte vid ett läkarbesök i februari det här året. Annars har den tanken slagit mig också.

Nej, mensen beror på ägglossningen så de gånger jag inte haft äl är mensen väldigt oförutsägbar och underlig. När jag haft äl är den som en klocka. Alltid 16 dagar efter, alltid 7 dagar lång.

Ja men verkligen, han är fantastisk på det. Medan jag är extremt negativ, haha. Försöker lära mig lite av honom. Ja, jag får ju inte ens boka någon tid förrän det gått ett år så... hoppas att det går fort när vi väl ska få en. Eller ännu hellre, att det går innan dess.

Ja precis, var bara nu det blev så jävlans jobbigt då jag trodde att det tagit sig men mensen kom på självaste julafton. Fastnade verkligen i att det aaaaldrig kommer hända då.

Asch då, vad drygt! Tempar du något? Upplevde att ältester inte alls funkade för mig när jag inte har en aning om när den tänker komma. Min cykel är ganska lång även när den är som den ska, ca 33 dagar tror jag. Är på dag 6 nu så det återstår att se om det släpper något ägg om några veckor, hoppas det. Och hoppas du får också! Är ju som du säger en glädje i att veta att det åtminstone fungerat för en gångs skull.

Jag vet inte? Har ringt flera gånger och de ber mig bara ringa upp när vi försökt i ett år. Jag bor i dalarna. Extremt störande eftersom första steget är att ge mig tabletter för att stimulera ägglossning. Hur enkelt som helst ju. Men nåväl, fattar att regler finns av en anledning och försöker uppföra mig civiliserat, haha.

Åh men fy! Jag förstår och känner igen den känslan så himla väl. Jag blir seriöst riktigt förbannad på tjejer som ?råkat bli gravida? för tredje gången och ska göra abort. Var är rättvisan!? Blir också ledsen när folk runtomkring blir gravida. Så hemsk känsla, den där avundsjukan. Blir såklart glad för deras skull men gråtfärdig för min. För att inte tala om alla som undrar om ?inte niii ska ha barn snart??!? Som om det bara var att beställa ett.

När jag testade älstickor i tre månader lyckades jag hitta äl EN gång, haha. Det var i början men jag blev less på dem efter det och testade natural cycles och temp. Syns verkligen supertydligt nu, men först efter äl och då är det ju liksom för sent. Men har hjälpt mig att veta när jag har äl OM cykeln skulle fungera som folk åtminstone. Ah okej, och du vet inte om du haft äl nu eller inte?

Okej. Långa cykler är ju också jobbigt när man kämpar så här, samtidigt som det väl är bra att ha lite längre mellan äl och mens om jag fattat rätt? Så ägget hinner fästa innan mensen kommer.

Jag sitter också i samma sitts.

Vi har nu försökt i 10-11 månader. Fast egentligen är det kanske 3 försök eftersom kroppen gav upp totalt efter uttag av kopparspiral. Fick efter 6 månader utan mens Provera och har nu ätit det 3 månader, det var bland det värsta jag gjort.

Nu är första månaden med försök efter medicin och kanske blir det ett plus imorgon eller så är cykeln knäpp igen. Trots att jag haft inställningen att det kan ta tid så är vi nu snart inne på sista försöket innan vi kan söka hjälp. Fast egentligen har vi inte fått nån chans med tanke på allt strul.

Problemet är bara att vi inte kommer få någon utredning för jag har BMI över 30 och i mitt landsting är det även gräns för utredning inte bara IVF. Jag förstår varför man inte får IVF mm vid för stor övervikt men utredning hade ju varit skönt. Så vi iaf får veta om det är jag eller min man.

2018 är helt klart sämsta året för mig på många år kanske någonsin.

Ja man blir bra matt alltså. Man känner sig maktlös verkligen. Förstår dig, man blir helt förstörd ju. Jag pallar inte vara öppen, vill verkligen inte att någon ska veta. Känns extremt privat och har ingen ork att öppna mig för folk som säkert inte fattar ändå. Haha, bitter jag är.

Haha ja har haft liknande cykler jag också, inte fasiken är det roligt inte. Man får ju galen sexlust av alltihop också. Inte.

Håller med är ju lite märkligt att inte ens få boka tid. Det går ju avboka vilket säkert ger en efterlängtad lucka för nått akutfall. Iställe ska man boka efter 1 år och sen vänta några månader till.

Tycker också det är knäppt att man inte får nån hjälp innan det gått 6 månader utan mens. För det är tydligen fullt normalt. Fast man själv vet att nått är tok fel.

De flesta är supertrevliga inom vården men sjukt att det inte ska finnas resurser. Min längsta cykel var 100 dagar men fick ingen hjälp fören jag blött konstant i 1 månad.

Jo. Fasaden är dryg och jag är en sån där som röstar för att ta bort så mycket tabustämplar som möjligt, men jag orkar inte med frågor och tyckande och åsikter. Jag känner att sen, när det gått vägen, då kan jag tala om hur jävla kämpigt det var för då orkar jag.

Han vill inte heller att folk ska veta, så det är skönt att vi känner samma. Sen får vi väl se om vi brister innan det går vägen.

Haha samma här, det är nog det som är jobbigast för honom. Att det är lite ospontant och påtvingat. Försöker också avdramatisera men efter ett tag blir det svårt liksom. Pressat.