• Desire223

    En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

    Hej på er!

    Jag börjar tycka det är jobbigt att inte kunna prata med någon i samma eller liknande situation, samtidigt som jag inte har någon lust att skrika ut bland vänner och bekanta att vi försökt bli gravida i tio månader nu. Så jag startar en tråd här så vi kan stötta, hjälpa, inspirera, motivera och vara förstående med varandra, samt förhoppningsvis kunna dela med oss av våra efterlängtade plus.

    Vår historia är som följer: två år tillsammans, han är 33, jag är 28. Har försökt i tio månader och under den tiden har jag bara haft ägglossning fyra gånger, så det känns lite hopplöst. Har varit till gyn som sett massa äggblåsor, men får ändå inte hjälp förrän tidigast i februari. Började med rosenrot förra månaden och fick äntligen äl efter tre månader utan, hoppet var större än någonsin då jag tyckte mig se plus dagen före julafton men mensen kom på julaftonsmorgonen. Snacka om käftsmäll.

    Är så himla frustrerad och rädd att något är fel, då jag tycker vi prickat äl så precis när jag väl haft. Kanske har jag den senare än jag trott trots tempning.

    Berätta om er situation så tar vi hand och kämpar ihop. Kram!

  • Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker
  • eliinwiiiii

    Jag har en väldigt svår pco. Vi är inne på sista chansen för medicinerna annars blir det IVF. Men vi har haft det så svårt med sjukvården, ingen har tagit oss på allvar och sagt att det är bara min vikt det beror på. (Jag är inte överviktig)

    Min mamma och syster har samma sjukdom men inte fullt så svår som jag, men det lyssnade inte sjukvården på. Allt skulle släppa om jag gick ner 5kg, så istället så rasade jag ner 13 kg.

    Så då fick vi ingen hjälp för man ville se om kroppen kom igång.

    Jag ska vara glad om jag har mens en gång per år.

    Men man måste ju tänka positivt, jag är glad att min man står vid min sida. Det jobbigaste just nu är att alla får barn runt oss, och vi står och trampar på samma ställe.

  • Desire223
    eliinwiiiii skrev 2018-12-31 10:26:55 följande:

    Jag har en väldigt svår pco. Vi är inne på sista chansen för medicinerna annars blir det IVF. Men vi har haft det så svårt med sjukvården, ingen har tagit oss på allvar och sagt att det är bara min vikt det beror på. (Jag är inte överviktig)

    Min mamma och syster har samma sjukdom men inte fullt så svår som jag, men det lyssnade inte sjukvården på. Allt skulle släppa om jag gick ner 5kg, så istället så rasade jag ner 13 kg.

    Så då fick vi ingen hjälp för man ville se om kroppen kom igång.

    Jag ska vara glad om jag har mens en gång per år.

    Men man måste ju tänka positivt, jag är glad att min man står vid min sida. Det jobbigaste just nu är att alla får barn runt oss, och vi står och trampar på samma ställe.


    Åh vad jobbigt det låter, det verkar väldigt vanligt att sjukvården ger kalla handen. Man känner sig så maktlös. Åh vad härligt att mensen kommit iallafall! Önskar er stort lycka till, håll oss uppdaterade om hur det går!
  • Anonym (Längtan)

    Hej tjejer!

    Har skummat igenom det ni skrivit och inser att detta är en tråd för mig. Känner igen mig så himla mycket i era upplevelser och känslor...

    En kort presentation av mig:

    Är 37 år gammal med ett barn på snart 11år. Fick kämpa i 2.5år för det plusset. Utredningar och mediciner mm, men lyckades ändå bli gravid på egen hand till slut (ev lite hjälpa av RR) Träffade min kärlek för 6år sedan och fick två barn på köpet, nu 12 och 15år. Längtan efter en sladdis föddes och i januari 2018 tog vi ut spiralen. Sen dess har INGENTING hänt :( Tillbaka i samma mönster som för 12-14 år sedan med långa oregelbundna cykler, haft allt mellan 26-50 dagar och nu har jag inte haft mens sen i september. Får ingen hjälp av vården förrän vi försökt i ett år (vilket i och för sig är snart...)

    Inte överviktig, äter nyttigt och motionerar. Äter vitaminer, folsyra och rosenrot. Vad mer kan jag göra!!!???

    Följer gärna er resa och ältar tillsammans med er

  • Desire223
    Anonym (Längtan) skrev 2019-01-02 15:34:24 följande:

    Hej tjejer!

    Har skummat igenom det ni skrivit och inser att detta är en tråd för mig. Känner igen mig så himla mycket i era upplevelser och känslor...

    En kort presentation av mig:

    Är 37 år gammal med ett barn på snart 11år. Fick kämpa i 2.5år för det plusset. Utredningar och mediciner mm, men lyckades ändå bli gravid på egen hand till slut (ev lite hjälpa av RR) Träffade min kärlek för 6år sedan och fick två barn på köpet, nu 12 och 15år. Längtan efter en sladdis föddes och i januari 2018 tog vi ut spiralen. Sen dess har INGENTING hänt :( Tillbaka i samma mönster som för 12-14 år sedan med långa oregelbundna cykler, haft allt mellan 26-50 dagar och nu har jag inte haft mens sen i september. Får ingen hjälp av vården förrän vi försökt i ett år (vilket i och för sig är snart...)

    Inte överviktig, äter nyttigt och motionerar. Äter vitaminer, folsyra och rosenrot. Vad mer kan jag göra!!!???

    Följer gärna er resa och ältar tillsammans med er


    Välkommen hit! Usch alltså vilken tung resa. Det är ju så förbannat jobbigt och tröstlöst när man inte ens har ägglossning. Ni började alltså försöka en månad före oss, det har gått ett år för oss i februari. Hade ju äl och mens nu förra cykeln men innan det kom det ingen på tre månader och då blir man verkligen matt och nedstämd. Det är ett helvete verkligen! Önskar att jag hade några råd att ge. Började ju med rosenrot förra månaden och fick äl men vet inte om det berodde på den. Mannen hat börjat äta zink och folsyra för att maxa spermierna, men det hjälper ju inte om man inte har äl. Men rätt som det är kommer den ju och då är det bra om de är på topp åtminstone. Kram
  • Missjaas
    Anonym (Längtan) skrev 2019-01-02 15:34:24 följande:

    Hej tjejer!

    Har skummat igenom det ni skrivit och inser att detta är en tråd för mig. Känner igen mig så himla mycket i era upplevelser och känslor...

    En kort presentation av mig:

    Är 37 år gammal med ett barn på snart 11år. Fick kämpa i 2.5år för det plusset. Utredningar och mediciner mm, men lyckades ändå bli gravid på egen hand till slut (ev lite hjälpa av RR) Träffade min kärlek för 6år sedan och fick två barn på köpet, nu 12 och 15år. Längtan efter en sladdis föddes och i januari 2018 tog vi ut spiralen. Sen dess har INGENTING hänt :( Tillbaka i samma mönster som för 12-14 år sedan med långa oregelbundna cykler, haft allt mellan 26-50 dagar och nu har jag inte haft mens sen i september. Får ingen hjälp av vården förrän vi försökt i ett år (vilket i och för sig är snart...)

    Inte överviktig, äter nyttigt och motionerar. Äter vitaminer, folsyra och rosenrot. Vad mer kan jag göra!!!???

    Följer gärna er resa och ältar tillsammans med er


    Vad roligt att du vill vara med och älta:)

    Det är så otroligt frustrerande och jobbigt när man gör allt man kan men ändå inte lyckas så förstår dig.

    Låter konstigt att ni måste vänta ett år när du är så pass "gammal" trodde man fick snabbare hjälp efter 35?

    Det är så psykiskt påfrestande när man går och väntar. Man kan inte lita på sin kropp eller ens veta hur den funkar.
  • Missjaas
    eliinwiiiii skrev 2019-01-01 17:46:42 följande:

    Börjar året med en efterlängtad blödning, så nu blir det dunder kur med letrozol


    Såg ditt tidigare svar och blev så glad för din skull. Va skönt med en blödning! Hoppas det är er tur:) ( och även vår :) )

    När du äter letrozole får du gå på kontroller? Hur många tabletter tar du? Tar du ovitrelle? Har du funderat på att gå över till stimulans via sprutor istället?

    Många frågor :)
  • Majflickan90

    Vet inte riktigt vart jag ska vända mig... Jag och sambon är sugna på fler barn. Våran son blev 3 år i maj och flera av våra vänner fick barn under 2018, så känns mer o mer som att det är dags för fler barn nu. I april 2018 slutade jag med p-piller. Det är 9 månader sen. 2 månader senare försvann min mens. Jag är INTE gravid, men har inte haft mens en enda gång sen i juni och det är 7 månader sen! Jag börjar bli väldigt frustrerad då jag inte vet vad som händer i min kropp!!! Och jag har inte ringt till gyn o bokat tid då jag haft små "känningar" precis som att mensen ska komma. Tror helatiden att den ska komma tillbaka men eftersom inget har hänt hittills så antar jag att det lär dröja ett tag till. Någon som har/har haft samma problem? Erfarenheter? Innan jag ringer gyn och förklarar problemet. Och ni som har lite mer koll - kan man ha ÄL trots utebliven mens så pass länge?

  • Missjaas
    Majflickan90 skrev 2019-01-02 22:50:31 följande:

    Vet inte riktigt vart jag ska vända mig... Jag och sambon är sugna på fler barn. Våran son blev 3 år i maj och flera av våra vänner fick barn under 2018, så känns mer o mer som att det är dags för fler barn nu. I april 2018 slutade jag med p-piller. Det är 9 månader sen. 2 månader senare försvann min mens. Jag är INTE gravid, men har inte haft mens en enda gång sen i juni och det är 7 månader sen! Jag börjar bli väldigt frustrerad då jag inte vet vad som händer i min kropp!!! Och jag har inte ringt till gyn o bokat tid då jag haft små "känningar" precis som att mensen ska komma. Tror helatiden att den ska komma tillbaka men eftersom inget har hänt hittills så antar jag att det lär dröja ett tag till. Någon som har/har haft samma problem? Erfarenheter? Innan jag ringer gyn och förklarar problemet. Och ni som har lite mer koll - kan man ha ÄL trots utebliven mens så pass länge?


    Vad härligt med en liten 3åring:) kan tänka mig att det är full fart!

    Jag upplevde lite samma som du när jag sluta med mina mellanpiller. Hade mensvärk och känningar till och från hela tiden men efter 6 månader och ingen mens insåg jag att jag kanske borde kolla upp det. Jag bokade tid hos gyn som gjorde ett vaginalt ultraljud. Allt såg enligt henne normalt ut men mena att mina äggstockar va trötta.. fick hjälp att starta igång mensen men har sedan även fått hjälp att stimulera fram ägglossning.

    Du har ingen ägglossning tyvärr. Du kan ha mens utan ägglossning men aldrig tvärtom. Dvs har du ägglossning får du antingen en mens eller ett pos gravtest.
  • Anonym (Längtan)

    Tack för välkomnanden :)

    Jag tror att åldersgränsen för att få hjälp tidigare än det obligatoriska försöka-själv-året är 40 år i vårt landsting, men jag är inte säker... Jag tänkte iallafall att jag skulle ringa gyn nu efter alla mellandagar och sånt för att få se om jag kan få komma dit och lämna lite blodprover.

    Kanske kan jag få lite hjälp på traven att kicka igång systemet...

Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker