Bittra människor som stör sig på småbarn...

Vet du, enda gången jag blir irriterad på riktigt av stökiga barn är när deras föräldrar sitter bredvid och låssas om att det regnar.

 

Om du läser inlägget en gång till så ser du att Scoops tydligt skrev "okynnes-skriker i falsett" och inte pratar. Orden eller innebörden är inte ens lika...

Hur ofta sparkar pensionärer på säten och okynnes skriker på bussen?

Nu börjar jag tro att du är ett troll

Problemet är alla dessa föräldrar som curlar sina barn !!!

Barn får bestämma precis allt idag. När jag va liten så ropade mamma att maten va färdig när det serverades middag. Idag frågar föräldrarna vad dom vill ha till middag. Skriker dom pizza eller Donken då åker dom dit. Barn ska framhävas hela tiden och får fatta beslut i familjen som de vuxna ska besluta.

Du genuint undra detta..

Läser dina egna inlägg i tråden så ser du varför många irritera sig genuint på småbarnsföräldrar. Du är otrolig egocentrerad och anser ju att andra skall anpassa sig efter dig och dina ungar.

Skall jag ta fram bevisen för dig också där du bevisar hur egoistisk du är?

Jo jag väljer att göra detta

Exempel 1:Här är exempel på detta med hur egocentrerad du är. Du TAR FÖR GIVET, att en person "låtsas titta på varor". Hur vet du att personen bara låtsas? Många tittar på varor för att planera framtida köp, och/eller fundera på om de behöver köpa hem mer av den varan. Men nej då det enda du gör är att ta för givet att de låtsas titta på varorna för att jävlas (eller något i den stilen) med dig och inte släppa förbi dig i stället. Det är tydligen för jobbigt för dig att gå en annan väg i stället. Folk skall tydligen "vara vänliga" mot dig och ge dig fri väg där det passar dig för du har ju minsann barnvagn.

Här är _exempel 2_ på hur egocentrerad du är som mamma:Här anser du ju att grannarna skall anpassa sig efter dig och dina barn. 25-åringen hade skrivit lappar och satt i svalen och sagt att hen skulle ha en fest för hon fyllde 25-år. Hen hade även (enligt dig) skrivit på lapparna att folk kunde kontakta hen om det blev för högljutt från festen. 

Du låter bara otroligt dum här.

EN fest  hade din granna, och du anser att hen är egocentrerad och du väljer att utgå från att din granne anser att barnfamiljer skall anpassa sig efter hen.  Så nej det finns inget befogat med utlåtandet "med ändå", och din slutsats om att din granne anser att småbarnsförälder skall anpassa sig efter hen.  För även om du har små barn, så får du finna dig i att grannarna har rätt att leva ibland och vara högljudda och ha fest i bland. Dessutom så säger du ju att hon har varit tyst efter den festen. Så varför gnäller du på grannen alls för? Grannen hade ju förvarnat om att det skulle bli en fest och varför.

Jag har lagt två tydliga exempel, baserat på dina egna inlägg, som tydliggör varför många är så irriterad på småbarnsföräldrar. För du sitter ju och bevisar, med dina egna tankesätt, att det är befogat att vara irriterad på VISSA småbarnsföräldrar. Du kan ju sätta dig ned och fundera på varför det finns även småbarnsförälder i denna tråden som diskutera emot dig och anser att du har fel.

Kan bara minnas två gånger då jag fått sura kommentarer, faktiskt. En gång då vi skulle äta ute och jag satt och gungade tvååring frenetiskt på ena knäet så att hon skulle hålla sig tyst och lugn, medan jag vispade i mig kinamaten med andra handen. Treåring klättrade upp och ner ur barnstolen, men sprang inte fram till någon eller så, dock var hon flamsig och lyssnade inte när jag försökte få henne att sluta tjoa (hon skrek inte men var lite högljudd). Mannen fick ett samtal och gick ut ur restaurangen (grrrrr.....) och jag hade ju inte en chans att ensam hålla båda lugna. Då kommenterade en tant vid bordet bredvid att detta var faktiskt inte Kindergarten och så här skulle barn inte få bete sig. Jag ursäktade oss, bad att få maten (nästan orörd) i doggybag, betalade för oss och för de tre äldre vid det andra bordet (de drack bara varsitt glas vin) och skyndade mig gråtfärdig ut ut restaurangen.

Andra gången var jag lite tuffare. Vi hade handlat hela familjen och barnen sprang nedför rullbandet medan vi stod bakom vår kundvagn, kunde alltså inte hindra dem och de lyssnade inte. Där nere var de nära att springa in i en dam, hon blev sur och fräste åt ss att vi skulle hålla ordning på våra barn, det var vårt ansvar. Jag, som hade jagat barn och sagt åt på skarpen oavbrutet i säkert 1 h inne på affären och var utmattad och frustrerad, svarade ungefär ?jag är mamma och kämpar hela tiden för att hålla dem i schack. Jag gör mitt allra bästa och mer kan jag inte. Jag önskar att de lyssnade på mig, men jag kan inte trolla.?

Kanske var jag lite ohövlig men just där och då kändes det så bra att ge svar på tal.

Ja TS nu har du definitivt samlat alla dessa Familjelivs surkartar i din tråd. Vad ska du göra av dem nu? :)

Jag håller dock med dig. Klart det är trist med surkartar, och de är rätt många. Det tydligaste tecknet på att man hittat en är att de direkt börjar prata om föräldrar som inte kan uppfostra - det är en helt annan diskussion. Dessutom är det sällan något man kan avgöra som främling. De som byter ämne klarar helt enkelt inte att byta perspektiv eller reglera sina egna känslor.

Kan bara minnas två gånger då jag fått sura kommentarer, faktiskt. En gång då vi skulle äta ute och jag satt och gungade tvååring frenetiskt på ena knäet så att hon skulle hålla sig tyst och lugn, medan jag vispade i mig kinamaten med andra handen. Treåring klättrade upp och ner ur barnstolen, men sprang inte fram till någon eller så, dock var hon flamsig och lyssnade inte när jag försökte få henne att sluta tjoa (hon skrek inte men var lite högljudd). Mannen fick ett samtal och gick ut ur restaurangen (grrrrr.....) och jag hade ju inte en chans att ensam hålla båda lugna. Då kommenterade en tant vid bordet bredvid att detta var faktiskt inte Kindergarten och så här skulle barn inte få bete sig. Jag ursäktade oss, bad att få maten (nästan orörd) i doggybag, betalade för oss och för de tre äldre vid det andra bordet (de drack bara varsitt glas vin) och skyndade mig gråtfärdig ut ut restaurangen.

Andra gången var jag lite tuffare. Vi hade handlat hela familjen och barnen sprang nedför rullbandet medan vi stod bakom vår kundvagn, kunde alltså inte hindra dem och de lyssnade inte. Där nere var de nära att springa in i en dam, hon blev sur och fräste åt ss att vi skulle hålla ordning på våra barn, det var vårt ansvar. Jag, som hade jagat barn och sagt åt på skarpen oavbrutet i säkert 1 h inne på affären och var utmattad och frustrerad, svarade ungefär ?jag är mamma och kämpar hela tiden för att hålla dem i schack. Jag gör mitt allra bästa och mer kan jag inte. Jag önskar att de lyssnade på mig, men jag kan inte trolla.?

Kanske var jag lite ohövlig men just där och då kändes det så bra att ge svar på tal.

Som förälder bör man läral barnen att inte stå ivägen där det är mycket folk och många som ska fram. Det trodde jag var grundläggande.

Kan någon förklara för mig hur man som barnfamilj kan ha det så barskrapat i hemmet att det inte finns minsta smula mat att uppbåda?

Jag kan inte förstå hur man i denna tidsålder, när du kan få din mat hemkörd från affären inom 24timmar, kan vara så jättetvungen att genomföra en tripp till affären. (Märk väl, genomföra, inte påbörja/försöka...) Hur kan familjen vara tvungen att svälta under de närmaste 24 timmarna om man faktiskt behöver ta sin skrikande unge under armen och gå hem i ogjort ärende?

Du menar att google kan förklara varför du inte har minsta smula mat i ditt hem?