Kan inte ni bittra människor som stör er på småbarnsfamiljer flytta till en annan planet där ni kan tjura ihjäl er?? Det hade varit en god tjänst för mänskligheten. För guess what? Barn ingår i den här världen och har också rätt att höras och synas.
Att lägga enkla beslut på barnen för att slippa bråk är ju bara sunt. Men det är ju på nivån iaf här hemma:
-Vill du ha den röda eller gröna tröjan idag?
-Köttbullar eller korv till makaronerna?
Det motverkar mycket bråk här hemma för vår yngsta, sen på till exempel sportlovet frågade jag om hon vill gå i skidskola. Hon sa nej, då bokar inte jag det för jag har lika gärna kunnat spola ner dom pengarna.
Klart jag hade kunnat tvinga dit henne men till vilken nytta? Om något år kommer hon vilja gå och då kör vi på det, nu åker hon med mig och syrran går i skidskola.
Jo det jag stör mig på är.
Föräldrar som låter sina barn härja vilt i affärer, restauranger och flygplan.
Föräldrar som låter sina barn stutsa bollar och skrika i lägenheter.
Barn måste få lära sig att ibland är det nej, och det ligger på oss föräldrar.
Orkade inte läsa hela tråden.
Ja, småbarn är jobbiga ibland. Men helt seriöst, är förvånad över att så många inte verkar förstå att allting inte hänger på föräldrars s.k. uppfostran. Tror ni på allvar att det funkar som så att man säger nej till barnet och då blir hen from som ett lamm? Känner ni till någonting om utvecklingen av barns hjärnor? Det verkar som att ni kanske behöver läsa på lite. Barn uppför inte sig perfekt hela tiden, spelar ingen roll hur mycket föräldern kämpar. De flesta barn är aktiva, får utbrott ibland, är jobbiga ibland. Det tillhör normal utveckling och går inte att träna bort! Vissa barn är svårare än andra. Och måste bemötas lågaffektivt. Tror ni att det är kul för föräldrarna eller?
Självklart bör man ha koll på sina barn för deras egen ovh andras säkerhet och försöka hjälpa dem att bete sig okej, det är dåligt att sitta med näsan ner i telefonen. men det går inte att "uppfostra" små dockor eller mini-vuxna.
Jag är verkligen inte bitter. Varje gång en unge skriker och beter sig illa så känner jag mig bara så otroligt tacksam. Tacksam att jag inte behöver ta med ungen in i mitt hem och in i mitt liv. Den tanken piggar alltid upp.
Fast det gör det inte i längden. Ett barn som får bestämma blir bara mer och mer krävande ju mer ungen inser att den får bestämma. Dom är inte dumma utan listar snart ut svaga föräldrars känsliga punkt.
Alltså. Bland det värsta som finns är ju när man själv står med barn i kö eller är på IKEA eller något och nån annans ungar härjar runt och skriker, stimmar och drar igång ens egna barn. Och föräldarna i detta scenariot går runt och lullar, provar sängar osv. och det slutar med att man säger till sina egna barn men sen får säga till dom andra barnen att lugna ner sig.
Incidenten på IKEA (den värsta) fick jag gå och prata med föräldrarna. Snällt och försiktigt att det "blir lite gapigt och hoppigt här borta och att jag sagt till mia egna barn också" och föräldrarna blir förbannade på en....
Bollar kan man ta bort. Men att se till att barn låter bli att skrika, i den egna bostaden? Hur gör man för att åstadkomma det, tänker du? Säger "nej" och så blir barnet tyst? Hahaha, önskar att det funkade så! :D
Fast det gör det inte i längden. Ett barn som får bestämma blir bara mer och mer krävande ju mer ungen inser att den får bestämma. Dom är inte dumma utan listar snart ut svaga föräldrars känsliga punkt.
Rekommendationen från psykologer är att barn, även små barn , bör vara med och bestämma (inte om vad som helst såklart). Men du kanske vet bättre?
Varför ska ett barn skrika överhuvudtaget? Det finns väl ingen anledning till att ett barn ska skrika om det inte är en bebis. De låter helt onormalt att ett barn måste skrika ist för att säga vad det är den vill?!