Kan inte ni bittra människor som stör er på småbarnsfamiljer flytta till en annan planet där ni kan tjura ihjäl er?? Det hade varit en god tjänst för mänskligheten. För guess what? Barn ingår i den här världen och har också rätt att höras och synas.
Det finns dåliga föräldrar som inte kan förutse självklara saker. Jag har sett det många gånger. Ett litet barn skriker 2-3 år.
Jag fattar att barnet förmodligen är för varm. Stor tjock jacka på sig i barnvagnen eller kundvagnen. Svettig i håret förmodligen törstig också.
Kanske behöver barnet ny blöja. Man kollar alltid de enklaste orsakerna först.
Jag har sett föräldrar som låter barnen springa och jaga varandra i affärerna runt runt runt under skrik och höga skratt. Ingen reaktion från föräldrarna. Barn som pillar på saker och drar ner leksaker på golvet. Ingen reaktion.
Jag vet inte om man blir mer känslig när man blir äldre 50+ när barn skriker och gapar. Jag tycker att föräldrar idag låter sina barn skrika och uppträda illa oftare än för 20-30 år sedan. .
Jag kan acceptera att människor som kan bevisa att de själva aldrig varit högljudda och störiga som barn, inklusive i spädbarnsåldern, kan få störa sig på barn.
Vad tror du, att barnet skriker hela tiden eller? Kanske är hur snäll och trevlig som helst mesta tiden. Jeez, hur kall kan man vara. Känner mig tacksam av att inte vara så kall som du men tycker samtidigt att det är sorgligt om det finns en massa människor som du.
Rekommendationen från psykologer är att barn, även små barn , bör vara med och bestämma (inte om vad som helst såklart). Men du kanske vet bättre?
Jag sa inte att barn SKA skrika. Jag gillar personligen inte att lyssna på skrik. Men barn skriker, det är normalt. Och det hjälper inte att säga nej. Om det vore så enkelt hade väl99% av alla föräldrar kunnat få sitt barn att aldrig skrika? Skrik och trots är tex vanligt förekommande i två - treårsåldern. Om dubtror att bara bebisar skriker och att det är "helt onormalt" att barn skriker ibland så är du inte uppdaterad.
Jag kan acceptera att människor som kan bevisa att de själva aldrig varit högljudda och störiga som barn, inklusive i spädbarnsåldern, kan få störa sig på barn.
Det finns dåliga föräldrar som inte kan förutse självklara saker. Jag har sett det många gånger. Ett litet barn skriker 2-3 år.
Jag fattar att barnet förmodligen är för varm. Stor tjock jacka på sig i barnvagnen eller kundvagnen. Svettig i håret förmodligen törstig också.
Kanske behöver barnet ny blöja. Man kollar alltid de enklaste orsakerna först.
Jag har sett föräldrar som låter barnen springa och jaga varandra i affärerna runt runt runt under skrik och höga skratt. Ingen reaktion från föräldrarna. Barn som pillar på saker och drar ner leksaker på golvet. Ingen reaktion.
Jag vet inte om man blir mer känslig när man blir äldre 50+ när barn skriker och gapar. Jag tycker att föräldrar idag låter sina barn skrika och uppträda illa oftare än för 20-30 år sedan. .
Alltid när jag ser såna här trådar tänker jag att man borde länka till dem i trådar där vi som inte vill ha barn anklagas för att vara egoistiska. Att tycka att alla måste stå ut med ens skrikiga och störande unge var som helst och när som helst på dygnet, annars får de flytta på sig, är höjden av egoism.
Måste bara fråga: ni som menar att ni säger åt ert barn att inte skrika och så slutar barnet, hur och vad säger ni?? Och om barnet tar en boll och kastar, är det bara att ta bort bollen om det inte är lämpligt att kasta boll där, och så är det bra? Jag är oerhört mån om att mina barn (tre och fyra) inte ska störa, men om vi tex är på affären och ska till kassan och betala och ungarna börjar gapa och tjata om en tidning, jag säger nej, de skriker och vägrar komma med till kassan osv... jag svettas och manar på att de ska sluta bråka för det blir ingen tidning, de skriker än mer och slänger sig på golvet eller slår mig... och då är jag väldigt hård med att de aldrig får något om de försöker skrika sig till det. Godis köps heller aldrig, aldrig. Jag vet inte vad jag gör för fel! Och tar jag ifrån dem en boll och säger att de inte får kasta med den i vardagsrummet, så blir det skrik och bråk. Jag har absolut inte varit vek och givit efter, har även låtit dem fatta mindre beslut själva (vill du inte ha jackan på? Nähä, då tar jag med den om du ångrar dig) osv.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra för att få mina vilda flickor att lyssna. Ingen annan med samma problem? Självfallet uppför de sig ofta jättebra (iaf när vi är ute) men ibland bryter helvetet loss och jag känner mig SÅ maktlös.