Skilda världar och utsatta barn. (religion)

Och hur skulle EV hjälpa om det fortfarande är mycket tid i båda familjerna?

Tanken med ensam vårdnad är att en familj ska kunna föra barnens talan i t.ex. skola istället för att behöva införskaffa underskrifter från den andra familjen.

Barnen skulle med större sannolik våga säga emot mer om de vet att det är familj 2 som har bestämmanderätt. Som det är i dagsläget så ser barnen bara att det är familj 1 som bestämmer. Familj 2 kan ju inte göra något utan godkännande från familj 1, medan familj 1 allt för ofta kör över familj 2 i beslut genom att hota att det går ut över barnen om familj 2 inte skriver under. Familj 2 anser att barnens säkerhet och välmående är viktigare än att ta barnens parti om att ha specialkost eller klädval då familj 2 vet att det inte kommer att gå igenom ändå.

En fullmakt vet jag inte hur det skulle appliceras här eller om det är genomförbart. Men har hört att det kan vara ett alternativ.

Det låter verkligen som en hopplös situation. Barnen hamnar ju helt i kläm och har ingen koll alls på vad som gäller. I familj 2 får pojken konsekvenser för att han gör som han ska göra hos familj 1 för att inte få konsekvenser där. Det låter inte som att någon av familjerna fattar att barnen är samma barn hela tiden och att de antagligen tycker att världen är fullkomligt obegriplig. Jag tycker inte familj 2 heller verkar agera för barnens bästa.

De mesta av de problem du beskriver kommer inte lösas med EV. EV är inte bestämmanderätt över allt. Under umgänge har en förälder utan vårdnad full rätt att göra och säga nästa vad som helst.

Ska ni lösa detta är det snarare frågan om att barnen bor nästan heltid hos en förälder och begränsat umgänge för den andra, varannan helg t ex.

Skulle det vara bättre om familj 2 gav upp, och istället uppmuntrade beteendet som familj 1 lever efter? Familj 2 är inte på något sätt stränga eller orimliga i sitt uppfostrande av barnen. För om man slåss, har sönder saker med avsikt, är elak, skriker så högt man kan i trappuppgånger, trycker på varenda knapp i hissen när grannarna är med i hissen osv, så får man tillsägelser och pedagogiska förklaringar på barnens nivå hur man kan bättra på beteendet. Familj 1 ger rakt ut straff och skriker, kastar saker precis som barnen gör för att visa hur illa de beter sig, vilket i sig är oerhört barnsligt i mitt anseende. Och snarare lär barnen att det är okej att man gör så när man inte får sin vilja igenom.

Familj 2 är på inga sätt exemplariska i sitt agerande i dessa situationer. Barnen har uttalat sig att de inte vill leva enligt reglerna som familj 1 bestämmer, men gör det ändå för att de är rädda för konsekvenserna och inte vill göra dem ledsna. Därför ansöker familj 2 om ensam vårdnad eller liknande så att barnen har möjlighet att påverka sina liv där de kan. Familj 2 tycker att det bästa vore om båda familjer kunde enas kring dessa typer av frågor men det går inte familj 1 med på. Så det är en svår sits.. Religionsfrihet och allt som det innebär. Är det även okej att vårdnadshavare påtvingar omyndiga sin religion och kultur mot barnens vilja? Eftersom de själva inte har rätten att sköta sådana val själva så måste vuxna ställa upp för dem. Men är barnen samtidigt rädda för att söka hjälp hos vuxna för detta så är det inte en lätt sits. Barnen skulle blåljuga i myndigheters närvaro om de insåg att familj 1 kommer att straffa dem om de säger hur de upplever situationen hos familj 1.

Nu på måndag kommer familj 1 att samtala med socionomer på familjerätten för att höra vilka alternativ som är det bästa för barnen. Och hur familj 2 rekomenderas att agera.

Om familj 2 skulle få EV så är det en start, kanske kan det fungera som en väckarklocka hos familj 1, samt ger det familj 2 möjligheten att föra barnens talan i situationer där vanligtvis underskrift från båda vårdnadshavare är ett måste. Barnen skulle inte bli tvingade att äta minus fläsk, läsa modersmål m.m. För att bryta dessa typer av överenskommelser så krävs båda föräldras samtycke. Familj 1 vägrar höra på barnens önskan och manipulerar dem att gå med på det ändå genom att hota med värre lösningar och skuldbelägga barnen för att de går emot guds vilja osv.

Möjligtvis skulle EV kunna få bort modersmålundervisningen. Övrigt skulle inte ändras. Familj 1 har fortfaranden full möjlighet att hota och skuldbelägga samt ha egna regler under sina veckor.

Minus fläsk på skoltid går som specialkost och har krävts att det lämnas in en blankett där båda föräldrarna skrivit under. Misstaget som familj 2 gör i dessa fall är att det skrivs under på grund av konsekvenserna som barnen måste uthärda på veckorna hos famil 1.

Självklart vore det en vinst för familj 2 om barnen får mer tid hos familj 2, men samtidigt så är barnen rädda för att aldrig få träffa familj 1 mer. Det är nonsens som familj 1 hotar med men barnen "vet" ju att det är familj 1 som styr och ställer, så säger de är det kommer bli så, så tro barnen stenhårt på det.

Familj 2 har satt sig själva i skiten genom att låta sig bli överkörda av familj 1. Men eftersom det har blivit allt värre för barnen under en lång tid känner familj 2 att det är dags att säga ifrån och ta barnens parti på allvar då de själva inte vågar säga ifrån. Visst... Det kommer säkert innebära en svår tid för barnen hos familj 1.

Bättre sent än aldrig?