Vad ska man gör då man känner sig utanför i sin egen familj?
Hej på er. Jag behöver slänga ut mina tankar lite, hoppas att någon orkar ge mig några snälla ord tillbaka...
Ja vad ska man göra då man känner sig utanför sin ursprungsfamilj? Mina föräldrar och syskon alltså. Alltid när vi träffas så känner jag mig som svarta fåret. Som den oansvarige och den som inte vet eller kan något... Jag är yngst i skaran och verkar aldrig få deras förtroende. Jag är vuxen nu, 26 år. Jag kan väl börja få lite förtroende då kan man tycka.
T.ex.... om jag ska flytta min bil över gården, då tror min familj att jag ska köra in i alla de andras bilar. Det har aldrig hänt och jag är väldigt duktig på att köra bil, för att jag älskar att köra. Men min familj är livrädd, och det är dom inte då mina syskon gör något.
Eller... mamma hade ställt fram smörgåsar. Jag tar en smörgås och då får jag höra från min syster *du ids väl inte köpa bröd själv höhö*. Sedan efter 5 minuter ungefär frågar samma syster *får jag ta en smörgås?* då säger mamma *KLART! Det är ju därför jag satt fram dom!*.... Alltså va? Varför blir jag såhär särbehandlad???
Eller... mamma har bjudit syskonen med familj (en familj åt gången) på middagar nu kring julen. Jag råkade få delta i två av de middagarna för att jag hjälpt mamma med maten till två av dom andra syskonens middagar, och för att jag är singel o ensam plus att jag bor nära föräldrarna så det föll naturligt att jag får vara med, så jag gick på två middagar. Under den ena middagen kommer en till syster med familj dit, vars middag jag hadd deltagit i tidigare. Då säger hon lite spydigt (men försöker göra det till skämt). *jahaa, du deltar i alla middagar du.* Jag skrattar lite fastän jag inte tycker det är kul och tillägger sedan *nog får du också flytta hit om du vill* varpå hon bara svara *heh näe*.
Vafan ville hon me de orden?? Endast för att ge mig dålig feeling anser jag. Jag hade ju inte bjudit in mig själv liksom.
När vi pratar rent allmänt också så känner jag att jag inte blir hörd, som att jag lika bra kunde sluta min mening mitt i, det kommer ändå inte spela någon roll...
Vad ska man göra?? Såhär håller det på. Jag mår dåligt... :(
Svårt, men ibland kan det vara bra att vara proaktiv.
Några förslag
Bilen
Alt ett
Och det har hänt hur många gånger?
Alt två
Nu ska jag köra bil, bäst att ni flyttar era bilar eftersom min bror är livrädd att jag inte kan köra bil.
Mackorna.
Alt ett
Jodå, jag har både smör och bröd hemma, men eftersom mamma bjuder så ser jag det som oartigt att tacka nej.
Alt 2
Tack snälla mamma, nu behöver jag inte tänka på frukost hela den här veckan eftersom mina kära systrar tror att en smörgås hos dig motsvarar min frukost i en vecka hons mig.
Middag.
Alt ett
Mamma ville ha hjälp av mig, så det är här är hennes tack till mig.
Alt två.
Mamma, vi har en separat middag bara du och jag, så slipper mina syskon dras med mig.