Sonen 2,5å slår oss med lavett

Tack alla svar! Verkar som att jag definitivt måste göra på ett annat sätt. Tack. 

Men är det någon mer här inne som har hört om någon typ av "positiv förstärkning"? (GOOGLA) När sonen var yngre så satt jag och läste på en mammagrupp på Facebook. Där var den en tjej som ofta skrev inlägg om detta med positiv uppfostran. Minns ej vad det heter, men att man i princip aldrig ska behöva säga NEJ och skälla på sitt barn. 

Hon skrev typ inlägg dagligen och blev ganska stor/känd i denna grupp.

Ett exempel: när hennes barn hade målat med kritor på väggen, så Istället för att säga "nej, så får man inte göra", så sa hon "Vad fint , men kom så ritar vi på ett papper istället"

I det inlägget var det även en mamma som skrev och frågade hur man gör om ens barn slår en. Ska man inte hålla fast barnet/säga Nej? 

Denna kvinna som väldigt många tydligen såg upp till, svarade att Nej, man ska bara förklara varför man inte får slå, att man ska avleda barnet till att göra något annat, men aldrig säga nej (om det inte är fara för ens liv liksom)  tillslut kommer barnet att endast gå på det positiva och förstå.

Detta lät då i min värld bra. Men inser nu att det inte kanske funkar på alla barn.. Mitt barn kanske har starka känslor som måste "tyglas" tydligare med parering och mer bestämdhet. 

Jag kommer iallafall inte tillåta att bli slagen i mitt ansikte igen. Ni har rätt.. 

Kan samtidigt inte råför att känna någon form av misslyckande som förälder. Sonen har aldrig tidigare slagit mig/oss på detta sätt. Tidigare har det mest varit vilda slag mot kroppen. Men nu var det riktigt en lavett. 

tankar som, är det försent nu? Kommer han vara såhär våldsam när han blir arg när han blir stor med? 

Okej, har nog missuppfattad allt. Men denna kvinna skrev ju att man inte ska säga nej till ett barn som slåss, undan endast med ord förklara varför man inte slåss. 

menar inte att man positivt äta glass efter att han slåss, menar att avleda med att prata om kläderna man ska ta på, osv. 

Hade vi varit hemma hade han förstås aldrig fått glass efter denna incident. Men denna kyrka låg 40min bort och vi ville inte förstöra hela kvällen för detta. Känner att han borde blivit tillsagd annorlunda av MIG förmodligen =/ Menar ju inte att det ska bli som ett beröm att gå och äta glass. 

Blev så del.

Men måste fråga om en annan incident, om detta är OK för att göra? Min vän säger te,x att hon aldrig skulle använda timeout på sina barn.

Och jag läste om Timeout där experter säger  "är ett känslomässigt skadligt sätt att uppfostra barn" 

Förra månaden vid middagsbordet satt vi och åt alla 3. Sonen var lite för hungrig (vårt fel) och ville ha mjölk. När vi sedan gav honom mjölk grät han och sa vatten vatten. Jag försöker välja mina strider, så jag ger honom vatten för att minska risken för utbrott. Då blir han ledsen över att han inte fick sin pipmigg (hungrig och trött,) så pappan hämtar den.

Sonen blir arg att pappa och inte jag hämtade den, så han slår till pappa. 

Vi båda tittar på honom och säger NEJ, ajabaja, inte slåss"

Sen tar jag sonen i min famn och skrikandes lägger honom i sitt rum intill köket. Säger att han får komma ut när han lugnat ner sig. (dörren öppen, han kan se oss) Att " jag vet att du är trött och hungrig gubben, men man får inte slåss".  

Efter endast kanske 1-2 minuter lugnar han ned sig, så vi ropar  "kom älskling och ät mat nu" 

Då kommer han, lugn, sitter och äter och blir snabbt efter några tuggor harmonsisk, glad och lugn. 

Men JAG fick så dåligt samvete. Hört att det inte är Ok att avvisa ett barn på detta sätt? 

Men det kändes verkligen som att det gick bra. eftersom han lugnade ner sig så fort samtidigt som det blev en konsekvens av att han slog.

(ursäkta långt invecklat inlägg :P men jag är så mån om att göra på rätt sätt)

Jo jag inser det också, ska sitta med mannen ikväll och prata om detta. Känns inte rätt att ha en timeout som en skamvrå liksom. Men det funkar inte att han ska sitta med oss i matbordet och slå oss. 

Men tänker att man får ta undan barnet , vänta tills han lugnar ned sig men kanske sitta brevid honom eller iallafall nära. Så man inte bara ignorerar hans känslor. Pappan tyckte det var bra så vi gjorde. att vi ska "låta honom vara". 

Så vi är lite olika där. 

hur hade ni gjort om te.x ert barn slagit er vid middagsbordet, pga trött/hungrigt? 

Låtit hen sitta kvar? Förklara

Tagit bort barnet från bordet, tillsammans,

Time out, ensam i ett rum? 

Okej. Hade du även låtit ett barn som slåss sitta kvar då i matbordet? 

Eller ska man ta bort barnet så barnet hinner lugna ner sig lite. För när pappan hållt fast armen och sagt nej blir han liksom hysterisk. eller ska man bara hålla fast ett barn tills han lugnar ner sig helt enkelt . Tips? 

Tack för alla stöttande svar! Vi försöker redan idag i vardagen att försöka minska små utbrott. Vi leker vem som tar på kläderna först osv. Försöker fixa mat i tid, lägga i tid osv. Men ibland kommer det så plötsligt. Som i kyrkan, han vände från glad över glassen till arg på bara någon sekund. Kunde inte förutse det! Annars hade jag agerat annorlunda. 

Men kommer absolut börja parera, säga ifrån. Lyssnar han inte och får utbrott får jag ta honom åt sidan en stund så han får lugna ner sig, med mig eller om han hellre vill vara själv.  

Tack för ditt stöttande svar. Det är tufft att uppfostra. Jag får så lätt dåligt samvete samtidigt. Klarar inte av att se min son ledsen och det blir han ju när man skäller lite på honom, vilket egentligen är normalt oh ett måste för att lära dom rätt och fel.

har redan frågat 2 vänninor om deras barn runt samma ålder har slagit sådär i ansiktet. Men det har deras barn inte. Vilket får mig lite stressad över att jag har gjort fel med min son på något sätt. typ bristande respekt till mig och pappan typ =/