Nu är ju de flesta av de män som hamnar i utanförskap personer som skulle fått jobb inom den tillverkningsindustri vi skickat till Kina. Många män fattar inte att man måste ha 180 högskolepoäng för att få jobb på Pressbyrån. Jag är 46 år och när jag kom ut från gymnasiet räckte det för att få jobb. Nu måste man gå 3-4 år till på högskolan för att få ett vettigt jobb.
Varför skulle jag vara skadeglad? Det är väl jättetråkigt att killarna halkar efter. Verkligen.
Men på vilket sätt är det mitt ansvar? Varför riktas frågan mot kvinnor och inte mot männen?
Jag har fullt upp att styra upp mitt liv och trampa upp stigar för mina barn. Varför ska det då ligga på mig och andra kvinnor att styra upp killar? Och isåfall när ska killarna styra upp oss tjejer så vi hannar rätt i livet? Sker det ens?
Jag stöttar gärna solidariskt men jag kommer inte ta på mig ansvaret för en annan människa. För den personen luftreningen ett finger när jag satt och kämpade i skolbänken.
Jag är kvinna och absolut inte skadeglad/. Tvärtom, mäns utanförskap är ett stort problem eftersom män i utanförskap tenderar att ta ut sin ilska på andra genom att bli våldsamma, rösta på högerextrema partier osv. Däremot tycker jag inte vi ska sluta arbeta för kvinnors rättigheter.
Feminismens mål är att ta bort patriarkala strukturer, och i dem ingår en förlegad mansbild som går ut på att män inte får identifiera sig med kvinnor, inte ska ska plugga osv. Försvinner dessa blir det lättare för pojkar att "få" vara duktiga i skolan utan att ses som mesar och plugghästar. Att pojkar lyckas sämre i skolan än flickor visar många forskningsrapporter, och försvinner negativa mansnormen kanske de vågar och vill utbilda sig, och därmed inte hamnar i utanförskap.
Heja feminismen alltså!!
Som man med två söner föredrar jag maskulismen.
"Maskulinism avser i huvudsak den politiska och kulturella rörelse som syftar till att få lika politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för pojkar och män som för flickor och kvinnor."